Racer-Erika

Så förra sommaren när jag skadade vaden och ville köpa en racer-cykel tyckte mina advisors att det kanske var ett onödigt dyrt och impulsartat beslut, men nu när man hunnit ”sova på saken” i sisådär åtta månader så var det någon i min närhet som plötsligt fick ett väldans intresse för cykling. Vi, läs Mehdi, började researcha cyklar och vad man ska kunna och veta, och sedan började vi leta efter cyklar. Mehdi fastnade för en Scott, medan jag var runt i en massa cykelaffärer innan jag hittade en som passade min storlek och tydligen väldigt oproportionerliga kropp. Var inne på både Fridhems Cykel och DeGaVi där jag på en gång fick kommentaren ”men oj vad långa ben du har i förhållande till din kroppslängd”. 

Jag har alltså levt i nästan 26 år utan att veta om denna oproportionerlighet!!! Sedan denna upptäckt skyller jag allt på mina långa ben. Okordinationen? Benlängdens fel. Oförmåga att simma bensim? Benlängdens fel. Alla överansträngningsskador? Benlängdens fel. Jag har en extremt oseriös och ovetenskaplig grundad teori om att mina långa ben har gjort musklerna för utdragna och därför skadas dem. Hur som helst, på DeGaVi bygger de cyklar efter kroppsform, så det slutade med att jag köpte en himlans fin cykel (och fick en kommentar om mina breda axlar på köpet) därifrån. 

Sedan skulle vi bara lära oss cykla. Det där med cykelskor är ju ett avsnitt för sig, så att säga… Det slutade med fall för oss båda. Det är nämligen inte så smart att lossa vänsterfoten medan man lutar sig åt höger. Men när det väl började sätta sig så blev det minsann cykling av! Vi tog oss 26km i sol ut till mamma och pappa för att överraska dem en fredag, för att sedan ta oss samma stäcka hem på söndagen i både regn och blåst. Utöver det har det blivit lite trevliga rundor runt Lund och till Lomma så klart. Så Vätternrundan nästa kanske?

Sommarlov!

Så vida jag inte får omtenta så har jag nu klarat av min sista skriftliga tenta på fysioterapeutprogrammet! Sedan i fredags har jag officiellt bara ett år kvar, vilket till mestadels kommer bestå av kandidatuppsats, praktik och praktiska examinationer. Tentan som skrevs var på den kursen som inte hann avslutas i mitten av mars, precis då när universitetet stängde. Så det var minsann en nyttig utmaning att plocka fram alla den information man lärde sig då. Hur som helst, nu blir det inget skoltänk på över 2 månader och det ska bli så skönt. Det firade jag och två klasskompisar men hemmagjord pizza. 

Sedan jobbade jag hela helgen. Jag har nu börjat heltid på äldreboendet och jag har definitivt mina favoritavdelningar. Det är verkligen så stor skillnad! De absolut tyngsta (både fysiskt och psykiskt) har hamnat på samma avdelning medan de absolut piggaste bor på en annan. Det kommer nog bli en bra sommar med bra erfarenheter. Som tur är hoppar jag runt mellan avdelningarna så belastningsgraden blir varierande. Efter helgen fick jag ledigt både igår och idag och fint väder som det var passade vi på att cykla till Lomma och bada! 

Annars är det fullt upp med bröllopsplaner nu. Mehdis familj har bokat biljetter så nu kör vi!!! Jag har hämtat upp min klänning, Mehdi’s outfit är på gång, ringarna är klara, vi har möten och inköp planerade till höger och vänster, men på det hela har vi läget under kontroll! Vi var ute i Hurva häromdagen och to provbilder med fotografen, och vi har även hunnit få resultatet - så nöjda! 18 dagar kvar, sen smäller det!

Födelsedagsfirande på bästa vis

Ett år äldre, ett år klokare, eller är det inte nåt sånt man säger? Sedan i tisdags har jag i alla fall varit 26 år klok, vilket känns fint. Jag hade en riktigt fin födelsedag som började tidigt på morgonen med tårta. Mehdi var ledig från jobbet hela dagen så han uppvaktade mig med presenter innan vi satte oss i solen och åt prinsesstårta. Jag fick ett par nya Saucony löparskor och en tshirt. Som på beställning var det strålande sol och 24 grader varmt hela dagen, så vad kan bli bättre än att fortsätta firandet på stranden?

Sagt och gjort, vi tog våra cyklar och trampade på till Lomma där Emma och pappa mötte oss. Jag var den enda som vågade bada och tack vare den blåsiga stranden kändes vattnet faktiskt riktigt skönt. Som sig bör, åt vi så klart glass innan vi cyklade hem. Födelsedag eller inte, någon hade planerat in ett seminarium mitt på min dag (!!!) så var tvungen att klara av det innan firande kunde fortsätta. 

Slutligen åkte vi ut till Kungshult där det bjöds på grillade hamburgare (japp, jag fick önska) och tårta. Det blev en så himla fin födelsedag! Precis så lugn men uppmärksammad som jag önskat mig mitt i all denna skol/jobb/pandemi/bröllopsstress som annars fyller dagarna. Har jag sagt att jag har den bästa familj man kan önska sig?

När vi ändå pratar om firande, kan jag ju passa på att nämna att Emma och Hannes tog examen igår!!! Som de har kämpat på i tre år nu! Så himla stolt över dem och glad att de är klara och tillbaka i närområdet. Vi firade på Gattostretto i Lund igårkväll och hade det supermysigt. Stort grattis till er! 

Vi firade även morsdag med mormor och morfar (utomhus och på säkert avstånd) förra helgen med grillat i trädgården. Det var jättetrevligt att få träffas en stund innan jag och Mehdi var tvungna att skynda vidare till vår provfotografering med fotografen. Alltså vi känner oss så nöjda med valet av fotograf måste jag säga! Det här kommer bli bra 

Ramadan

I slutet av april började Ramadan och därmed ändrades våra rutiner. Vi hade dock en supertrevlig månad och för varje år får jag bättre och bättre förståelse för konceptet. Precis som jag alltid tyckt det varit jobbigt att fira jul långt hemifrån, så tycker Mehdi det är jobbigt att inte ha sin familj nära under Ramadan. Vi gjorde dock vårt bästa för att få det så traditionsenligt som möjligt. 

Mehdi uttryckte att han ”var ledsen” över att inte ha några chebakia – marockanska tandläkares mardröm – att bryta fastan med, och snäll som jag är (ibland) kontaktade jag hans mamma för att 1: få småkakorna hitskickade, alternativt 2: få ett recept. Det komiska i det hela är att jag fick tag på både och. Samma dag som vi köpt alla märkliga ingredienser och satt av eftermiddagen till att baka, fick vi ett paket med posten. Så vad är chebakia? Jo, det är småkakor gjorda av en deg som smaksatts med saffran och rosenblomsvatten, som man formar till omöjliga konstruktioner och friterar innan men rullar dem i flytande honung. Klibbigt värre, men honung räknas väl inte som socker, eller..? Kul var det i alla fall och Mehdi blev nöjd. Det finns inget bättre än att ”lyckas” med sådant som han sagt är ”jättesvårt”. 

Eftersom bröd är ett viktigt tillbehör till middagarna så  bakades det hejvilt hela månaden. Vi gjorde msemmen (flaky mannagryns-tunnbröd), piroger, stekpannebröd och harsha (mannagrynsscones). Till själva Eid-firandet försökte vi oss även på baghrir (mannagrynspannkakor – marockaner gillar verkligen mannagryn…) men utseendemässigt blev de en total flopp. Smaken var dock helt okej! Oavsett så blev Eid en fin tillställning med familjen. Vi firade, dagen efter vi hjälp Emma och Hannes att flytta ner till sin nyköpta lägenhet i Eslöv (så kul att de bor nära nu!), genom att ställa till med brakbrunch. 

Planen var ursprungligen att åka till Bryssel och fira Eid där, men föga förvånande blev det inte av. Inte heller blev min och Mehdis mammas resa till Marocko av i början av maj. Vi hade tänkt åka dit och bröllopsplanera men det får bli en annan gång. Med tanke på att själva bröllopet i Marocko inte verkar bli av ens, så är det ju ingen stress med planeringen. De marockanska gränserna är hårt stängda, så det kalas lär med största sannolikhet bli uppskjutet. Så nu ligger allt fokus på det svenska böllopet!