Som svensk är man uppväxt med inställningen "du tävlar bara mot dig själv". Man ska inte jämföra med andra och så länge man gör sitt bästa är det nog. Jag har aldrig ifrågasatt det. Jag har varit nöjd för att jag slagit mina egna tider oavsett placering, men nu har jag börjat inse hur knäppt det egentligen är. Man vinner inget för att man slår sig själv.
Här är mentaliteten helt annorlunda. Här är det racet som gäller. Tiderna spelar inte så stor roll, så länge man slår handen i kaklet före de andra. Varje meter jag simmar ska jag sträva efter att simma ifrån personen på banan brevid oavsett om det är en i laget eller en okänd. Helt plötsligt är det fokus på alla andra i stället för på en själv. Tänket här är annorlunda men jag gillar det!
Livet är en tävling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute... -
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar