Redan då satte jag höga mål; jag skulle till USA och plugga och träna efter gymnasiet. Jaja det låter bra, tyckte folk runt omkring mig som inte riktigt tog en nioårings mål och drömmar på så stort allvar. Sedan kom den dagen då jag började gymnasiet och Jens Fridorff frågade vad jag tänkte göra efter gymnasiet. Jag behövde inte fundera länge, det var ju USA som gällde. Men det var först då det verkligen blev allvar, först då folk runt omkring mig insåg att den nioåriga Erikas dröm faktiskt hade en chans att gå i uppfyllelse. Hela det senaste året har jag gått igenom enormt många skolor, jag har mailat jättemånga coacher. Jag har skrivit SAT (två gånger!) och TOEFL. Sedan bröt jag handen och alla mina planer och drömmar riskerade att gå i kras. Chanserna att förbättra mina tider var nu obefintliga. Men jag gav inte upp. När vi var på läger besökte jag massor med skolor, men det var en skola jag fastnade för. En skola där jag sov över helt själv för att få träffa teamet. Teamet var underbart och det kändes verkligen som om jag passade där. Coacherna var också supertrevliga så i höst kommer jag flytta till North Carolina och gå på Wingate University. Jag är jättelycklig och det känns riktigt bra. Ikväll skrev jag under papperna tillsammans med Anna som också ska till USA och detta firades med ett supermysigt pyjamasparty med Jill. Vi tre gick till Ica i våra pyjamasar och köpte lite gott och sedan kollade vi på The Impossible. Ingen höjdare men mysigt hade vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar