Jag
är så lycklig. Tänkte blogga igår kväll men hade puls på minst 200 och var
alldeles för uppspelt. Jag hade nämligen ägnat nästan en timme åt att prata med
en amerikansk swim coach i North Carolina, på skype. Herre gud vad nervös jag
var, men det gick fint.
Jag
är överglad för allt möjligt nu. I morse, till exempel, hade jag mitt första
simpass på två veckor. Det var så underbart skönt att vara tillbaka i bassängen
igen. Passet blev 1800 meter ben J
Jag var rätt trött dock, för i går körde jag det jobbigaste passet jag kan
komma ihåg. 90 minuter på cykel i olika intensiteter, kombinerat med knäböj.
Det gjorde så ont! Vid ett till tillfälle låste det sig så att jag nästan föll
av cykeln så utmattad var jag… Men det känns skönt att kunna köra riktigt köttig
träning även utan armarna. Förstå lyckan att komma hem sedan och upptäcka att
Helena gjort risgrynspudding, haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar