Nu har vi haft lilla Lisle hos oss i 6 veckor! Hon har ny passerat 3 månader och hon växer så det knakar. Redan första veckan kunde vi se hur hon blev större dag för dag. Upphämtningshelgen var en spännande upplevelse. Mehdi, som inte kunde sova natten innan, var redo att åka till Arboga kockan 3 på morgonen, men jag övertalade honom om ytterligare en timme sömn… Så halv 5 begav vi oss. Vi hade tagit med allt vi kunde tänka på – en liten hundbur, sele, halsband, koppel, leksaker, tuggben, mat, vatten, kissmattor. Till oss själva hade vi tonfisksallad på hembakat bröd, pastasallad och snacks. Det gäller ju verkligen att ha något att sysselsätta sig med på vägen.
Det tog nästan 6 timmar att köra dit och det var mörkt ute större delen av vägen. Väl framme möttes vi av ett hav av valpar och valpköpare. Det var verkligen full rulle på djuren. Kullen består av 9 valpar, och vi fick även träffa mamman och storasystern från förra kullen. Till sist fick Lisle säga hejdå och vi begav oss. Hemresan började med 10 minuter av konstant gnällande varpå hon lugnade sig och kröp så lång in i buren, så långt bort från mig hon kunde komma och la sig där… Vi satt i baksätet medan Mehdi körde. Efter knapp två timmar stannade vi och tig ut henne. Hon var först väldigt tveksam men började snart skutta runt. Det tog dock inte mer än ca 5 minuter innan hon skakade av kyla (det var ca -12 och massor med snö) så vi åkte vidare.
På något sätt tror jag at det var här hon förstod att vi tre hörde ihop, för medan jag satt och värmde henne i bilen, plockade Mehdi ihop hennes skålar och grejer och Lisle gnällde och tjöt tills Mehdi också kommit in och satt sig i bilen. Det var som att hon var orolig att förlora ytterligare en person (eller så vill hon bara att han skulle starta motorn så det blev lite varmare…). Hur som helst, efter den första pausen var det mitt knä som gällde större delen av vägen hem.
Hon hanterade verkligen resan och omställningen av att flytta som en champ! Så fort vi kom hem gick hon fram till sin säng och klargjorde att det var hennes, det tog inte lång tid innan hon lärde sig att säga till när hon behöver gå ut och hon har faktiskt inte tagit sönder allt för mycket här hemma. Första veckan åt hon väldigt dåligt – vilket tydligen inte är ovanligt när stressen över att behöva dela mat med 8 andra plötsligt försvunnit – men nu har hon en aptit som ingen annan.
Nu, 6 veckor senare, är hon ca 7 kg tyngre, färdigvaccinerad och väl acklimatiserad. Hon är otroligt smart och nyfiken, och det enda hon verkar vara rädd för ar dammsugaren. Hon älskar när folk kommer och hälsar på, när främlingar ger henne uppmärksamhet och klappar henne, och när hon får leka med andra hundar. Men över allt annat älskar hon pinnar (grenar, buskar, träd, rötter…). Hon har lärt sig vad nej betyder, hon förstår ”leave it” även om hon ibland väljer att ignorera det, och i distraktionsfria miljöer kan hon redan massor med kommandon (i alla fall med rätt motivering). Hennes bästa kompis är en jämnårig border collie som heter Ned (Pepsi och Mattis tycker inte om henne… än!) och hon älskar hundparker och att vara ute på utflykt. Det kommer nog bli bra det här!
Smutsig hund = glad hund
