Masters-DM

Lite halvt impulsartat anmälde jag mig till vårens distriktsmästerskap för masters som gick av stapeln idag. Det innebar att jag fick åka hem till mamma och pappa och leta fram mina gamla tävlingsdräkter. Jag var lite nojig över om de fortfarande skulle passa, men det gick precis lika osmidigt och oelegant som det alltid gjort att få på sig dem. Det känns helt galet att det var, nästan exakt, tre år sedan jag använde dem senast. Helt ärligt så är det fortfarande lite svårt och jobbigt att inse att man inte är på den nivå man tidigare varit. Tre år känns som en ganska kort tid, men så mycket har ändrat – så få metrar har simmats. När dräkten kom på kändes det så hemmavant och naturligt att min distanserade och avlägsna bild av och känsla för Wingate inte riktigt matchade nuet.

Som tur var fanns det inga längre sträckor än 100, så jag kunde inte ta på mig något galet som en 800ing frisim i alla fall – vilket garanterat hjälpte självförtroendet. Istället simmade jag 100fr, 50fj, samt 50fj och 50fr i lagkapp. Det var väldigt roligt att upptäcka hur jobbiga korta sträckor kan vara. Jag fullkomligt flög fram först 50 av 100fr för att sedan totaldö på sista 25. Är ändå väldigt nöjd med en tid som bara var en sekund över mitt personbästa. 50fj var ännu roligare då jag till och med slog mitt personbästa – som jag i och för sig satt 2009, men ändå! Båda lagkapperna gick jättebra, och i frisimlaget slog jag också personbästa med en tiondel, även om det inte räknas på grund av den flygande starten. Det kändes som en helt ok boost för mitt ego J

Men vad vore en tävling utan publiksupport och nyponsoppa? Mamma, pappa och Mehdi satt alla där och hejade på mig. Det är en riktigt fin känsla, att få gå i mål och titta upp på sin familj som sitter och strålar som om jag precis vunnit OS. Det är guld värt! Nyponsoppan är en gammal tradition, då jag under mina tävlingsår i Sverige inte kunde tävla utan min dos av energi i form av nyponsoppa. Allt som allt är jag väldigt nöjd med min dag! 

Corona-stress

Knasig historia, jag och Mehdi får inte jobba och är satta i ”karantän” av oroliga kollegor. Det är nämligen så att vi har en tjej i huset som kom tillbaka från Iran för en vecka sedan, vilket jag råkade nämna för en tjej på jobb. Så klockan 9 igår kväll ringde chefen Mehdi och undrade över vår ”situation” och sa att för vår egen skull bör vi kanske stanna hemma ett tag. Tjejen i fråga har inte varit i utsatta delar av landet och är fortfarande utan symptom. Enligt sjukvården och mamma (!!!) är det inget att oroa sig för men ett fåtal kollegor på jobb har fått panik. Även chefen som ringde oss jobbar hemifrån i ”karantän” eftersom hennes man nyligen varit i Italien och hon inte vill skapa panik på kontoret. 

Självklart förstår jag vikten av att ta det säkra före det osäkra, men det är ju större sannolikhet att man blir smittat på Öresundståget eller i mataffären av någon av alla dessa tusentals personer som precis kommit hem från sina sportlovsresor. Men, men, egentligen stör det mig inte, mitt problem är nog mest att personen som fick reda på detta gick anonymt direkt till chefen istället för att ta upp sin oro med oss direkt, vilket jag tycker är lite småfult. Tydligen är det så klimatet där är.

Mehdi verkar dock trivas rätt bra hemifrån... 

Men livet utanför jobb går vidare som vanligt. I skolan har jag precis blivit certifierad i första steget av en lång utbildning inom basal kroppskännedom – ett ämne som jag till att börja med tyckte var extremt flummigt. Efterhand som vi lärt oss mer har jag dock börjat uppskatta behandlingsformen på en helt ny nivå. Till rätt patientgrupp kan BK nog vara riktigt användbart. Jag kan även förstå poängen med meditation, även om jag fortfarande har väldigt svårt för att anamma konceptet. 

Weekend i Tyskland!

Vi provade på att ta tåget till Tyskland i onsdags och det var ju hur smidigt som helst! Vi åkte via Hamburg och var framme i Bremen samma kväll. Det är ju som så att Lauren och Lenni äntligen flyttat till Europa och nu börjat komma i ordning. De flyttade in i sin lägenhet i december och efter en totalrenovering har de fått det jättefint där. Vi spenderade hela helgen hos dem och det var hur kul som helst med en liten återförening. Lenni jobbade i både torsdags och fredags, men Lauren var en utmärkt tourguide. Hon hade samlat ihop cyklar så vi allihopa hade varsin och vi spenderade torsdagen åt att upptäcka Bremen. Med tyska mått mätt är staden inte jättestor, men med mina mått mätt så var den enorm. Dock var stadskärnan rätt liten men väldigt mysig.

Vi strosade runt genom små trånga gränder, tittade på kyrkor och torg, gick in i små, roliga butiker och hittade såklart en teaffär. Bästa souveniren är helt klart ett te med lokala motiv! Bremen är känd för musikanterna, en Grimm-historia som handlar om en åsna, hund, katt och tupp som skulle ta sig till staden och leva som musikanter. Mitt i stan finns en staty av djuren som tydligen ska innebära tura att klappa på. Efter en trevlig kebablunch cyklade vi vidare till den största stadspark jag någonsin sett! Full med kringliga vägar och dammar, och mitt i parken låg ett litet minizoo med både åsnor, påfåglar, hästar och grisar.

På fredagen var vi på ett vetenskapsmuseum som var helt otroligt häftigt! Vi ”lyfte” bilar, var med om jordbävningar, testade lögndetektorer, skapade elektricitet och massor av annat kul. Favoritdelen var våningen om människan och våra sinnen, där de hade olika aktiviteter som förvrängde våra sinnen helt, vilket var jättehäftigt. Samma kväll var det äntligen dags för får traditionsenliga sushikväll. Ända sedan Lauren och Lenni blev ett par, har sushi varit vår dubbeldate-grej. Nu hade de hittat ett jättegott och fräscht sushiställe och oj vad vi njöt!

Följande dag tog vi allihopa bilen till Hamburg för en dagsutflykt. Hamburg är alldeles för stort för att kunna täckas på en dag och dessutom regnade det, men vi fick ändå gjort och sett en hel del. VI parkerade nånstans mittemellan alla broar och kanaler där vi gick runt och tittade på alla gamla byggnader. Staden har tydligen fler broar än Venedig och är verkligen helt byggd för båthandel. Alla hus hade dörrar på alla våningar som vette ut mot vattnet som tidigare använts från att hissa upp varor till. Vi körde vidare till centrum där vi turistade runt. Lennis simmarkompis har startad en kedja med glasskaféer så självklart tog vi en paus från regnet och åt en varm våffla med en glasskula på. Deras glasskoncept var väldigt spännande, med smaker som blåbär-lavendel, pistasch, avokado och en massa annat unikt.

Det var så otroligt kul att få ses alla fyra igen, vilket vi inte haft möjlighet att göra på nästan två år. De är vårt äldsta kompis-par, med relationer som började redan när Lauren kom som Vikas och min recruit under vårt andra år på Wingate. Efter en toppenhelg, var det två väldigt nöjda, men trötta, resenärer som kom hem till Lund i söndags natt. 

Rehab for Life

Så jag har inte skrivit så mycket om mitt springande på länge, vilket främst beror på att jag inte har sprungit på länge. Jag har helt enkelt inte en kropp som uppskattar löpning (än). Jag drog på mig benhinneinflammation vid årsskiftet och då tänkte smarta lilla jag att spinning är ett bra substitut. Det tyckte inte mina knän. Efter ungefär 4 spinningpass gav mitt vänstra knä upp och sa ifrån ordentligt. Det visade sig vara en utmattning av de patellofemorala strukturerna och det kändes som att allt under knäskålen blev superinklämt varje gång jag böjde knät.

Jag har varit hos två olika fysioterapeuter sen dess. Den första sa att jag borde anpassa min ambitionsnivå till min fysiska förmåga och jag sa tack och hej. Den andra lät mig göra max uthållighetstest för att bevisa för mig själv att jag inte är stark nog för att klara av den belastning jag försöker utsätta mig för och därmed ge mig hopp om att istället kunna anpassa min fysiska förmåga till min ambitionsnivå. Det lät mycket bättre. Fick en massa utmanande och tunga övningar för att jag ska kunna bli starkare. Är man 25 år gammal och i övrigt frisk och stark, då ska det minsann inte finnas några sådana hinder.

Både knäet och benhinnan har nu blivit betydligt bättre och jag började småjogga i veckan igen. Jag tänker att jag ska försöka prioritera styrketräning lite mer den här gången medan jag bygger upp löpningen igen. Annars så simmar jag fortfarande mina två pass i veckan och det känns riktigt skönt. 

