Connected Concepts

Det är inte varje dag man kommer in på kontoret och får veta att företaget man jobbar för har upphört att existera, men ibland så händer det tydligen. Som tur är har jag lyckats få ett rykte av att vara en rätt bra admin, så systerföretagen hade tydligen kämpat om vem som skulle få mig. Elite Dynamics startades bara nån månad innan jag började där och var ett nyöppnat kontor inom en större koncern. Vi har hittills delat kontor med "systerföretag" i väntan på att hitta vårt egna ställe, så rent logistiskt blir det ingen skillnad för mig, utan jag blir helt enkelt bara förflyttad till en ny manager inom samma branch. Jag kommer nu jobba med Hailee för Connected Concepts.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad som hände med Elite, men min gissning är att Kaylie var för ung och oerfaren, så hon i princip blev fråntagen sin position. Utan förvaring och utan förberedelser är det rätt mycket som måste ordnas upp och avslutas. Idag till exempel, dök jag upp till jobb i sneakers, beredd att sitta inne på kontoret och sköta telefonsamtal hela dagen, men det visade sig att jag fick köra hem och byta om för att i sedan åka med ilfart till vårt andra kontor för att ta hand om alla som kom in för intervjuer, eftersom Kaylie tydligen inte kunde göra det. Vi hade alldeles för många inbokade för min erfarenhetsnivå, så det var en utmaning som hette duga.
Det kommer bli en ostabil och lite småjobbig övergång och omorganisation, men jag tror set kan bli bra så småningom. Jag tycker om Hailee och vi ska sätta oss ner nästa vecka och göra upp en game plan så vi båda kan jobba mot våra mål. Hon är inte ute efter nån översittar-hierarki, utan hon vill ha en businesspartner, så det känns bra. Är det nåt jag lärt mig bli bra på så är det förändringar, så det löser sig som Timbuktu säger.

Idag var det varm och jag fick riktiga vårkänslor. Här är en bild från utsikten när jag tog min dagliga lunchpromenad igår. 
Inte för att pizza har med någonting här att göra, men tänkte bara visa upp mitt fredagsmys-mästerverk. Det bästa med pizza är att det inte finns några som helst regler. Man kan ha precis VAD MAN VILL på den. Vem bryr sig om broccoli, majs och kalkon passar ihop liksom? 

Pusselmys!

Förra veckan hittade jag några simpla 100-bitars pussel på jobb som jag tog hem. Mehdi hittade dem och föreslog att vi skulle lägga pussel en kväll. Jag har aldrig riktigt tagit honom för den pusslande typen, men dagen efter så föreslog han att vi skulle köpa ett lite svårare pussel att jobba på. Jag blev överglad och letade upp ett med 1000 bitar och en trevlig bild på Chicago. Ikväll, fem dagar senare, är vårt mästerverk klart!
En annan highlight är att jag har börjat intervjua på riktigt idag. Kände mig så professionell när jag satt där och ställde viktiga frågor! Dagens motsats till highlight var förmodligen isattacken som anföll tidigt imorse och gjorde vägarna extremt hala. Körde till jobb i ungefär 30km/h med bilar som snurrade av vägen runt mig i alla riktningar. Diket var kantat med bilar som valt att ta en detour och det var riktigt otäckt att köra. Men det var spännande att få uppleva och överleva!

Senior meet

Simmarna här hade sitt senior-meet I fredags och det återuppväckte alla minnen från förra året. Det var så härligt att se seniorernas glädje och firande medan de utklassade motståndarna. Vid sådana här tillfällen saknar jag simningen, lagkänslan, tävlandet och spänningen. Jag har faktiskt simmat en del på sistone, och jag har världens flyt känns det som, även om det går långsamt. Roger, huvudtränaren, är raka motsatsen till Kirk och den största fördelen med det är hans efterrättpolicy. Många av simmarna bor relativt nära, så de flesta hade sina föräldrar där och efter tävlingen hade de dukat upp med världens efterrättbuffé. Jag tror jag smakade fyra olika sorters brownies plus kings cake och tårta. Lyckad kväll med andra ord!
Resten av helgen var lugn och skön. I lördags städade vi äntligen ut de sista resterna av julen och idag var vi och tittade på football och åt på Basecamp, vår lokala sportsbar.

Mera ansvar!

Det här kommer bli en bra vecka, det känner jag på mig! Igår, medan Mehdi och jag var på Sushi-date, började det snöa. Alexa sa att det skulle komma ungefär 4,6 centimeter, men i morse när jag vaknade såg det mera ut som 4,7... Det var ett slirigt äventyr på väg till jobb men det var så vackert ute att det inte gjorde något.
Den här veckan ska jag börja springa igen. Jag tog en två veckors lång paus så att mina övertränade, onda ben kunde återhämta sig, men nu ska jag smygstarta igen och det ser jag verkligen fram emot. Det har varit mycket stretchade och foamrollande på sistone, så förhoppningsvis har det hjälpt.
Idag fick jag lära mig att intervjua på jobb. Jag satt med min chef medan hon intervjuade de kandidater jag bokat in och tanken är att jag så småningom ska hålla i det regelbundet, så det blir kul. Jag ser fram emot alla förändringar på jobb för jag tror det kan ge mig så mycket mer utrymme att utvecklas.
På fredag är det dags för simmarnas senior meet så det har jag lovat att vara med på. De har fått en ny grad assistant coach så Mehdi är hur glad som helst över att få ha nån att dela ansvar med. De underlättar hans heltids-plus-jobb lite grann. Den nya tränaren heter Diana och är från Columbia och jag träffade henne i lördags, jättetrevlig tjej!

Glöm inte kolla in min löparblogg, uppdaterade även den i helgen!

Jumanji

Jag har haft fullt upp hela veckan. Jag har jobbat med ny motivation medan stora förändringar är på gång på jobb. Hittills har vi varit tre "systerföretag(ish)" på samma kontor, men Elite Dynamics flyttar nu steg för steg därifrån. Nu är jag den enda som är kvar och jag delar office med de andra företagen och deras admins (Caylee och Ana), men jag kommer förmodligen flytta ut jag med så småningom.
Innan jag lämnade Dallas i måndags, hann jag med en liten tour. Det visade sig att en av mina kompisar från freshman year på Wingate har flyttat till Dallas, så vi träffades och åt lunch och körde en runda genom stan. När jag väl kom hem till Chicago och Mehdi, firade vi dagen efter med att gå och se Jumanji på bio. Jag tyckte om filmen, den var jättebra! Kevin Hart och the Rock tillsammans bidrog till många skratt i hela salongen. Dock har jag drömt att jag varit fast i en djungel varenda natt sedan dess...
På hemmaplan så har träningen fått lugna ner sig. Jag har tydligen överansträngt mina ben och har tvingats backa tillbaka lite, men det det är på bättringsvägen. Jag och min foam roller har en stadig relation nu. Nu i helgen är det dags för simtävling igen, så det ska bli spännande!

Med nya ögon, med nytt perspektiv

Jag fram till i lördags: jag har ett jobb som håller mig kvar i landet. Det är allt som räknas, även om det är rätt trist.
Jag idag: jag har ett jobb med fantastisk utvecklingsmöjligheter och som kan hjälpa till att helt och hållet förändra och i viss mån rädda folks liv.

Att åka på den här konferensen har gett mig ett helt nytt perspektiv på mitt jobb och på industrin jag gett mig in på. Återigen förstår jag vikten av att ha ett mission och djupare mening inom ett företag. Hittills har jag trott att jag jobbar med att rekrytera folk för att vi ska ha nån att placera i varuhus som kan sälja och inspirera folk till att köpa produkter som de förmodligen egentligen inte behöver. Nu har jag förstått att den här businessen ger folk, som i många fall inte har några andra möjligheter att utbilda sig eller skaffa sig en karriär, möjligheten att från grunden lära sig att sköta ett företag. Vi är tekniskt sett ett manager-fabrik som tar vara på unga människor ambition, talang och intresse av att lära sig så mycket de kan och arbeta hårt, för att till sist öppna sina egna företag. Visst, många klarar inte av kraven eller pressen och slutar innan målet är uppnått, men de som verkligen kämpar (och inte har något emot att jobba rumpan av sig som försäljare) kan inom några år ha nått en position som egenföretagare, vilket öppnar otroligt många dörrar för dem i framtiden istället för den där enda bakdörren in till Waffle House kök.
Sen kan man tycka vad man vill om försäljare, men detta är faktiskt ett rätt bra sätt att utbilda folk och hjälpa dem att växa.
För mig då? Jag har noll intresse av att ta den vägen, men som administratör är det lite annorlunda. Jag vet att jag har andra möjligheter och att jag kan bli vad jag vill, men just nu passar det här jobbet perfekt in på mitt liv och jag ska utnyttja det till fullo. Den här helgen har jag lärt mig så otroligt mycket om mina möjligheter och om vad som förväntas av mig. Mitt jobb är att se till att min chef har tillräckligt med folk att utbilda. Kaylie, chefen, är nästan lika ny som business owner som jag är som hennes administratör. Egentligen ska jag inte ens se henne som en chef, hon är min business partner och vi är i det här tillsammans. Ju mer hennes företag växer desto fler möjligheter finns det för mig. Så länge jag ser till att behärska mina uppgifter så bra det bara går kan jag bli allt från National Admin Trainer till Office Manager. Genom att se vilka behov som finns, och sedan fylla dem, finns det egentligen inget som kan begränsa mi potential. Detta kan i slutändan ge min både erfarenhet, titlar och inkomst som kan vara till stor nytta i framtiden.

Jag har nu spenderat två dagar åt att bygga sociala nätverk och åt att suga upp så mycket inspiration och information som jag bara kan. Jag ska bli så bra på det här att Kaylie ska kunna åka på två veckors semester och veta att allt rullar på som det ska ändå. Det bästa är att all tillväxt här är snabb. Så detta kan definitivt hända innan Mehdi är färdigutbildad och jag släpar med honom till Sverige.

Och för alla er som oroar er över att detta inlägg kanske låter som jag kommer bli kvar här för alltid. Oroa er inte. Jag har ställt mig i bostadskö i Bostad Syd för att samla poäng; jag kommer hem så småningom!

Dags för Dallas!

När jag kom hem igår var Mehdi redan hemma och det var så härligt att se honom igen! Vi hade en så mysig fredagskväll, men sen var det dags för mig att åka. Jag, Caylee och Ana har blivit skickade på konferens i Texas så vi ska bli ännu proffsigare på det vi gör. Det ska bli spännande men sätter samtidigt en massa krav på oss. Vi förväntas ha sida upp och sida ner med alla våra mål och planer, och tanken är att vi ska lära känna så många nya människor som möjligt den här helgen. Jag har en känsla av att det kommer bli väldigt utmanande och tröttsamma dagar, men förhoppningsvis roliga!
Ana och Caylee kom hem till mig imorse så vi kunde dela på en Lyft till flygplatsen, men ungefär 20 minuter innan de kom blev vår byggnad evakuerad. Jag stod i morgonrock, halvt sminkad, 3/4 färdigpackad och plattade mitt hår när en polis börjar hamra på dörren. När jag öppnade sa han att jag var tvungen att lämna byggnaden och ta med allt värdefullt. Jag har nog aldrig packat så fort förr och det var knappt så jag fick på mig kläder. Så jag stod utanför, flygredo, med våra värdesaker och hade ingen aning om var jag skulle göra av dem. Tillslut hittade jag Brenda, en jag lärt känna här, och gav allt till henne, så Mehdi kan hämta upp det när han kommer hem. Om han nu har ett hem att komma hem till... Nädå, vi fick klartecken att gå tillbaka in innan min skjuts kom, så allt är lugnt, men jag var rätt nervös där för en stund. Bra start på dagen!

Jag ringde Mehdi, och detta fick oss att fundera lite. Vi borde ha nån form av gameplan och lista på vad vi ska göra om nåt sånt här händer. Vad ska vi ta med oss? Vad ska vi prioritera? Det är nog värt att tänka på. För mig är det värdefullaste jag har i lägenheten alla mina foton jag tagit, som är på min laptop och hårddisk. Det mesta jag äger kan bli ersatt, men inte mina minnen. Som tur är har jag levt mestadelen av mitt liv i en relativt digital värld, och kan enkelt ta med laptopen, men mina föräldrar och alla andra tidigare generationer har miljontals fotoalbum med en enda kopia av varje bild. Det hade varit betydligt tyngre att bära på.
Hur som helst, ingen skada skedd den här gången (förutom i den stackars lägenheter där vattenspridaren satte igång), och jag kom iväg till flygplatsen. Nu sitter jag och väntar på landning i ett rätt illaluktande plan.

Gott nytt år!

Det nya året ringdes in med vänner och bekanta, med både gamla och nya traditioner. Jag började dagen, precis som man ska på nyår, med ett uppfriskande simpass och en god frukost. Jag lät det ta större delen av dagen eftersom jag inte hade några planer förrän till kvällen. Då åkte jag hem till Martina för en hel kväll med trevligt sällskap, väldigt god mat och nedräkning av det nya året. Det var riktigt trevligt och det blev ett bra avslut på 2017.
Dock saknades Mehdi, men han håller ställningarna i Fort Pierce i Florida. Jag kom fram till det, när jag tänkte efter häromdagen, att jag i princip inte varit helt ensam nån längre tid sedan förmodligen gymnasiet. Det har alltid funnits någon i huset/lägenheten. Det är lite spännande men mest långtråkigt. Och dyrt. I min tristess spenderade jag hela lördagen på olika köpcenter, vilket var rätt underhållande. Annars har det varit jag och Alexa men som tur är kommer han hem snart :)

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...