Movie star!

Det påstås ju att barn egentligen inte är till för att man ska kunna leva ut sina ouppfyllda drömmar, men efter allt jag gjort för Isaac medan jag var gravid så tycker jag åtminstone att han kan bli känd. Så därför erbjöd jag hans tjänster när jag kom i kontakt med en filmregissör som var i desperat behov av en bebis. De håller på att producera en svensk-dansk långfilm om postpartum-depression och nu är lilla Isaac en av tre bebisar som spelar lillebror i filmen. Han har medverkat i två olika scener och han var en absolut NATURBEGÅVNING. Han låg där och sov i flera timmar som världens stjärna, precis som han skulle. Inte ens Dicaprio hade kunnat göra det bättre. Så nu får vi se hur det blir om något år när den är färdig.

Isaac har utvecklats galet mycket. Han växer så det knakar, sover mindre och mindre, och börjar se ut som en liten person och inte bara vilken bebis som helst. Han är en kopia av Mehdi (återigen, så mycket för allt jag gjort för honom i nio månader…) och ett riktigt litet charmtroll.

Team Kaspersson

Vissa traditioner kan inte ens en pandemi stå i vägen för. En sådan tradition är det årliga löp-loppet med Team Kaspersson som även den här gången fick genomföras på vårt egna vis. Så vi klädde upp oss i våra bästa löpartröjor och begav oss ut på en 5-kilometersrunda. Jag, Johanna och Isaac promenerade (eller ja, Isaac åkte väl mest med om jag ska vara helt ärlig) medan resten sprang på. Pappa och Mehdi satte full fart och sprang till och med riktigt fort. Som det sig bör följdes löpturen av en superbrunch och tårta för att fira Johannas födelsedag. På tal om födelsedag så har vi även firat Amine denna månad. Detta gjordes så klart också med tårta!

Samma vecka samlade vi ihop familjen och överraskade farfar med en lunch på Hurva Gästis. Det är ju inte varje dag man blir gammelfarfar (!!!) och eftersom han inte kunde komma på namngivningen fick vi fira det på annat sätt. Som alltid fick vi fantastisk service och riktigt god mat.

Nu när jag går hemma och spenderar större delen av min tid med en hund och en bebis, försöker jag hitta på saker så ofta det går för att få lite vuxen-umgänge också. Jag har till exempel gått med i en träningsgrupp för nyblivna mammor två gånger i veckan! Den leds av en fysioterapeut på Iklinik i Lund och kravet för att få vara med var en inledande fysioterapeutisk undersökning. Då hon tyckte magmusklerna dragit ihop sig fint och inte kunde provocera fram bäcken/höftsmärta, samt att jag hittar de djupa magmusklerna, så tyckte hon jag kunde få vara med även om det var rätt tidigt. Än så länge går det bra, men jag är lyhörd och tar det försiktigt. Det är i alla fall riktigt kul! Vi är fem kvinnor och alla våra bebisar får vara med.

Jag har även fått finbesök av både Fanny, som kom från Köpenhamn i helgen och hälsade på, och mormor, morfar, Eva och Affe som kom och bjöd på fika i veckan. Utöver det så passar jag på att promenera och fika med kompisar. Hela min föräldrapenning kommer ju gå åt pumpachai-te.

Namngivningskalas

Då det känns som att vi alltid gör saker på vårt egna, annorlunda sätt så finns det ju ingen anledning att ändra på detta nu. Vi hade inte tänkt att döpa Isaac då ingen av oss är direkt kristna (eller döpta för den delen), däremot var det ju inget snack om saken att det skulle firas. Enligt muslimsk tradition firas barnet genom en namngivningsceremoni 7 eller 14 dagar efter födseln, och eftersom vi hade hela Mehdis familj på plats tyckte vi det var lika bra att passa på att fira på en gång.

Så på lördagen, exakt en vecka efter Isaacs födelsedag, firade vi med våra närmsta för att välkomna honom till världen och det blev en helt otroligt lyckad tillställning. Vi bjöd först på smörgåstårta och sedan tårta från Playbake – samma ställe som alla andra festliga tårtor vi beställt det senaste året. Isaac var superlugn hela kvällen och alla verkade ha trevligt. Det känns så himla fint och bra att vara omgiven av så fantastiska människor. Det känns också bra att jag haft turen att ha ork nog att organisera detta. För att göra dagen ännu mer speciell fick Isaac sitt första bad samma dag då navelsträngen trillat av torsdagen innan. 

Dagen till ära hade vi blåst upp ca 150 ballonger (eller ja, inte jag då – det hade nog alla knipövningar i världen inte räckt till för), pyntat och dekorerat. Vi hade ordnat små presentaskar med belgisk choklad och små påsar med drageer som det stod Isaac på. Allt blev så himla fint helt enkelt och jag är så glad att vi lever i kamerans tid så att vi kommer kunna visa Isaac vilken fin tillställning det var så småningom. Stort tack till er som kunde komma trots den korta förvarningen! 

Dagen efter bjöd mamma och pappa hela gänget på middag så vi åkte till Kungshult mat och kubbspel. Det blev en helt perfekt avslutning på en helt perfekt helg.