Alla Hjärtans Dag

Vilken fin helg vi har haft! Alla hjärtans dag (eller den 15 om man ska vara petig) har alltid varit lite extra speciell för oss och jag har som vanligt gått all in (i år har jag även pyntat…). Eftersom vårt favoritsushiställe var fullbokat i fredags hade vi en typisk svensk taco-fredag hemma istället, och det blev hur bra som helst. Mehdi hade köpt ett jättefint armband till mig och han fick en inramad tavla av stjärnhimlen den 4 juli 2020. Lite cheesy, jag vet, men är inte det poängen med den här dagen ändå?

Sushin blev i stället av igår, och det smakade lika bra som alltid. Vi hade spenderat hela dagen i Malmö och tittat på kostymer, köpt semlor och varit i min favorit-te-affär. Jag har försökt få tag på deras chokladte hela vintern, men det har varit slutsålt varje gång. Det är ett rött te, med faktiska chokladbitar i och det passar perfekt på kvällen när man inte vill ha koffein. Sammanlagt gick vi över en mil för att jobba upp hungern inför middagen haha, och det var tur det, för vi råkade beställa lite mer än planerat. Men åh så gott det var! Lite chokladte och en helkass mellodifestivalsdeltävling på det, så var kvällen perfekt.

Bröllopsfeber

Ni vet hur man går på julmarknader för att bygga upp förväntningarna och stämningen inför jul? Tydligen kan man gå på ”bröllopsmarknader” också!!! Och då gör man ju det så klart. Så jag tog med mig mamma och pappa på Sveriges största bröllopsmässa i Malmö i söndags och det var hur fräckt som helst! Mehdi, som inte var speciellt intresserad, fick vara hundvakt i stället. Nu har jag ju i och för sig mycket planerat redan, men det var ändå otroligt kul att gå runt där och bli inspirerad. Vi tittade blan annat på en pampig modevisning och jag var väl lite smånervös att en massa annat fint skulle dyka upp, men jag tycker den klänningen jag köpt var finare än alla där hehe. Vi fick även provsmakat en massa tårtor och drycker och annat spännande. Jag bokade konsultation med en blomsteraffär till slutet av mars och kollade runt efter en DJ. Dessutom skrev vi upp oss i varenda tävling där fanns. Vi hade tydligen chansen att vinna allt från en spa-weekend, till hela bestickset, till smycken för 100,000, till ett helt bröllop. Väntar fortfarande på vinstsvar från allihopa…

Det var en så festlig tillställning och jag känner att jag vill att mitt bröllopsår kan vara föralltid! Mamma tyckte också mässan var superbra och även pappa var lite smånöjd. Det är något speciellt med att vara så omringad av folk som alla känner samma förväntningar och lycka, av precis samma anledning. Sen kan jag ju också nämna alla goodie-bags vi kom hem med…

Ny termin - ny kurs - ny motivation

I måndags började vi alltså en ny kurs, denna gången handlar det om fysioterapi inom mental hälsa och psykiatri. På en gång kastades vi in i ett hav av uppgifter och inlämningar, så jag kommer ha fullt upp den här terminen också. Ett starkt tips: förvänta dig ALDRIG att universitet är lätt och icke-krävande (såvida du inte tänker plugga i USA…), för det är det inte. Problemet just nu är att hela klassen har en inlämningsuppgift till nästa vecka där kursansvarig kräver att vi använder vissa specifika källor. Dock fanns det bara cirka 2-3 exemplar i biblioteket av de böcker som krävs, vilket är lite lite för en klass på 25 pers. Men det löser sig!

Hur som helst, kursen verkar bli väldigt spännande! För fösta gången känner jag att det finns områden, förutom idrott och sport, som verkligen lockar. Vi hade till exempel fysioterapeuter från Röda Korset som kom och föreläste och berättade om deras jobb med tortyrdrabbad, traumatiserade flyktingar med allvarlig PTSD. Vi hade en annan föreläsning om ätstörningar och fysioterapins roll inom det området. Kursen kommer fokusera mycket på både mentala sjukdomar, trauma, smärta och mental hälsa i allmänhet. Vi kommer även genomgå en utbildning i basal kroppskännedom, vilket jag ser fram emot.

Nu så här i helgen har jag äntligen kunna njuta av lite sol då Mehdi och jag tog en långpromenad runt stadsparken. Vi tog även en tur till Åhléns och köpte på oss lite tallrikar. Vi försöker köpa på oss diverse "hem-grejer" när vi har möjlighet, så vi har att använda den dag vi äntligen skaffar lägenhet. Hela mitt rum hos mamma och pappa är bara ett ända förråd av mina framtidsplaner just nu. Dock funkar det riktigt bra att bo som vi gör, så det är ingen stress att komma här ifrån, men det skadar ju inte att vara förberedd!

Om Ica bjuder på tårta, så blir de väl förlåtna för sina bonuspoäng-ändringar, eller...?