Snötyngda granar, rådjursspår i snön, lätt snöfall ner mellan träden. Vi klarade, vi genomförde det och vi tog oss hem igen! Helt otroligt vilken helg!
Klocka nio igår morse lämnade vi Borgen med våra fullpackade ryggsäckar och blev skjutsade ut till golfbanan vid Ryssbergen, varifrån vi avgick. Sörmlandsleden består av stigar, men vintertid är de inte upptrampade för fem öre så det var bara till att pulsa fram. På vissa ställen hade vi snö upp över knäna! Men det var verkligen vackert överallt. Vi var på så bra humör och det kändes som vi var födda till att vandra. Till lunch blev det korv med bröd och då var första gången det kändes riktigt kallt. Men när vi fått energi i oss och vandrat vidare kändes det lätt igen.
Vi sjöng och lekte ordlekar hela vägen. Efter ett tag kom vi till en hög vall och Anna fick för sig att motorbanan låg på andra sidan. Jag tog den för laget... Jag klättrade hela vägen upp för att se. Med packning och allt. Men vi fick det bekräftat, motorbanan låg där! Sedan var det bara att kasa ner igen.
När vi kom fram till den plats vi tänkte övernatta på slog vi upp tältet och sedan förberedde vi middagen. Planen var att vi skulle tända en brasa senare och grilla pinnbröd, men vi frös så mycket att vi satte oss och myste i tältet i stället. Vi åt gifflar och vår torkade frukt och lekte med kameran, och hade det skoj. Natten var ju inte skön, men det blev lite sovit i alla fall. Gå upp ur sovsäcken på morgonen var ingen dans på rosor, men när vi väl kom upp gick det undan. Vi rev lägret, kokade gröt och bröt upp. Idag gick vi inte så långt, vi tog oss bara till ett lämpligt ställe att bli upplockade på, sedan åkte vi hem.
Det har varit så himla kul! Det känns som vi kommit ännu närmre varandra nu när vi upplevt allt detta tillsammans. Vi var dock glada att vi drog ner projektet till en dag, för inte en enda grej var torr när vi kom hem.
Jag är stolt över oss
