I said YES to the dress!

Och till vigselförrättaren. Och till hotellet. Vilka dagar det har varit alltså! Jag var iväg på runda nummer två med Johanna och Cajsa i fredags för att bestämma mig för en klänning och även de var fantastiskt stöd. Jag kan nu stolt meddela att jag har valt, beställt och halvt betalat för the dress of my dreams! Åååh vad jag ser fram emot att få bära den!!!! Stort tack till Bella på Wedding Store för ditt tålamod och din hjälp.

I måndags kväll var jag och Mehdi och träffade Mona, min gamla rektor från lågstadiet och numera vår vigselförrättare. När jag såg henne på listan över vigselförrättare i Eslövs kommun var hon det självklara valet. Hon blev jätteglad när vi kontaktade henne och efter mötet i måndags kände både jag och Mehdi oss väldigt nöjda. Det lägger lite extra sentimentalt värde på det hela. Vi gick igenom våra tankar och idéer och Mona verkade tycka att detta ska bli jättespännande då det kanske inte riktigt kommer vara som en typisk borgerlig vigsel annars är.

Slutligen har vi även, äntligen, bokat hotell till bröllopsnatten. Om klänningen var det svåraste beslutet hittills så var hotellet definitivt det mest irriterande beslutet att ta. Helt ärligt, vi kommer dyka upp mitt i natten och lämna det efter frukost, så den enda ”lyx” vi kan njuta av är ju frukosten och ett fräscht rum såklart – och så finns det en miljon olika hotell med varierande inslag av olika lyxigheter som vi ändå inte kommer hinna ta del av. Jag gav upp och sa till Mehdi att välja, så nu har vi bokat ett hotell i södra Lund i alla fall. Nästa stressmoment att ta tag i är DJ – rekommendationer uppskattas!

Så här firade vi en toppenhelg med fylld med att ta det lugnt:

Klänningsjakt

Som ni kanske märkt är innehållet på bloggen för tillfället ca 90% bröllopsfixerat. Jag borde kanske kalla den Livet som blivande brud ett tag? Jag är först i mitt kompisgäng att gifta mig så ingen kan riktigt tala om för mig vad som gäller, men jag lär mig rätt snabbt. Tack vare min fenomenala planeringsförmåga och att jag för det mesta är ute i god tid, så verkar det mesta lösa sig hittills.

Jag började min ledighet förra fredagen med att åka och prova klänningar. Brudklänningar alltså. BRUDKLÄNNINGAR. Helt ofattbart att jag ska få gå klädd så en hel dag. Jag tror ärligt att detta är det svåraste beslutet hittills, just för att klänningen är så personlig och för att jag inte kan rådfråga Mehdi. Den måste liksom spegla mig och min personlighet. Dessutom är detta en once in a lifetime-grej och jag kommer aldrig få tillfälle att bära något liknande igen. Som tur var hade jag med mig en super-crew, bestående av Emma och Fanny, och de gjorde ett fantastiskt jobb. En fotograferade och en antecknade; Emma hade med snacks för tålamodshöjning; och båda kom med riktigt genomtänkta synpunkter.

Jag hade bokat in provning i sammanlagt 3 affärer, Proms and Weddings, Wedding Store och Jolie Bridal och jag provade över 20 outfits. Vi insåg ganska snabbt vilken modell som var ”min”, sen gällde det bara att hitta den perfekta varianten. Hon som hjälpte oss på Proms and Weddings hade ett ofattbart öga för detaljer och piffade till varenda klänning på ett magiskt sätt. Jag förstod redan på en gång att ingenting är omöjligt. På Wedding Store var de väldigt professionella, vi fick verkligen känslan av att här är man trygg. Klänningsköp här innebär bland annat direktkontakt med sömmerskan och konstant uppföljning/provning. Jolies Bridal hade en av favoriterna, men jag fick i allmänhet en mindre bra känsla där. Stämningen var inte densamma och inte kunskapen heller.

Efter allt provande satte vi oss med välförtjänt te och kaffe och gick igenom valen grundligt. Jag har absolut mina favoriter, men jag är inte framme 100% än vilket innebär att jag kommer ta en runda till idag. Jag hoppas kunna göra ett val i helgen, eftersom det tydligen tar JÄTTLÅNG tid att beställa och få en klänning anpassad och ingen vill bli stressad i slutändan.

Något jag lärt mig att uppskatta är kunskapen hos de personer jag involverar. Detta är trots allt mitt första bröllop medan fotografen, sömmerskan, tårtbagaren, osv har gjort detta hundratals gånger tidigare. Därför tycker jag det är superviktigt att jag trivs med personerna och inte bara med vad de kan leverera. 

En ledig vecka

En ledig vecka är precis vad jag behöver – och jag har planerat ett strikt schema för att göra ingenting större delen av tiden (typ). Jag insåg att jag inte varit ledig på riktigt sedan sommaren 2018, då jag ju jobbade eller läste franska hela förra sommaren. Men innan ledighet måste man genomlida några tentor, så förra veckan hade vi både en skriftlig och en praktisk. Hela denna kursen har varit jätteintressant och har verkligen fokuserat på fysioterapeutiska undersökningar och behandlingar. Vi har lärt oss enormt mycket och jag såg fram emot att få visa mina kunskaper på slutproven. Jag tror aldrig vår klass har varit så enhetligt arga förr som vi var efter den skriftliga tentan – 46 frågor varav 42 var multiple choice. Hur kan man bevisa någonting viktigt alls med multiple choice??? Det handlar bara om läsförståelse och detaljarbete. Frågorna var jättespecifika och svaren var ännu värre. Istället för att öppet låta oss förklara hur man diagnostiserar och behandlar diskbråck, skulle vi istället kunna om 60-80, 60-85, eller 80-95% av ryggsmärtor är utan diagnos. Beror ju lite på vilken studie jag baserar mina svar på känner jag spontant… Så jag har ingen aning om hur den tentan gick.

Den praktiska blev väldigt stressig och jag fick till uppgift att mäta och behandla inskränkt rörlighet i knä och fot. Bortsett från att jag glömde patellan så gick det bra och jag blev godkänd. Kom inte till mig med era framtida patellabesvär bara. Vi i klassen avslutade terminen och firade att vi kommit halvvägs genom utbildningen (!!!) med middag tillsammans på kvällen. Sedan började ledigheten! De medicinska programmen får en vecka ledigt mellan terminerna av någon lyxig anledning och det ska jag njuta av.

Vi började helgen med att åka till mamma och pappa och äta tacos tillsammans med Emma och Hannes. Jag bakade även en tosca-kladdkaka som, enligt pappa, var god bortsätt från kladdkakedelen och enligt Mehdi var god utan tosca-delen. Men kokos, sirap och smör tackar man ju inte nej till! Utöver det har jag tagit det lugnt och planerat bröllop. Så himla kul att kunna sitta i timmar åt gången och bara drömma/planera/spendera hehe. Jag är snart klar med utkast för inbjudningskorten, hemsidan är uppdaterad, tält och andra grejer är bokade, vi ska träffa en potentiell vigselförrättare på måndag och igår började jag läsa på om guld och diamanter. Vi har fått för oss att vi vill köpa våra ringar i Antwerp, diamanternas huvudstad, nästa gång vi åker till Belgien. Då, mer än någonsin verkar det som, gäller det att vara insatt så man inte trillar in i någon turistfälla och blir lurad.

Annat jag passat på att hinna med denna vecka är sådant som att klippa mig. Var hos frisören igår morse vilket följdes av en lyxfrukost med familjen. Jag har även påbörjat en ny kurs i franska (så helt skolledig blev jag visst inte ändå…). Det är en kvällskurs på universitetet i en tredjedels fart och det kändes bra igår tyckte jag. Bara att hoppas det blir en fortsatt bra nivå genom hela kursen.

Bröllop i Bryssel

Vi började det nya året med att åka till Bryssel för att fira Issams och Vikas bröllop (Mehdis storebror och min f.d. roomie). För er som inte är helt uppdaterade på den fronten så blev de tillsammans några år efter jag och Mehdi blev tillsammans, och de förlovade sig två dagar efter oss. De såg ingen poäng med att dra ut på det hela så de gifte sig den 7 januari 2020. Det som skulle blivit ett litet bröllop, i stadshuset med efterföljande lunch, blev till ett ordentligt firande med cirka 40-50 gäster. Det blir tydligen lätt så när en Marockan får nys om något, helt plötsligt dyker halva klanen upp.

Det var kul att få uppleva detta innan vårt egna bröllop av flera anledningar; först och främst fick Mehdi upp ögonen för vad som kan väntas och för vad som är bra och mindre bra. Han har faktiskt kommit med flera frågor och förslag sedan dess, vilket jag har uppskattat – även om hans förslag varit planerade i flera månader redan… Det var också givande gällande hur vi inte vill ha det. Alla där var så himla stressade dagarna innan. De satt uppe till 4 på morgonen innan bröllopet för att fixa det sista, och mycket av detta kunde fixats för flera veckor sedan. Som ett resultat av detta var det första jag gjorde när jag kom hem ett körschema, baserat på förväntat antal övernattande gäster. Jag tänker inte nå den stressnivån – och planeringsmässigt ligger jag rätt bra till. Utöver det så fick jag en hel del positiv inspiration också, så jag ser verkligen fram emot att sätta alla mina planer i verket.

Stressamt eller inte, mottagningen blev riktigt bra! Supersnyggt dekorerat, jättegodmat, massor med dans och musik och trevligt sällskap. Om paret verkade nöjda, så var det bara förnamnet av hur föräldrarna kände sig (när man sett sina blivande svärföräldrar dansa på borden, då vet man att man valt en livad familj att gifta in sig i). Stämningen var verkligen på topp, och inte en droppe alkohol var involverad.

Utöver bröllopet, så hade vi en trevlig helg i allmänhet också. Vi lämnade kaoset en stund och åkte iväg och åt brunch med Francesko och Fjori, shoppade lite och bara umgicks med familjen. Det var alltid full fart i huset och jag räknade upp till 18 övernattande personer. Jag lärde känna flera mostrar, fastrar och kusiner som kom på besök från Marocko och jag fick träffa Vikas familj igen. Mitt i allt detta lyckades jag även plugga lite. Det var en riktigt kul helg, men det var två trötta resenärer som kom hem förra veckan haha. 

God fortsättning!

Gott nytt år och gott nytt decennium och tänka sig vilken dag det blev igår! Allmänt känt i simmar-Sverige är ju att genomföra Nyårsklassikern 100x100, så när mastersgruppen här i Lund föreslog träning på nyårsaftons morgon så var jag inte sen att föreslå just 100x100. Icke förvånande blev det ett litet hurtigt gäng som i alla fall gav sig på utmaningen. Lite fakta om vår mastersgrupp är: alla åldrar är inkluderade från yngre 20 och uppåt, alla nivåer är inkluderade men alla behärskar i alla fall de 4 simsätten och har någon form av simbakgrund, några är som mig och slutade simma för typ 3-5 år sedan, andra hade inte simmat på över 20 år när de började i gruppen, vi tränar 2-3 gånger i veckan och passen ligger på mellan 2000 och 4500. Vi var nu 6 personer som gav oss på utmaningen och jag trodde seriöst aldrig att detta skulle gå. Jag har inte simmat 10,000 på minst 4 år, har inte simmat över 4,500 på 3 år, så jag tänkte att jag blir nöjd om jag orkar 60. Men sen kom Per, vår tränare, och sa att alla som klarar över 80 får en burk honung från hans egna bin. Min pappa är biodlare så jag behöver ingen honung MEN faktum att där plötsligt blev ett pris till en utmaning gjorde nåt i min hjärna. Så jag simmade alltså 10,000 i långbana igårmorse, för varför sluta vif 80 när man är så nära 100? Hela gruppen kämpade bra men vi var 2 som klarade alla 100 i slutet.

Vidare från denna fantastiska start på dagen, var det en något mör Erika som gick och mötte Luisa och hennes kille Ayo vid tåget. De bor i Halmstad men kom för att fira nyår med oss. Mehdi, stackarn, jobbade tills nästan 8 på kvällen, men som tur var skulle vårt nyårsfirande vara i salongen här i huset så han kunde gå lite fram och tillbaka. Två tjejer hade ordnat och bjudit in till en middagsbjudning med ett lägligt 20-talstema. Alla var uppklädda enligt årtiondet, salongens möblering och utseende är helt rätt i tid, musiken som spelades var tidsenlig och maten var av passande karaktär. De hade även en bar med "bartenders" med en drinkmeny och en tipsrunda med väldigt kreativa frågor med 20-tema (typ vilken är den 20e decimalen I pi). På en delad förstaplats i denna utmaning kom ingen mindre än team Mehrika! Vilket sätt att avsluta 2019 - med vinst!

Strax innan midnatt tog vi oss till Lundagård där vi kunde stå omringade av vackra fyrverkerier och ringa in det nya året. Det blev helt magiskt perfekt! Som sagt så har vi mycket att se fram emot det här året så det känns bra att året fick en så fin start! 

Självklart började vi det nya året med en jogg-rundvisning av Lund!