This is why I swim

Vi tränar så fruktansvärt mycket. Så mycket simning, så mycket gym och så mycket landträning. De hårda serierna överlappar varandra och man är mer överraskad när man vaknar upp en morgon utan träningsvärk än alla de mornar man vaknar och har ont överallt. Många pass är brutala, känns rent åt helvete och man vill bara sjunka genom bassängbottnen och hoppas att Kirk inte märker att man försvunnit. Men ibland har man dagar som idag.
Vi var uppdelade efter distans och stroke idag och efter en timmes insim fick vi serien: 100-200-300-400-500-600-700-800 på 1:10 bas. Bekant? Oh yes... Jag och Laura började nästan gråta när vi såg det. Komiskt nog hade vi diskuterat den serien en kvart tidigare. Men i alla fall, vi simmade så bra! Denna gången klarade vi alltihop och det blev mer vila än sist. Fortfarande jobbigt så klart men vi klarade det! Jag är så nöjd med mig själv att jag fortfarande har ett stort smile i mitt röda ansikte. Dessa moments, när man kan se att man förbättrats, när man klarat av något riktigt bra, då är det värt varenda minut och varenda yard man lagt ner på träning.