Fy tusan... :)

Jag simmade ett brutalt pass idag. Redan igår fick jag reda på att jag skulle simma 10*200 max, så jag hann gå och bli nervös i ett helt dygn. För tillfället går träningen extremt trögt, vilket bara bättrade på nervositeten. När det sedan blev dags att simma passet så var det så mycket strul och vi blev sena och hela köret så jag blev så arg och spänd att jag på något sätt lyckades gå in i mig själv totalt. Det är inte ofta det händer, men ibland kan jag verkligen stänga av allt helt och hållet. Det enda som existerade var jag och min bubbla och dessa 10 200ingar. Tur var nog det för det gick himla bra! Trots att jag hade problem att klara 1.20 startider på 100ingar i morse, bara åtta timmar tidigare, gick detta helt fantastiskt. Men jag har nog aldrig mått så hemskt som jag gjorde innan.
Efter serien när jag låg och simmade av släppte all spänning och jag låg och typ grät för mig själv, haha. Det är så bra med simmarna här, ingen av dem blev sura för att jag var så otrevlig och inåtvänd idag för alla förstod!
Nu ikväll har vi allihopa grillat och ätit och haft det hur mysigt som helst. Det förtjänade vi! Och så har vi sagt hejdå till Fanny som åker iväg, och som vi inte lär träffa förrän i höst igen.