Första praktiken!

Tänka sig att jag nu gjort min första praktikvecka! Det är sådan skillnad mot de enstaka VFU-dagarna vi tidigare haft. Jag börjar redan känna mig bekväm och jag får ta hand om vissa patienter själv. Jag är även väldigt glad att praktiken faktiskt blir av och inte har ställts in som allt annat.

Nu har jag alltså gjort en av tre veckor på mag- och tarmkirurgen i Helsingborg. Tyvärr är alla gruppass inställda men jag har blivit lite runtskickad mellan avdelningarna för att jag ska kunna se så mycket som möjligt. Det vi gör som fysioterapeuter på sjukhuset innebär mycket mobilisering och att se till att patienterna kommer upp så snabbt som möjligt efter operationer. De flesta som kommer till oss kommer efter planerade operationer och har fått information om vad de kan vänta sig redan innan. Dock kommer en del in efter akut operation och då krävs det lite mer av oss. 

I torsdags spenderade jag förmiddagen på HIA – hjärtintensiven – för att få lite variation följt av ett besök hos en patient på lungavdelningen. På lasarettet finns en mottagning för undersökning och diagnostisk bedömning, framförallt gällande axelskador, så på eftermiddagen fick jag även vara med på en undersökning med ultraljud och grejer. 

Idag när jag kom till praktiken visade det sig att min handledare var hemma med sjukt barn, så där stod jag helt handledarlös. Tre fysios på ortopeden förbarmade sig över mig och jag fick följa med dem hela dagen. De skickade runt mig lite så jag fick se de mest intressanta patienterna och vilken skillnad det var mot kirurgen! Här är uppgifterna mycket mer individuellt baserat på patientens skada och man får göra mer än att bara mobilisera. 

Det har alltså varit en riktigt bra början på praktiken och att pendla till Helsingborg har gått riktigt bra. Jag tar tåget 06:30 på morgonen och sen är jag hemma igen vid 15-15:30. För att göra det hela ännu bättre så har Pressbyrån halva priset på glass, och varje tågstation har ju en Pressbyrån…

If there's a reason to panic... Panic.

Om jag får fler frågor om våra bröllopsplaner och om vi ska ställa in det hela så kommer jag gå i taket. Frågorna i sig är inte problemet, utan allas egna förutsägningar om coronavirusets framfart i juli och deras vilja att dela med sig. Det sista en blivande brud behöver höra är att ”jag ska nog inte räkna med att det blir av”. MEN HALLÅ??? Som att man inte är stressad som det är? Jag struntar fullständigt i vad du tror – har du inget uppmuntrande att säga så var tyst. Jag menar, vad vet du som inte vi vet om viruset? Just nu ligger det reseförbud över stora delar av världen, men klarar seriöst världsekonomin att hålla gränserna stängda i ett halvår? Så länge Mehdis familj kan komma hit så fortgår planerna. Social distancing då? Ja, just nu ligger det på max 500 pers på samma ställe i Sverige och om det ändras inför juli så får vi väl tänka om då. Självklar ställer vi ju in/flyttar fram kalaset om vi måste, men det är inget vi tänker planera för förrän det är dags. Det är mycket nog att planera för plan A utan att redan behöva organisera en plan B också. 

Så just nu planerar vi som om ingenting och är restriktionerna för begränsande för att det ska gå att ha ett bröllop i juli, då har världen större problem än att det blir ett bröllop som uteblir.

Så skolan har stängt. Tentan i psykiatri är framflyttad till obestämt datum. Praktiken börjar förhoppningsvis fortfarande nästa vecka. Jobbet sker hemifrån. Min resa till Marocko i maj är på gränsen till att bli inställd. Kenzas besök här över påsk blir inte av. Det är ju minst sagt en omställning – på global nivå. Jag är bara tacksam så länge vi inte har utegångsförbud. Och så länge alla nära och kära mår bra, så klart.

Mina tankar går ut till alla som inte kommer få uppleva sina ”once in a lifetime” scenarion. Alla mina kompisar i USA som inte kommer få gå över scenen på sin graduation, alla som fick avbryta nationals utan att ens hunnit simma, alla som fått sina bröllopsresor inställda. Men samtidigt är jag tacksam för att jag inte känner någon som hittills har förlorat någon närstående, förlorat sitt jobb, eller på annat sätt drabbats av något livsförändrande. Detta är tuffa tider för alla, mer för vissa. Ta det försiktigt där ute, men försök sprida lite positivitet och glädje – det behövs!

En semla om dagen är bra för magen

Semmeldagen har väl varat i snart närmre två månader nu, och jag har gjort en del tappra försök att hitta en favoritsemla. Jens, min tränare från Nyköping, har åkt runt halva Sverige för att testa framröstade top 10 semlor. Jens personliga andraplats var från Bellevue Conditori i Malmö, och jag har sedan jag såg det försökt ta mig dit för att testa dem. Dock har jag gång på gång misslyckats av olika anledningar.

Istället började vi med semlor från Icas bageri, och jag vet inte om det var för att det var första semlan på ett år eller om de helt enkelt bara är väldigt goda, men jag var väldigt nöjd med den. Väl värda sina 2 för 45kr.

Nästa gång det blev dags för semlor testade vi omtalade Leve vid Triangeln i Malmö. Alla i Lund som pratar om semlor utanför Lund, pratar om Levi. Trots att dessa åts efter en ”all you can eat”-sushimiddag så var de väldigt goda. Dessa var väldigt ”mandliga”, till och med med lite hela mandelbitar i massan.

Numera finns det ju väldigt många varianter av semlor, så följande söndag (fråga inte varför, men söndagar blev semmeldagar) var jag tvungen att testa Broder Jacobs kardemummasemla här i Lund. Det var alltså en kardemummabulle/flätad knut som omvandlats till en semla. Denna 48krs-bulle var väldigt god med mer tuggmotstånd än en vanlig har. Den var också rätt så mandlig, vilket jag tycker är gott.

Slutligen lyckades jag äntligen ta mig till Bellevue, som tydligen utnämnts till Malmös bästa ställe för semlor tre år i rad, och upptäckte till min häpnad och lycka att de hade alla möjliga kreativa konstellationer. Prinsess, wiener, baileys, nutella, och vanlig så klart. Jag valde en wiener semla för 38kr medan Mehdi tog en vanlig för 30 – naturligtvis smakade jag på båda. Wienersemlans koncept var god, förutom att håligheten i bullen gjorde den alldeles för fylld med grädde. Efter att jag skrapat bort hälften av grädden och efter att typ hälften av mandelmassan droppat bort, så gick den ner. God, men inte värd sex veckors sök och förväntningar. Mehdis semla var mer lättäten och normalgod, men den var inte speciellt märkvärdig.

Min personliga favorit var nog kardemummasemlan från Broder Jacob, men vill man ha en vanlig, okonstlad semla så hade jag satsat på Leve. Icas semla var dock mest prisvärd och enklast att få tag på om man bor två minuter från Malmborgs, och jag tyckte den var god. Här fick ni min icke efterfrågade semmelrecension – helt opartisk och osponsrad – från en som egentligen inte kan något som helst om bakverk.

Det ska tilläggas att jag någonstans mellan alla dessa semlor fick en hemgjord minisemla av Karin i huset där vi bor. Den var också mycket god! Dock är det ju få semlor som slår husmor Helenas, så nästa år får det kanske bli en tripp till Nyköping! 

Nu ser vi fram emot våffeldagarna istället! 

Provsminkning

I söndags morse tog jag tåget till Malmö för att träffa Lina från Orientaliska Fjärilar som ska göra mitt hår och smink till bröllopet. Vi hade bokat in en provsession för att testa lite stil och sånt. Jag var där i nästan tre timmar och jag blev supernöjd med resultatet. Lina testade nyanser och olika typer av produkter för att ha en bättre bild av vilka produkter som funkar bra med min hudtyp. När det gällde håret så visade jag henne några bilder på vad jag ungefärligt tänkte mig, men hon hittade på något helt eget som blev mycket bättre än vad jag väntat mig. Alltså, åh vad jag ser fram emot att få slå samman alltihop – klänning, hår, smink – och bara få bli så vacker som jag kan. Det kommer bli bra!

Efter mötet med Lina åt jag lunch med Johanna och Cajsa på Avokado, vid triangeln. Väldigt fräscht lunchställe med, spoiler alert, fokus på avokado. Det var mycket gott och trevligt i alla fall.

Jag har även fått mail från min handledare för uppkommande praktik. De första tre veckorna ska jag vara på kirurgen i Helsingborg. Det ska bli så otroligt skönt att komma ifrån skolbänken och kontoret ett tag och bara fokusera på kliniskt arbete. Nu ska jag bara hämta ut mitt ID-kort som jag behöver inom vården, sedan är jag redo!