Något som jag tycker är väldigt fascinerande här, är det amerikanska samhällets inställning till sport. Det värderas väldigt högt och uppmuntras på alla nivåer. Igår kväll var hela simlaget tvungna att ställa upp som tidtagare på en simtävling för high school-elever. Simhallen var fylld med föräldrar som kom och hejade på sina barn, och alla hejade som galningarna. Nivån på simmarna var extremt varierad; det var simmare som simmade 100 frisim på 51 sekunder medan andra simmade på 2:30.
Men det spelar liksom ingen roll, för alla är välkomna inom high schoolsport. Du kan vara näst intill utan simkunskaper som 15-åring och ändå gå med din skolas lag. De som är riktigt duktiga, och vill utvecklas mer på en högre nivå, de är med i klubblag också, som fungerar precis som i Sverige.
Jag gillar verkligen den här inställningen. Idrott är viktigt, och uppmuntran till att träna är ännu viktigare. USA gör ett bra jobb där! Dessutom får det elever att bli involverade och engagerade redan som väldigt unga, vilket jag också tror är bra.
Så, det var min morgons lilla shout-out!
High School Sport
Duty weekend!
Första dutyhelgen är i full gång och jag hade en supermysig kväll igår, 100 procent ägnad åt mig själv. Mellan mina ränder bakade jag bröd och tittade på först The Wedding Date och sen Finding Nederland. Trots en sen kväll, gick träningen riktigt bra imorse. Något som gick mindre bra var allas prövande av nya tävlingsdtäkter. Flera har gått sönder och både min och några andras var fel i storlek, så nu är det bara att hoppas att de kan beställa nya i tid.
Dutykväll nummer två har hittills varit rätt bra den med. Hela tjejlaget samlades tidigare för att göra tie dyed strumpor. Vi hade köpt höga strumpor och blå och gul färg. Poängen är att vi alla ska vara matchande på Conference.
Efteråt påbörjade jag och Mehdi the Stanford Prison Experiment, en sann film om ett helt stört, psykologiskt experiment. Jag har inte sett slutet än, men den är bra hittills!
Sushi kinda night
Ikväll efter träningen åkte nästan hela laget till Red Bowl för att göra något tillsammans med Eric, som lämnar oss imorgon. Man kunde riktig se paniken i ögonen på personalen på restaurangen, när 35 oannonserade gäster stiger in i huset begär att få sitta tillsammans. De lyckades ordna det rätt bra!
Red Bowl är en asiatisk restaurang som har halva priset på sushi efter klockan åtta under utvalda dagar. Jag har nog aldrig ätit så mycket sushi förr! Det var en jättetrevlig kväll, även om anledningen till den var rätt trist.
Sommarjobb
Då verkar det vara rätt så klart var jag ska jobba i sommar! Det blev inte riktigt vad jag hade planerat, men jag tror det kommer bli fantastiskt roligt! Jag har nämligen fått jobb på Dalskärs Camping, dit vi åkte och campade förra sommaren. Både jag och Emma ska, tillsammans med 4 andra i vår ålder, hjälpa till att driva campingen under sommarsäsongen. Tyvärr så innebär det ju att jag inte kommer vara hemma-hemma så värst mycket, men jag tror det blir bra ändå. Åh vad jag ser fram emot sommarlovet!!
Haters gonna hate
Jag har växt upp med människor runtomkring mig som bryr sig. Som vill mig väl, som visar respekt och som siktar mot rättvisa. Jag är inte naiv nog att inte inse att världen inte fungerar på det sättet, men jag kommer aldrig sluta tro på att saker och ting kan bli bättre. Något som definitivt skulle göra livet bättre här är en ny head coach.
Vår huvudtränare beter sig som ett barn, skriker och bestraffar folk till höger och vänster. Nu har han dessutom börjat kicka folk från laget, av orimliga anledningar. Han ska tydligen "rensa upp". Han behandlar alla olika, utefter sina preferenser, och han försöker inte ens dölja sin favorisering.
Vår tränare är inte dum dock. Om han vill att någon ska få problem, sätter han dem i en situation som ger honom anledning att få utlopp för sin ilska, utan att själv hamna i knipa. Han är så otroligt manipulativ och oberäknelig. Om det inte var för att jag behövde mitt scholarship hade jag slutat på en gång i ren protest.
Förhoppningsvis förstår han inte svenska, för läser han det här så sitter jag nog på ett plan hem nästa vecka.
Panther's Nation
Tack och lov tog vi oss hem från tävlingen. Lördagen var precis lika plågsam som fredagen, och allas humör var botten (inte minst Kirks). Tillbaka på Wingate var det vitt och fint, och vi spenderade kvällen med att kolla på Selfless, en film som jag faktiskt tyckte var riktigt bra.
Idag var det helt obeskrivligt skönt med sovmorgon. Det följdes av lite chill, lite plugg och lite Walmartshoppande. Nu ikväll var det footballsyra som härjade på campus. Carolina Panthers spelade mot Arizona Cardinals om en plats till årets Super Bowl, och Panthers kept pounding! Så i år kommer det faktiskt bli riktigt kul att se Super Bowl om två veckor, då "vi" spelar mot Broncos.
Förövrigt så har jag gått och blivit en tutor, vilket innebär att jag kan jobba som "hjälplärare" inom vissa ämnen för att hjälpa elever som har svårt att förstå. Min business statisticsprofessor frågade om jag ville göra det, eftersom jag gjort så bra ifrån mig i kursen, så det var ju lite kul!
USC
Om ni någonsin har badat i isvak, då vet ni känslan när kylan trycker över bröstet och gör det svårt att andas, och ansiktsmusklerna inte riktigt hänger med. Det var näst intill samma känsla när vi dök i bassängen på University of South Carolina. Det är minusgrader ute och väggen vi sitter längs är som en oisolerad garageport. Iklädda mjukisbyxor, tjocktröja, parkas, halsduk och mössa var det ändå svårt att hålla värmen. Det kombinerat med det faktum att ingen ville simma och att vi alla var inställda på att "snödagen" hemma skulle påverka oss också (både track and field och basket har ställt in sina tävlingar den här helgen) gjorde dagen rätt tuff.
Men vi har varandra och vi försöker uppmuntra och stötta varandra, så det är alltid nåt. Idag simmade jag 500 och 200 fjäril och imorgon blir det milen. Vi sover på hotell och jag delar rum med Mariona och Lizzie. På väg hit efter tävlingen stannade vi på Jason's Deli och precis som förra året fick jag vänta i all evighet på mina köttbullar. När jag väl fick dem hade jag ätit så mycket sallad att jag inte orkade ens hälften.
Vinter i North Carolina igen
Det ska tydligen bli isigt och möjligtvis snö imorgon och hela vårt county har fått spel. De får det att låta som att det ska bli snöstorm, 30 grader kallt och en veckas strömavbrott. Varenda affär har fått rätt tomt på mjölk- och brödhyllorna (jag vet fortfarande inte vad allt folk tänker göra med endast mjölk och bröd i en risig situation). Skolan har stängt ner och det är lugnet före stormen som hägrar.
Snö eller inte, imorgon ska vi till South Carolina och tävla. Jag börjar ångra att jag bad Kirk att få simma 200fj i år... Efter en riktigt tuff träningsvecka kommer det bli en tuff helg.
Toppen med toppning
Om man tror att toppning betyder lätta pass, då tror man fel. Vi har börjat smygtoppa litegrann, vilket i princip bara innebär lite färre yards. Igår simmade vi 24x100 varav 16 var max, följt av 1500 arm med en massa max inblandat. Idag hamnade jag på en bana med snabbare starttider än planerat för alla påbörjade nästa serie innan Kirk hunnit flytta runt oss. Så mina armar värker, men jag gillar't! Imorgon har vi vår sista morgonträning!
Annars så har jag haft en massa möten med Reslife ikväll och vi hade som vanligt kul.
Broken camera
När man ser snö för första gången på evigheter, händer det ibland att man blir lite för glad, och tar ett par glädjeskutt för mycket. Då kan det hända att telefonen trillar ut fickan så att kameran slutar fungera. Kameran är den funktion jag använder absolut oftast, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Nina får jag betala runt 100 dollar för att få det fixat, eller så får jag vänta till sommarn och låta garantin ta hand om det. Ni kan nog förvänta er lite färre bilder här nu den närmsta tiden i alla fall...
Förövrigt så har vi långhelg nu (Martin Luther King-dagen idag) så det har varit en skön helg. Igår bakade jag och Øystein en massa och idag har det tränats och lifeguardats. Nu är jag så redo jag kan bli för en ny vecka!
Roomie Birthday
Det är ju inte varje dag ens roommate fyller 21, och idag var inte den dagen heller. Men imorgon gäller det, så för att fira samlade Vika ihop 15 pers att gå ut och äta med. Utan plan eller bokning åkte vi uptown Charlotte. Att få bord för 15 personer en lördagskväll mitt i en stor stad innebär en massa gående och väntande, och man får inte vara kräsen. Tillsist lyckades en av killarna få bord på ett steakhouse, dock utan att kolla menyn först... Så vi satt alla samlade och de började ställa fram vatten och bröd innan vi började titta på menyn. Svindyrt. 40 dollar för det billigaste köttet, och det utan tillbehör. Sååå jag och Mehdi (och de flesta andra) beställde en liten förrättssallad att dela på och jag köpte även en caramel turtle cake. Det var nog en av det godaste tårtor jag någonsin ätit, men inte värt 120 kronor...
Vi var färdigätna vid halv 12 så då var det bara till att vänta till midnatt så Vika kunde köpa sin första drink. Det har varit en lång dag och en ännu längre kväll, men jag hoppas hon är nöjd!
Senior meet
Då var första veckan avklarad, och det känns finemang. Igår eftermiddag hade vi vårt senior meet mot Catawba och vi vann stort. Jag simmade 1000, 500 och 200fj (Vika gav mig The Iron Lady-reward för det haha). Mitt i tävlingen hade vi vår senior recognition, då alla seniorer sprang genom en mänsklig tunnel med sina "eskortörer". Vilken stämning! Alla var så glada och taggade. Jag kan inte fatta att det är min tur nästa år!
Efteråt åt jag och Mehdi middag på Koumi (typ som Tokyo men inte lika sketchigt och gott haha) och kollade på Horrible Bosses. Rätt kul film!
Imorse hade vi en lång skön träning och lite gym, och nu är jag redo för en långhelg.
Skolstart och sömnbrist
Det har varit fullt upp sedan jag kom tillbaka från Florida. Hade sett fram emot att få sova ut ordentligt hela måndagen, men icke... Min RD smsade och sa att vi hade collaborative partner's breakfast klockan 9. Sedan sprang jag runt och fixade med betalning för skolan och försäkringar och sånt där vuxet och okul. Det blev även två turer till Walmart, den första för att köpa skolgrejer och den andra för att bogsera Lennis bil som gick sönder. Tillsist hade vi möte med South Village-gänget, vilket inte var över förrän halv elva.
Igår hade vi morgonträning och sedan började skolan igen. På tisdagar kommer jag ha Global Business, både kursen och läraren verkar super, Business Production, Marketing Research och kemilab. Emellan klasserna fick jag gjort och hängt upp namnskyltar till alla mina residents. På kvällen var jag tvungen att jobba på events på campus, jag tog hand om en hoppborg. Det var faktiskt rätt kul! Det bjöds på en massa mat, varm choklad och popcorn, och man kunde göra coola skyltar med sitt namn på. Dock blev det rätt sent igår också på grund av detta, så det var tufft att vakna 20 över fem för träning idag. Alla tränare var jätteirriterade idag, så det var rätt trist.
Skoldag nummer två har hittills bestått av kemi och en art-kurs. Det senare är en kurs där vi kommer lära oss om logos och letterform och vi jobbar med Adobe Illustrator. Det kan nog bli lärorikt! Förutom lifeguarding så har jag två olika GPS-klasser kvar idag.
Florida - the one with the flat tire
Vägen är resans mål. Som så många gånger förr är det förmodligen resan till och från lägret som vi kommer prata om och minnas. Efter att simmat (ett riktigt Erika-pass med 2000 arm och en massa långt frisim) och ätit frukost skulle vi lämna hotellet kl 10. 10 blev till 10:45, som blev till 11 eftersom vi behövde tanka innan vi startade. Tio minuter senare låter vanen poof pshyyyyy och börjar vingla. Och där satt vi med punktering. På närmsta motorvägsavfart blev WU-Swim snabbt omvandlat till WU-Mekaniker. De andra bilarna hade stannat på närmsta bensinstation i väntan på oss, medan Kirk klättrade över staket och småjoggade till vår räddning. En timme senare var vi äntligen på väg igen.
Det har varit en bedrövligt lång resa och vi är fortfarande inte framme, men vi jobbar på det! Will kör som bara den, så vi flyger fram!
Florida - the one with the competitive minds
Ett tävlingssinne är omöjligt att stänga av. Sätter man ett gäng tävlingsinriktade simmare i vilken sport, tävling eller race som helst, så blir det på blodigt allvar. Dagens Dryland Olympics var inget undantag. I våra lag delade vi upp oss i olika grenar och slogs till the bitter end.
Det började med armhävningar, until failure. Därefter pull-ups, 100m sprint och sit-ups. Jag och Mehdi körde sit-ups för vårt lag, och det var inte så värst genomtänkt av organisatörerna. Efter 15-20 minuter hade nästan ingen gett upp än... Tillsist sa Katie till oss att sluta, och alla fick en minut på sig att göra så många som möjligt. Jag tror jag slutade på närmre 500.
Efter det hade backhoppning, bröstpass med medicinboll, skottkärrestafett och dragkamp. Allt som allt tyckte jag det var riktigt kul, även om det blev lite sura miner och orättvisa bedömningar. Dock har jag skrapsår och blåmärken överallt efter dragkampen, vilket förövrigt är brutalt jobbigt!! All styrka och energi går åt under bara några sekunder.
Nu på kvällen hade återigen dagböcker, innan allihopa gick och bowlade. Jag har aldrig varit speciellt duktig på det, och idag var inget undantag. Men det var rätt kul i alla fall.
EN TRÄNING KVAR INNAN HEMFÄRD!!!
Florida - the one with the beach
TRÄNINGSFRI DAG. Underbart! Dock var vi ett gäng som valde att åka och simma lite imorse för att mjuka upp musklerna. Det blev drygt 1200 cirkelsimning och det kändes riktigt skönt. Efteråt tog vi en massa coola bilder med Kirklands go-pro.
Med en hel dag av ledighet ville de flesta hitta på något kul, till exempel åka till stranden. Det blev så mycket planer som ändrades fram och tillbaka, och sånt irriterar verkligen mig. Men tillslut åkte jag, Mehdi, Lenni, Lauren, Rita och Armony till Daytona Beach. Det var rätt skönt i början men efter ett tag blev det rätt kallt. Vi hade i alla fall riktigt roligt, och det blev bara ett par timmars äventyr istället för en heldag som de andra åkte på. Det hade jag inte orkat haha...
Nu ikväll gick jag, Mehdi, Julie och Leigh-Ann till Sweet Tomatoes, en helt fantastisk restaurang! De har buffé bestående av alla möjliga sorters sallad och grönsaker, pasta, soppa, bröd och efterrätter. Så otroligt gott! Det plus lite tv-tittande med Julie avslutade dagen perfekt.
Florida - the one where we couldn't lift
Igår blev det ett rätt långt återhämtningspass följt av nyheten om en simfri eftermiddag och en TRÄNINGSFRI torsdag. Sånt gillas! Istället för simning på eftermiddagen skulle vi ha landträning och gym, men oturligt nog hade high school-lagets (vars anläggning vi använder) lifting team en tävling. Snabbt som attans improviserade Katie ihop en någorlunda motsvarighet utomhus med medicinbollar och några vikter. Det blev rätt bra faktiskt!
Till middag efteråt gjordes en alfredosås med pasta och grönsaker, innan vi hade möte för fler dagböcker och tävlingar. Vi hade frågesport och quiz angående hur väl vi känner våra coacher. Trots att vi hade coach Issams lillebror i vårt lag, fick vi ändå massa fel... Dagböckerna var fantastiskt roliga i alla fall! Alla imponerar verkligen.
Florida - the one with the muscular breakdown
Det känns lite som att någon tagit en hammare och försökt höra schnitzel av mina muskler. Larsen gör ont, tricepsen gör ont, axlarna gör ont, låren, rumpan, ja nästan allt gör ont. Det är inte direkt träningsvärk, det är bara utmattning. Men det är väl så det ska vara!
Vi började dagen med en och en halv timmes simning i långbana. Det följdes av en timmes landträning, som faktiskt var riktigt kul! Vi körde 5x8 minuter (uppdelade i våra lag).
1: medicinboll: 20 sittande chest pass + löpning med bollen tvärs över mittfältet på trackbanan ->20 overhead pass + löpning -> 20 liggandes chest pass med fötterna lyfta från marken.
2: Indian run runt trackbanan (vi hann drygt 4 varv)
3: squat jumps upp för stadiumtrapporna som var en halvmeter höga.
4: 30 battle rope (tunga rep som man viftar med) + 10 squats + 5 pull-ups
5: 5 combo av armhävningar, rows, bicep, squats och axelpress med vikter + 30 sit-ups.
I brännande sol var det rätt tufft, men jag gillade det!
Inför eftermiddagspasset blev vi tillsagda att det skulle ta absolut max två timmar. Alla utom 8 distansare var klara efter 95 minuter, medan vi gick över två timmar med 5 minuter... Alla lämnade oss och åkte tillbaka till hotellet innan vi ens börjar avsimmet. Men det gick bra i alla fall! Vi simmade 800 - 2x400 - 4x200 - 8x100 och den sammanlagda 800-tiden skulle vara 10 sekunder snabbare per 800ing. Den första var arm, och det simmar jag jättesnabbt helt utan ansträngning, så resten blev till ett helvete. De sista åtta gick hur som helst jättebra. På nåt sätt lyckades jag simma alla progressivt, och Kirk bara skrattade åt mig.
Väl hemma igen blev det tonfisksallad med ris, och filmmys med Mehdi, Lenni och Lauren. Dag tre ✔
Florida - the one with the none existing NCAA rules
Idag kom solen fram i alla fall. Har jag blivit brun? Knappast. Röd? Inte ens det. Men en massa köttigt träning har det blivit. Det här med NCAAs 4-timmar-om-dagen-regel gäller tydligen inte för träningsläger, så imorse simmade vi närmre två och en halv timme, och i eftermiddags lika så. Nu kan vi bocka av två av våra ständigt återkommande pass: 8x800 och 10x400 progressivt. Dessutom har vi gymmat.
Trötta och hungriga kom vi tillbaka. Jag och Mehdi lagade pasta med köttfärssås till middag, innan vi samlades för möte/tävling. Alla lagen skulle skriva en kreativ dagbok från de två senaste dagarna och vårt lag (som förövrigt heter Wet n' Wild and a little furious) skrev en egen lyrics till All Star från Shrek. Dessutom hade vi en "hur bra känner du dina teammates"-tävling som gick ut på att alla skrev ner tre saker om sig själv, och sen skulle vi försöka lista ut vem som var vem. Vi känner tydligen inte varandra så värst bra haha...
Florida - the one with the smart thinking
Precis som det ska vara när man ska ut och resa, började dagen tidigt. Upp klockan fem för att hinna äta innan avgång. Igår blev jag och fyra andra utvalda till träningslägrets lagkaptenen, och vi fick välja våra lag. Det var lagvis vi fyllde bilarna för att åka till Florida på äventyr. Och äventyr blev det...
På väg mot vår brunchpaus valde vår coach Katie att försöka göra en U-sväng på motorvägen, vilket innebar att hon var tvungen att korsa den gräsbeklädda mellanfilen mellan de olika körfälten. Det gick inte och fast hon satt. Som tur var var jag inte i den vanen, så jag kunde njuta av alla historierna. Kirk var så arg! Poliser och bärgningsbilar blev involverade, och vi blev ungefär 45 minuter sena. Men lite kul var det!
Väl framme fick vi en timme till att packa upp (jag bor med Julie, Marinela, Lizzie och Amy) innan vi åkte till träning nummer ett. Det blev 4500 i långbana för att mjuka upp efter resan. Därefter åkte vi för att handla mat.
Vi åkte till en tysk affär, Aldi, och precis som överallt i Europa behövdes mynt för att använda kundvagnar och påsar att packa i fick man betala för. Känndes så hemvant! Men vi är inte dumma inte, betala för påsar gör man inte om man kommer undan. Så allihopa packade i varukatonger som vi hittad eöverallt i affären. Dessutom använde vi ett kanadensiskt mynt till vagnen (vagnen blev utbytt avd de som jobbade i kassan, så vi tjänade 25 cent på det hela haha).
Eftersom jag och Mehdi tog med all mat vi hade över från skolan, bestämde vi oss för att fortsätta laga mat tillsammans, så det blev nån italiensk specialpasta med kyckling.
Nytt år, nya möjligheter
För varje år som går växer man lite; man förändras lite och man får nya perspektiv. Varje nyår är en milstolpe som ger en chansen att utvärdera tidigare år, och bestämma sig för vad man vill uppnå framöver. Jag har haft ett rätt bra år, mitt 2015, så det är en perfekt grund för ett ännu bättre 2016.
Precis som det ska vara, var året fyllt med hårdträning, med en stark början i Florida. Det var ett köttigt och lärorikt träningsläger, som kom till att forma även mitt sociala liv. Jag insåg att det var dags att ta ett beslut, och mitt förhållande med Mehdi blev resultatet.
Efter träningsläger kommer Conference, som gick strålande. Som alltid gick vårterminen undan. Jag och Mehdi tillbringade spring break tillsammans, med att utforska North Carolina. Det följdes av påsklov vid stranden med allt vad det innebär. Vårens höjdpunkt blev dock besök av lillasyster! Det känns som att jag lever i en helt annan värld här, och det var så roligt att få dela med mig av den världen till henne.
Sommaren kom och gick. Jag höll mig upptagen med ett kortvarigt jobb, campingsemester, äventyr till Nyköping och träning. Om man pratar perspektiv, så är det något som verkligen har förändrats. Jag har kommit att uppskatta Sverige och allt vad det innebär något helt otroligt. Jag saknar mitt hem, min familj och mina vänner, och börjar helt ärligt känna mig rätt färdig med USA.
Hur som helst, hösten kom och jag var mer upptagen än någonsin. Som RA hade jag fullt upp, dessutom läste jag extra credits i skolan kombinerat med all simning. Förmodligen lika bra att partylivet blivit utbytt mot pojkvän och Netflix haha... Träningsmässigt var terminen bedrövlig, fram tills Fall Frenzy då allt släppte och jag simmade snabbare än någonsin. Jag antar att jag lyckats ladda batterierna rätt bra över thanksgivinghelgen hos Jade!
Med ny motivation till att träna och med termins-GPA på 4.0 tog jag jullov, vilket var kort men välbehövligt. Efter en brutal träningsuppstart och ett festligt nyårsfirande är jag nu redo för 2016, och återigen börjar vi med träningsläger!
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute... -
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...