Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsförändrande händelser fortsatt dokumenteras. Och nu är det som så att lilla Isaac har blivit storebror!
Lördagen den 5/8 föddes Aiden, 12 dagar över tiden. Det har varit en lång och inte helt besvärsfri graviditet, där ork, tålamod och kraft successivt blivit sämre och sämre. Jag jobbade fram till 2 veckor innan bf, och därefter tog jag och Isaac semester. Två veckor blev dock fyra, och det är minsann inte lätt att stimulera en nästan tvååring på hemmaplan när det regnar dygnet runt och jag själv knappt kan orkar gå eller kan sova. Som tur var fick jag mycket hjälp från både familj och kompisar.
Tisdagen, en vecka efter bf, var jag inne för undersökning och igångsättningsbedömning. Läkarna ville vänta, så jag bokade in en ny tid på fredagen och var mer eller mindre tillsagd att det då blir en igångsättning. Då vi var bjudna på bröllop i Köpenhamn den femte (ett Wingatepar) som vi misstänkte att vi skulle missa, passade vi på att åka till Köpenhamn på torsdagen för att träffa alla gamla simkompisar. Vi lämnade Isaac och Lisle hos mamma och pappa då vi trodde vi skulle bli kvar på sjukhuset dagen efter och sedan körde vi över bron! Vi hade en superkväll! Följande morgon åkte vi till sjukhuset för en ny bedömning.
Efter att ha väntat i 4 timmar på igångsättning får jag reda på att "det är för många som föder just nu och jag är inte medicinskt prioriterad" så jag får en hinnsvepning och en ny tid på söndagen. För att avlasta mamma och pappa (3 hundar plus en hårdhänt Isaac är mycket...) så hämtade vi upp Lisle på vägen hem. Strax därefter började jag få ganska mycket mensvärkskänsla. På eftermiddagen/kvällen började värkar dyka upp lite då och då, men jag trodde nog mest det bara var irritation av hinnsvepningen.
Vid 10 på kvällen, den fjärde, började jag klocka värkarna. De blev starkare och tätare för varje värk. Vid 11 ringde jag förlossningen som tyckte att "de inte var regelbundna nog och att jag kanske blir hemskickad om jag åker in för tidigt". Vi avvaktade ca 45 minuter till innan jag inte stod ut längre. Mehdi packade ihop allt vi behövde samtidigt som han sprang fram och tillbaka och värmde min vetekudde i hopp om någon sorts smärtlindring, sedan åkte vi till Malmö. Samtidigt fick vi ringa upp pappa och be honom komma och hämta Lisle igen... Eftersom patienthotellet i Lund hade sommarstängt ville jag hellre föda i Malmö för att kunna stanna kvar en extra natt.
Värkarna avtog något i bilen så vi började nästan fundera på om jag blivit lurad i alla fall, men så fort jag reste mig igen så drog de igång värre än någonsin. Från bilen och in till rummet (ca 50 meter) hann jag med 3 värkar och personalen som verkat tro att jag inte var speciellt redo fick plötsligt bråttom att ställa iordning rummet. Min första och enda efterfrågan var att få epidural så snart som möjligt, då jag hade älskat känslan av det med Isaac. Barnmorskan undersöker mig och säger att det kommer inte hinnas med. Jag var redan öppen 9cm (hade varit öppen 3-4 på förmiddagen samma dag) och hon kunde se att han var redo att komma ut.
Från att vi anlänt tog det totalt en timme och 15 minuter innan Aiden var ute. Krystjobbet denna gång tog dubbelt så lång tid som med Isaac (15 minuter) då värkarna av någon anledning avtog och detta var fruktansvärt smärtsamt jämfört med Isaac's förlossning. Den lille stackarn föddes i vidöppen hjässbjudning och fastnade dessutom mellan värkar och var helt lila när han kom ut. Han återfick dock färgen snabbt och alla värden var bra. Tydlige är vidöppen bjudning hyfsat ovanligt, och innebär att barnet föds med ansiktet mot mammans mage istället för mot mammans rygg. Detta är ofta förenat med behov av instrument för att få ut barnet, samt en massa skador och komplikationer för mamman. Jag verkar som tur var ha klarat mig hyfsat! Sekunden efter att han kom var allt som bortglömt och vi är så nöjd och stolta över äntligen få ha honom hos oss!
Vid lunch på lördagen gick Mehdi ut och kom tillbaka med detta till mig! Brieost är det jag saknat mest under graviditeten och detta blev verkligen pricken över i:et på förlossningsdagen!
Han föddes 01:44 på lördagen och vi stannade till söndag morgon innan vi åkte hem. Det var skönt att bli uppassad lite och att äntligen få sova efter att ha varit vaken i nästan 36 timmar (kunde inte sova på hela lördagen pga brutala eftervärkar). Servicen och hjälpen var fantastisk, bortsett från en nattsköterska som kom med en flaska till Aiden kl 03 och tände alla lampor hon kunde hitta rummet med hon undrade hur vi kunde se något i detta mörker...
Väl hemma tog vi det lugnt ett dygn till innan vår älskade Isaac kom hem! Han kom med mormor, morfar, moster och mosters kille så vi kunde njuta av brunch tillsammans. Både Isaac's och Lisle första möte med bebis har gått riktigt bra. Isaac är så snäll och fin mot honom, även om han är lite klumpig och gärna delar babynestet.
Det var en lång väntan, men allt har gått så himla bra och nu njuter vi av lite ledighet tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar