Julmarknad nummer ett!

Vi har hur länge som helst planerat in julmarknad på Wapnö gård i Halmstad, så i lördags morse åkte pappa och jag till Emma och Hannes. De bjöd på en hejdundrandes brunch med hemgjorda tekakor, ägg och bacon. Hur gott som helst! Därefter begav vi oss till Wapnö, som är en gård med fokus på mjölkproduktion. Julmarknaden bjöd på sång, matförsäljning, hantverk, ponnyridning och en massa trevliga grejer att titta på. Nästan alla stånden hade smakprov så min lunch bestod av en kombination av brända mandlar, glögg, korvar, honung, sill, senap, och en massa annat spännande. Det godaste var dock revben på nöt. Jag har aldrig ätit något så gott!!!
Där fanns även en glöggförsäljare med honungssötad glögg som var magiskt god så nu har vi laddat upp inför kommande veckor. En annan försäljare bjöd på smakprov av en mängd olika honungskonstruktioner, med saffranshonung som min favorit. Det blev även inhandlat en superfin dörrkrans, från en handlare från Höör, som nu pryder ytterdörren. Kransen alltså, inte handlaren.
När vi var lagom frusna och färdiga med marknaden åkte vi till Emma och Hannes och fikade på lussekatter, saffransgifflar, pepparkakor och glögg, medan vi tittade på Christmas Chronicles.
Igår var vi hos mormor och morfar och firade mormor. Det bjöds på kalasgod mat som vanligt. Det är så kul att jag kan vara med på alla kalas och tillställningar nu, för det har jag verkligen saknat!

Värda att fira!

Efter två långa, kämpiga månader är äntligen anatomikursen över! Det avslutades starkt med ett skriftligt prov, ett seminarium med presentationer och ett praktiskt prov den här gågna veckan. Det skriftliga var riktigt svårt och jag väntar med spänning på resultatet, medan palpationen var jätterolig och jag fick veta att jag blev godkänd samma dag. Man vet att man har hamnat rätt när man trots att man knappt kunnat andas på flera veckor, fortfarande uppskattar skolan.
Vi har sedan länge planerat firandet av kursens slut, och det gjorde vi med en brakfest i fredags. Klassen är så fantastiskt rolig att hänga med så det blev en toppenkväll med bubbel, pizza och utgång. Helsingkrona nation hade tema Guilty Pleasure så vi dansade loss till Backstreet Boys, Abba, Britney Spears, One Direction, osv. Hur kul som helst!
Förutom festen så firade jag med julklappsshopping. Det är alltså inte ens december och jag är i princip färdighandlad med ALLT! Så himla nöjd!
Höjdpunkten på shoppingen var teaffären jag "råkade" hamna i. Jag har nog ett litet teproblem misstänker jag för jag kan inte hejda mig och min samling bara växer och växer. Nu är den utökad med ett till julte, ett te att ställa på jobb, samt ett gratis smakprov av chokladrooibos som den snälla damen i affären bjöd på.
Glad, nöjd och lättad gick jag och la mig i fredags kväll :)

Glad midsommar!

Kontoret har haft besök av några amerikaner från huvudkontoret i Pennsylvania den här veckan och så klart vill man ju visa upp bästa sidan av både landet och företaget. De hade cheferna ordnat med en supertrevlig after work i onsdags och vad kan vara svenskare än midsommar?! Tänk vilken tur, det enda året jag inte varit hemma och fått en ordentlig midsommar, så får jag fira det I november i stället! Och oj vad satsigt det var! Det var så fint dekorerat och de hade köpt en mass blombuketter så vi kunde göra kransar. Trots att halva kontoret inte pratar svenska hade vi utskrivna snapsvisor och maten var fenomenal! Den godaste catered lax jag ätit, en hel buffé av olika inlagda sillar, pajer, ägg, köttbullar, bröd och potatissallad med rädisor. Så himla somrigt och gott! Cheferna överdrev verkligen inte när de sa att det bästa med Qlik var människorna och stämningen. Det är ett helt fantastiskt gäng jag jobbar med.
Midsommarfirande eller inte, det är ju trots allt november, och vad passar bättre en biomys en kall, mörk kväll? Jag och några i min hyperengagerade (undrar om det kommer vara lika mycket engagemang i alla tre åren) drog ihop ett gäng (närmare bestämt 19 stycken) och gick och såg Fantastic Beast: the crimes of Grindelwald I torsdags kväll. Alltså, Harry Potter och J. K. Rowling har en speciell plats i min generations hjärtan. En efter en läste man böckerna efterhand som de kom ut, och detsamma gällde filmerna. Jag kommer ihåg hur mamma och pappa fick läsa de två första för mig eftersom jag var för liten för att göra det själv. Resterande slukade jag med hull och hår så fort de kom ut. Att få växa upp med Harry Potter och hans gäng var verkligen ett stort plus och det finns få serier som är så välgjorda, med så välutvecklade karaktärer, som denna.
Fantastic Beasts är ju en annan historia dock, men ändå en relativt bra uppföljning på hennes tidigare verk, och man känner redan hur hon har en plan att få dessa histories att utvecklas också. Så det var ett glatt gäng 90-talister som gick hem från bion i torsdags.

Känns bra att vara hemma

Häromdagen åkte jag hem till mamma och pappa på middag. 30 minuters kollektivtrafiksresa dit och sedan 30 minuter tillbaka. Alltså det är ju helt fantastiskt! De senaste åtta åren har det kortaste middagsavståndet varit en 4,5 timmars tågresa med byte i Norrköping, medan det längsta har varit en 30 timmar lång resa med övernattning på en flygplats i Ney York och byte i Amsterdam. Och nu ynka 30 minuter. Tro mig när jag säger att jag överutnyttjar detta till 100%. Det är så mysigt att umgås med familjen och vovvarna! Dessutom är det fruktansvärt tråkigt att sitta själv i Lund. Dock har jag en väldigt aktiv klass, så oftast finns det nåt att göra. I helgen hade vi till exempel Harry Potter-maraton där vi tog oss igenom de tre första filmerna.
Jag har även haft gott om tid att träna palpation på andra. Det är ju liksom inte nog med att vi ska veta var alla ben och muskler sitter och fäster, man ska ju dessutom kunna hitta dem också. Lite skämtsamt diskuterar vi hur vi ska deffa fram till palpationsexamen, leva på tonfisk och vatten, för att sedan ha bastukväll dagen innan. Kan man be framtida patienter att följa samma riktlinjer? Typ "sorry, din knäled är för svullen för att jag ska kunna hitta ditt ligamentum collateralis lateralis, du får återkomma"...
I helgen blev det dessutom fikabesök hos mormor och morfar! Supertrevligt var det, och helt klart inom överkomligt avstånd det med. Det känns bra att vara hemma!

Någon har satt fast en mustasch på spegeln i hissen på jobb, så att man ska påminnas om att supporta movember-movement och uppmärksammandet av prostatacancer! Bra och klädsamt initiativ tycker jag. 

Livet på cykel

Det sägs att cyklister är livsfarliga och det största störomomentet i trafiken. Speciellt i städer som Lund. Nu när jag har bott här i snart en månad börjar jag få lite erfarenhet av cykellivet och den lilla studentstaden här. Först och främst kan jag tala om att Lund är pyttelitet. Ja, om man har en cykel, det vill säga. Kommer man med bil är staden enorm och man hamna 99 gånger av 100 inte där man tänkt sig. Detta är dock inte cyklisterna fel, utan den framtida spårvagnens och de dåtida enkenvägskonstruktionernas fel. Hela staden är uppriven och blockerad, vilket gör det lite småbesvärligt att ta sig runt. Men att Lund ska vara Sveriges elfte största stad är ju komiskt, ingenting är ju längre bort än 15 minuter på cykel från de centrala delarna!
Det där med att cyklister är farliga stämmer nog lite, då de (vi) tar sig (oss) rättigheter man kanske inte borde. MEN jag har även insett att en av anledningarna till att cyklister är farliga är alla gångare! Noll koll på omgivningen. Går på CYKELbanan. Går i bredd. Och det värsta av allt: går med hörlurar. Skaffa ringklocka sa dem, det är bra att ha. Jaha, ingen lyssnar ju? Men jag har blivit smidig som en vessla när det gäller att navigera fram mellan byggarbetare, bussar (som också är livsfarliga I den här stan), gångare och alla andra som vågar sig ut, och på så fina dagar som idag, är det underbart att kunna cykla överallt.
Jag cyklade till fysioterapeuten häromdagen (jag har börjat gå hos en här i Lund för att underlätta pendlandet) och det är helt fantastiskt vackert på vägen dit. Jag fullkomligt älskar höstens soliga dagar med alla vackra färger och den lågt stående solen. Jag ska dit ett par gånger i veckan för att rehaba och att cykla dit klockan 7 på morgonen var en fröjd för själen! Så, summa summarum livet är bra på cykel, I alla fall om man håller sig undan rusningstrafiken!

Mårten kalkon och farsdag i förskott

Det här med Halloween var ingen stor grej i Lund. Som jag kommer ihåg från Nyköping så var det en stor tillställning, och i USA är det naturligtvis enormt. Men i Lund var det inte mycket att hänga i julgranen. På tal om julgran, det bästa med Halloween är att när det är över så är det raka vägen fram till jul. Hela torsdagen stod min Echo Alexa och spelade julmusik och oj vad jag njöt!
Bortsett från lite halvdant Halloweenfirande i fredags, var jag hemma i helgen. Jag pluggade massor, åt gott, drack te, mös med familjen och lekte med Pepsi. All den terapi som behövs när man är stressad över skolan och inte kan springa av sig stressen. Idag tentades nämligen nedre extremiteter av och då skulle vi kunna sånt som att m. flexor digiti minimi brevis som har ursprung på basis ossis metatarsal V och fäste på basis phalange V, innerveras av n. plantaris. Säg det snabbt sju gånger. Och lägg till 50 muskler till, deras funktioner och en massa skelettdelar. Tur att det leder till nåt intressant i alla fall!
Hur som helst, I helgen gjorde vi bland annat lasagne så jag har till hela veckan. Vi firade även tidig farsdag, eftersom alla var hemma i helgen, och Mårten Gås. Mårten klarade sig dock för han blev utbytt mot en kalkon. Det var hur gott och trevligt som helst! Om jag nånsin blir hälften så bra på matlagning som mamma, då är jag nöjd.