Vacation mode

Nu har Farida och Ibrahim åkt på semester en vecka, vilket innebär att jag har en vecka helt ledigt. Med absolut inget viktigt planerat. Skönt! Vad som är ännu skönare är att jag precis avslutat mitt livs näst längsta löparvecka och jag nu har en återhämtningsvecka framför mig. Jag fick sällskap på de sista 5, av 22, kilometrarna av ingen mindre än Mehdi himself. Hur det gick till är för mig en gåta, men jag är väldigt tacksam.
Vi har börjat sälja våra tillhörigheter för att förbereda oss på att lämna detta paradis och flytta till Mehdis skola. Det har varit som att bo på en semesterort här och det tar emot att det närmar sig slutet på vårt lease. Jag har nu i alla fall fått sålt min cykel, så nu får den ett hem där den blir mer uppskattad. Det är betydligt svårare att bli av med vår soffa och köksbord, men det går nog så småningom.
Nu firar jag helg med grillat och poolhäng!

Mamma Mia - Shouldn't Have Gone Again

Ni vet hur första Lejonkungen är typ en av de bästa filmer som gjorts? Och den andra är typ en av de sämsta som gjorts, och man undrar hur i hela fridens namn det gick till? Uppföljare är överlag inte bra, och Mamma Mia var inget undantag. Väntat i tio år på DET HÄR?!?! Mycket mer deprimerande än den första och utan roliga skämt och punchlines. Mot slutet satt jag bara och väntade på att den skulle ta slut, och det händer inte ofta när jag får på bio. Synd, väldigt synd.
Men, bioupplevelsen var inte bortkastad! Vi provade en ny bio som heter Hollywood Palms I Naperville, och den har ett rätt unikt concept: restaurang och bio i ett! Jättesköna recliners som man sitter i, och kypare som serverar maten. Det är tillräckligt med mellanrum och höjdskillnad för att det inte ska vara störande, så det blev faktiskt en riktigt rolig och spännande upplevelse. Väldigt gott var det också! Så allt som allt hade vi en trevlig kväll :)

Mer löpardetaljer

Idag sprang jag förbi en man som satt i sin bil, på sin uppfart, med motorn igång och läste tidningen. Det är helt otroligt vad folk inte bryr sig här. Under vintern står bilarna igång utan förare för att de ska vara varma när det väl är dags att åka nånstans. På somrarna står de igång för att det är svalare med ACn I bilen än nån annanstans. Global uppvärmning? Bränder i Sverige? Sinande tillgång på olja? Vem bryr sig liksom.

Utöver det lilla irritationsmomentet gick löpturen kanonbra. Jag har äntligen köpt ett vätskebälte! Beställde först ett med fasta, upprätta flaskhållare, men det slog jag armbågarna i hela tiden. När jag letade vidare hittade jag ett som har avtagbara flaskhållare, som man kan ha antingen upprätta eller liggande. Det känns extremt ovant att springa med, men jag kan nog vänja mig. Har även köpt Gatorade Endurance Formula, vilket är vad de kommer servera längs maratonet, så ska vänja magen vid det!
Ibland tänker jag att det känns som jag gör allt det här med maratonet till en jättegrej, speciellt när jag träffar folk som sprungit lika många maraton som jag simmat 1500ingar. Men sen tänker jag att det här faktisk är en jättegrej. För mig. Och för pappa! Om några år kanske ett maraton är en baggis, men jag vet att jag alltid kommer minnas det här första loppet, och det ska minsann inte falla på att jag är oförberedd! Så imorse åkte vätskebältet på, laddat med vatten, Gatorade, gel och toapapper (med en 20km runda och nya energiprodukter vet man aldrig ;)) och jag gav mig ut i regnet.

Hade laddat upp med en jättegod middag igår. Gjorde en kikärtssallad på medelhavsvis, med färska grönsaker och örter, och till det hade jag gjort Mehdis favorit: tonfiskflatbreads. Jag toppade dem med de överblivna grönsakerna och örterna och det blev hur gott som helst! 

Sista fotbollshelgen

Då var världskuppen över för den här gången. Jag har förmodligen sett fler fotbollsmatcher i år än vad gjort i hela mitt liv. Det blir lätt så när man bor i en liten etta (eller ja, för att vara en etta är den relativt stor) med tvn igång och man har kommit in i fotbollsstämningen. Igår var jag och Mehdi återigen hos Martina och Mark och hejade på Belgien i det här årets tråkigaste match. Det hände ju absolut ingenting. Det var som att de allihopa bara väntade på att få semester. Som tur var hade vi en dunderfrukost att underhålla oss med. Jag och Mehdi köpte med oss frallor och Martina ordnade ägg.
När vi gick in på Jewel för att köpa frallorna, gick vi förbi ett bord med lådor fyllda med doughnuts. Jag sa lite skämtsamt att om vi var riktiga amerikaner så är det där vad vi hade haft med oss till frukost. Sedan ser jag i ögonvrån, när jag står och plockar ihop frukostbröd, hur Mehdi står med näsan i doughnutskåpet och skyldigt plockar ihop sin frukost... Tydligen är "Boston Cream" svårt att motstå. Så han njöt av sina doughnuts och jag och Martina åt frallor med kokta ägg och örtsalt.

Efter matchen åkte jag hem och sprang tillbaka till Martina för att hämta upp henne på en löprunda. Jag skulle springa 16 km, var av 10 var dit och hem vägen. Det var så trevligt att ha sällskap att det inge gjorde mig nåt att rundan råkade bli över en kilometer för lång. På kvällen fortsatte trevligheterna då vi träffades ett gäng svenskar plus respektive på Sushi City för en helt fantastisk middag. God sushi är nåt av det godaste man kan äta tycker jag!

Idag gjorde jag absolut ingenting för första gången på väldigt länge. Förutom att titta på fotboll såklart. Med omelett och hembakat bröd, som följdes av glass. Det är tydligen nationella glassdagen idag!

African Night

Det har varit en väldigt trevlig vecka. Det är nåt med sommarn som helt enkelt gör allt lite bättre. Förra helgen var vi hos Dexter och firade hans födelsedag med både välkända och nya människor. Hans moster stod för maten och det dukades upp en afrikansk buffé som var nåt av det godaste jag ätit på länge. Jag gillar verkligen de afrikanska smakerna! Det blev en jättetrevlig kväll.
På tal om mat, för er som är matintresserade rekommenderar jag starkt Zeinas Kitchen (har kanske redan rekommenderat detta, men i så fall förtjänar det en rekommendation till). Zeina uppdaterar regelbundet med alla möjliga spännande recept på en härlig blandning av svensk husmanskost, arabisk mat, moderna påhitt och andra exotiska smaker. Själv får jag massor med inspiration där!

Nu i veckan har jag barnvaktat för fullt. Jag och Ibrahim börjar komma riktigt bra överens och vi spenderar timmar på lekplatser tillsammans. Det känns bra att ha nåt att göra och, som hans mamma sa, att passa en tvååring är nästan värt att ha med på sitt CV. Enda nackdelen med jobbet är väl att jag konstant har sånger så som "tänk om jag hade en liten liten apa, OMPA OMPA FALLERALLERA" och "här dansar Herr Gurka" på huvudet!

Jag har även börjat använda min nya telefon. Efter många om och men, så valde jag att gå tillbaka till Samsung och hittills är jag väldigt nöjd. Min Xperia var fantastiskt, och fungerade perfekt i nästan tre år, men nu gav skärmen helt upp. Igår var jag och shoppade och fick en rejäl screen protector fastsatt av en professionell screen protector-fastsättare, så nu känns det tryggt att använda den.

Jag passade även på att köpa lite mer till min Le Creuset-samling! Är så taggad på att få börja använda allt! Återigen gick jag en helt otrolig customer service-upplevelse. Av den tea pot som jag ville ha fanns endast ett exemplar kvar, och ingen kunde hitta lådan den kom i. Jillian, som servade mig, slog in den ordentligt i papper medan jag frågade om hon trodde jag skulle kunna få en låda senare om jag kom in igen (känns säkrare eftersom jag ska flyga med det). Hon sa att de skulle få en leverans på tisdag och det var möjligt det blev nån låda över. Sedan, idag när jag I godan ro satt och tittade på fotboll, fick jag ett email från hennes privataddress, som sa att hon hittat lådan OCH att hon kan ha kvar den tills jag kan komma tillbaka nästa helt. SAY WHAT?! Om jag inte redan var förälskad i Le Creuset, så hade detta definitivt gjort saken klar. 

4th of July

Det har varit en händelserik vecka! Trots mina två arbetslösa dagar har jag haft fullt upp. I tisdags var jag hos Martina för fotbollsfrukost klockan 9 på morgonen, och vi åt bagels med alla möjliga tillbehör. Efter det åkte jag till Lisle Park District och simmade ute i solen en stund. Alltså, riktigt simmande. Sedan benen blivit bättre har det inte blivit så mycket simmande, och det kändes. Jag träffar fortfarande Alex, min kiropraktor, varje tisdag och vi jobbar med styrka och stabilitet för att jag ska hålla mig skadefri. När jag kom hem på kvällen gick jag och Mehdi på bio och såg Jurassic World.
I onsdags var det ju fjärde juli, och om amerikaner är patriotiska vanligtvis, så är det inget jämfört med hur de varit den här veckan. Jag drogs med i stämningen och bakade en cheesecake fint dekorerad med jordgubbar och blåbär. Sedan firade vi dagen med en taiwansk familj, vars barn Mehdi coachar, och vi fick den godaste grillbuffé jag ätit på väldigt länge. Det bjöds på lam (börjar bli mitt nya favoritkött), oxkött, kyckling, räkor, grönsaker och majskolvar. Yum!
Nu I skrivande stund, sitter jag vid poolen på Mehdis skola medan Mehdi coachar. Hans elev är en 35-åring som lärs sig simma från grunden. Jag tycker det är helt fantastiskt att se hur långt han kommit! Att han tar tag i det hela och bestämmer sig att det är dags att lära sig simma. Det är aldrig försent! Så nu sitter jag här, jätteinspirerad, och funderar på vad jag borde lära mig.

Alla borde uppleva Amazon's customer service nån gång

De svarar innan den inspelade rösten ens pratat färdigt! Vänta i kö? Knappast! Min kära Sony Xperia är döende, endast utvalda delar av skärmen har fungerande touch, vilket gör den tämligen svåranvänd. Så jag har nu beställt en ny telefon som skulle levererats igår. Tyvärr så anlände den efter vårt postrum hade stängt och av nån märklig anledning bestämde sig UPS för att skicka tillbaka den till säljaren istället för att komma tillbaka dagen efter. Hur som helst, detta satte mig i samtal med både UPS och Amazon, och båda gav, vad som I dagsläget är, oväntat fantastisk service. Amazon är dock oslagbart. DE ringde upp både UPS och säljaren åt mig för att lösa allt, och när det inte gick att ordna som jag ville, skickar de en ny telefon på en gång. Istället för att jag skulle behöva betala $7.99 i shipping, gav de mig ett $15 gift card, och nu ska den förhoppningsvis komma imorgon! Nu sitter jag här med alla tillbehör som jag köpt, men ingen telefon...
Förutom att prata med Amazon igår, så tog jag mig till Glen Forest Waterfall, ett naturreservat som jag planerat att springa i hur länge som helst. Jag var så taggad! Precis när jag parkerat kom tre personer utapringande från olika håll och alla sa att de hoppades jag hade myggmedel. Myggorna svärmade runt dem. Jaha, får väl springa ifrån dem tänkte jag, och gav mig av (utan myggmedel). En kilometer in började det mörkna på himlen, ytterligare en kilometer senare började det mullra. Efter tre kilometer öppnade sig himlen. Jag har aldrig varit så blöt! Dessutom var det rätt läskigt att vara ensam i skogen, I mörkret mitt på dagen, I detta oväder. Jag vände om och vägen tillbaka till bilen gick snabbt som bara den, trots att regnet gjort både skor och shorts järntunga. Till och med munnen fylldes med vatten! Jag kunde lika gärna varit i bassängen. Så min välplanerade runda blev betydligt kortare än planerad, och definitivt blötare. Dock var där väldigt vackert, så jag får försöka en annan gång!

Idag började jag mitt nya jobb som barnvakt. Ska ta hand om Faridas två-åring Ibrahim fem timmar om dagen. Han är urgullig, men så full av lek och energi! Vi hade en väldigt trevlig första lekdag med tågbanebygg, promenader, playdooh och annat kul.

Alla borde jobba med customer service nån gång

Bara för att få perspektiv. Allt för ofta få fel personer ta emot missriktad kritik och irritation. Varje dag blir folk arga på mig för att jag ringer angående jobb som DE SJÄLVA har sökt till. De är otrevliga, de slänger luren i örat på mig, och de får det att låta som det är mitt fel att de sökt positionen jag nu ringer om, bara för att fråga om de fortfarande är intresserade. Tack men nej tack, ha en trevlig dag är allt de behöver säga, men nä, det ska gastas om hur jobbig man är och om hur de ska skriva recensioner. På min sida om luren sitter jag och biter mig i tungan för att inte säga nåt jag ångrar.
Hur som helst, nu behöver jag inte bekymra mig om det nåt mer. Smart Circle, som organisationen heter som alla de försäljningsföretagen jag jobbat för heter, är ett märkligt koncept. Det går ut på att stressträna folk till att bli managers så att de kan överse fler försäljare. De blir lovade rikedom och succé, men de nämns oftast inte att de måste jobba 60 timmar i veckan och ha ofantlig tur. Hailee, som jag jobbade för, la ner all sin tid och energi på Connected Concepts, men det räckte inte, och för en månad sedan var vi i princip en two-man show. Connected lades ner och jag blev flyttat till Blank Space Branding, företag nummer fyra inom samma organisation sedan oktober. Dillon, min nya chef, brydde sig inte om att säga hej tills efter ungefär två veckor med dem. Då gick jag även veta att jag kunde jobba där så länge jag behövdes. I måndags eftermiddag behövdes jag inte längre. Tydligen var han tvungen att tänka mer framåt och eftersom mitt visum skulle gå ut var jag inte del av den planen. Så nu är jag arbetslös i ett par dagar innan jag börjar mitt nya jobb som professionell barnvakt.
Det här har verkligen inte varit något drömjobb, men det har hållt mig kvar i landet och jag har lärt mig massor. Framför allt har jag lärt mig att aldrig vara otrevlig mot kundservice-personal, det leder aldrig till något mer än en klump i magen på den stackaren man pratar med. Argumentet att det är så man når fram till managementet är ohållbart, I de flesta fall finns det inget den stackaren på andra sidan telefonen kan göra åt det.

Eyes to the Skies

När till och med nyheter går ut med varning för "extreme heat" då vet man att det kommer bli varmt. Och det blev det. I lördags morse försökte jag hinna före värmen, och vaknade strax efter 6 för att spring veckans lång-runda. Trots mitt tidiga försök var det över 25 grader redan från start. Det blev en rätt svettig runda och jag tackar Shell för vattnet jag fick längs vägen.
Den här helgen hade Lisle sin årliga Eyes to the Sky festival, en marknad med konserter, mat, karuseller och luftballongsturer. Tydligen är det en jättehypad grej och det var så avancerat att de ordnat specifika parkeringsplatser med shuttles till själva tillställningen. Shuttlen visade sig vara skolbussar, och det blev höjdpunkten på hela dagen! Efter fem år i USA har jag nu äntligen får åka i en sådan där typisk skolbuss som man ser på film! Vilken dröm! Precis som man kan föreställa sig var det varmt, obekvämt och skumpigt. Väl på marknaden blev vi tilldelade varsin vattenpistol som man svalkande kunde skjuta sig själv med. Vi tittade på akrobater som klättrade i rep och körde motorcyklar upp och ner i en liten nät-glob, vi åt gott och vi lyssnade på musik. Hela ballonggrejen var tyvärr inställd större delen av helgen på grund av vindar, så det blev tyvärr inte mycket av det, men vi hade trevligt ändå! Varje kväll, hela helgen, hade 15 minuter av massiva fyrverkerier, vilket vi kunde se från balkongen. Det var faktiskt riktigt imponerande med smileyfaces, blommor, och en massa färger.