Igår simmade jag 800 och jag är väl inte riktigt nöjd. Jag gjorde min snabbaste öppning någonsin och första 150 gick som tåget. Men sen var det ju 650 meter kvar... Genomkollaps, borttappad räkning och huvudvärk. Det var ingen glad Erika som gick till avsimsbassängen. Först var jag arg, ledsen och besviken, mest på mig själv. Men efter ett tag, när jag kunde tänka rationellt igen, insåg jag att med den bakgrund och de förutsättningar jag haft gick det ungefär som det borde. Jag har inte mått jättebra den här terminen och jag har inte kunnat träna som jag velat. Dessutom har jag inte känt mig trygg med vårt upplägg och det har varit mer fokus på fart än uthållighet. Tråkigt, men inte mycket att göra åt det än att ta lärdom av det hela. Och det har jag gjort.
Efter Lunchen idag hade jag planeringsmöte med Jens. Det kändes väldigt givande och jag känner mig hoppfull igen. Jag ska få gå tillbaka till 7-dagarscykler och träningen kommer bli mer uthållighetsbaserad. Dessutom gjorde vi ett speciellt styrkeprogram som ska passa min profil bättre. Hittills har jag jobbat med att simma så energimässigt sparsamt som möjligt och nu har jag nog lyckats bli för "snål". Jag får helt enkelt inte ut tillräckligt med energi. Vi tror vi kan lösa det genom att bygga på muskelstyrkan lite. Så nu har jag nya hopp och mål när jag taggar inför 400 imorgon och därefter nästa del av träningssäsongen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute... -
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar