Weekend Trip

Jag är fast besluten att uppleva och se så mycket jag bara kan, vart jag än är, och jag tar varje chans jag kan att upptäcka nya platser. Så nu har jag övertygat Mehdi om att spendera en helg i St. Louis och det är inte vilken helg som helst, det är nämligen samtidigt som the American Belgian Malinois Club's National Specialty. Coincidence? :)
Eventet håller på en hel vecka och omfattar alla fyra belgiska vallhundraser och jag är supertaggad på att se dessa hundar tävla och visa upp sig! Jag hoppas kunna möta massor med hundägare och kanske uppfödare så jag kan lära mig så mycket som möjligt om raserna.
Förutom att titta på hundar ska vi så klart utforska St. Louis. Jag har åkt förbi staden förut men jag har aldrig stannat till, så det ska bli kul!
Något annat som är kul att se fram emot är våren! Snön och allt salt är borta så vi passade på att noggrant tvätta bilen i helgen. Den är nu skinande ren och saltfri!

Hur kan jag ha glömt?

Häromdagen strosade jag runt på Walmarts - vilket är livsfarligt. Man går in för att köpa ägg och kommer ut med badskum, persilja, linser, en ny slev och en massa annat man inte behöver medan äggen på nån vänster glömdes bort. Hur som helst, i mitt strosande la jag märke till alla påskdetaljer som dykt upp och tänkte att det är så typiskt amerikanskt att ha dekorationer till varje litet tillfälle. Sedan slog det mig att man ska ju faktiskt dekorera till påsk!!! Jag, drottningen av alla dekorationer, har glömt hur man firar påsk. Jag har helt glömt bort att ett påskris ska pyntas och sättas på bordet. Jag har glömt att man ska hitta snea kycklingar I vartenda litet hörn. Jag har glömt att en läskig häxa på en kvast ska hänga från fönstret. Hur har jag lyckats glömma påsken??? Det kan vara betyda en sak, det är dags att komma hem.
Men eftersom jag inte kan komma hem än så får jag fortsätta ta mina barndomstraditioner hit. Svenska, klassiska påskägg existerar inte här, men istället har jag assisterat påskharen i hans inköp av påskgåva: en Godiva-chokladkanin. Den, tillsammans med ett kort, ska gömmas i vår lilla etta så Mehdi kan få gå på skattjakt nästa helg. Inte för att han bryr sig så värst mycket, men jag vill introducera alla våra traditioner, även de som jag glömt bort...

Reunion Week

Det känns inte som att det nästan var ett år sedan jag lämnade Wingate. Mitt liv är så otroligt annorlunda nu än det var för 10 månader sedan och medan alla minnen från collegetiden är färska som om de var gjorda igår, känns det som en annan tid. Det var märkligt att gå omkring på campus och inse att det är som tiden stått still. Jag träffade mina huvudprofessorer, åt i cafeterian, tittade in i klassrummen och hälsade på de jag fortfarande känner där.
Lauren hämtade mig på flygplatsen och det blev starten på en av många reunions den här helgen. När jag lämnat Wingate och åkt till Greensboro, där årets nationals hölls, träffade jag Kirk, de andra tränarna och alla simmare som pushat, coachat och stöttat mig under så många år och det var så kul att se dem igen. Återigen var det som att ingen tid hade gått förbi. I fredags dök de andra simmarna från Class of 2017 upp och vi var allihopa tillsammans för att heja på våra före detta lagkompisar, och vi hejade som aldrig förr. Tyvärr så har Wingate haft ett tufft år och placerade sämre än vi gjort på väldigt länge, vilket var lite jobbigt att se, men det blev en skrällseger på 4x200 frisim för andra året i rad med exakt samma laguppställning som sist. Känslan av att se det och höra på skriken och hejandet var helt magiskt.
Lewis hade en simmare med sig som simmade sitt livs lopp, så både Mehdi och Roger var väldigt stolta. Dock hade hon svårt att ladda om till finalpasset och tappade ett par placeringar.
Nu sitter jag på flyget tillbaka till Chicago, supernöjd med påfylda depåer av Wingateatmosfär, och tackar för denna gången. Hoppas det inte var sista gången.

What a man!

Det tar sig här i vårt kök, måste jag medge! Häromkvällen hade Mehdi karamelliserad lax med grönsaker färdiglagade när jag kom hem från jobb, och det var utsökt! Sedan fortsatte han att briljera när han lagade en omelette till mig som jag kunde ta med till jobb som frukost. Vi har nämligen Dexter, Mehdis kompis från skolan, på besök här över helgen så jag vill inte väcka alla genom att laga frukost.
I helgen grillade Mehdi kyckling till perfektion medan jag stod för marinaden och potatismoset och idag bestämde han sig för att laga cookies och det var en syn för ögat må jag säga. Tyvärr så blev det lite för mycket bikarbonat i smeten, så vi hade 24 oätbara cookies utöver de 6 vi åt obakta (det smakade inget konstigt, men var förmodligen inte så värst hälsosamt). Hur som helst, det går minsann ingen nöd på oss!

Min nya "hobby" i köket är te. Jag har läst på mig om olika teer och deras fördelar och idag fick jag mig en tur och genomgång av alla olika aspekter av drycken av en jättetrevlig tehandlare. Om allt jag läst om te är sant, så borde det vara lösningen på alla världens hälsoproblem. Men oavsett så kan det nog göra både lite kroppslig och själslig nytta. Så nu har jag köpt på mig lyxigt grönt, oolong och rooibos som jag ser fram emot att få avnjuta.

Lite motivation för mig

Med rehab och veckliga besök hos kiropraktorn så går läkandet av benen framåt sakta och förhoppningsvis säkert. Med nytt hopp om att så småningom vara tillbaka på löpbanan har jag nu anmält mig till Chicagoland Spring Half Marathon i maj. Alex, min kiropraktor, är hoppfull så det get mig hopp. Det går den 20 maj så då har jag nåt att fokusera på när jag är ensam hemma i två veckor. Mehdi har nämligen bokat flyg hem för att överraska familjen så han åker den 9 maj och kvar blir jag. Själv har jag för tillfället tyvärr inga planer på att åka till Sverige inom snar framtid eftersom det här med semester inte riktigt är en stor grej här i USA... Jag har dock bokat flyg till Charlotte över nationals så jag kan träffa alla simmare igen. Det ska bli så kul att komma bort en helg och träffa alla igen! Längtar helt otroligt mycket! Jag flyger nästa onsdag, den 14e, efter jobb.
Annars så har våren kommit med strålande sol och plusgrader. Det firade vi med att grilla på balkongen i eftermiddags! Med vår och sol längtar benen extra mycket efter att springa och jag anmälde mig även till en 5km foam run i Augusti tillsammans med Mehdi och Martina. Det är ett tag kvar, men kul att ha något att se fram emot!