Studentkryssning 2013

Efter att ha varit vaken i 43 timmar börjar man känna sig lite sliten, med det har varit 43 av de roligaste timmarna i mitt liv. Vi kom till Siljaline och möttes av en kopiös mängd människor, det var köer överallt. Men vi trängde oss lite grann så vi kom in bland de första. Vi skickade Jill och Kango till Taxfree'n på en gång så gick jag och Fanny till hytten. Efter lite fix var det dags för "Festbuffé". Inget wow, men det funkade! Snygga som aldrig förr blev det sedan en helt underbart rolig natt. Ovanligt nog blev det inte så mycket dansande den här gången, och det kan ha berott på att dansgolvet var helt fullpackat, man fick inget space över huvud taget. I stället hängde jag i korridorer och hytter med trevliga människor, både folk jag kände sedan innan och en massa nya.
Jag hade två tider jag skulle försöka komma ihåg under hela kvällen, grejer jag ville vara med på. Jag missade båda. Karaoke och speed dating. Mellan klockan 11 och 3 flög tiden verkligen fram, och inte hanns det med något sjungande. Nästa hållpunkt var frukosten halv sex, då dansgolvet stängt. Den missade jag inte, hehe. Därefter var planen att gå och sova lite, vilket de flesta gjorde. Men min hytt hade blivit full. Där kommer man in och så är alla sängar upptagna! Men jag hittade en annan hytt att sova i dock kunde jag bara sova en halvtimme, sen vaknade jag och tröttnade på att sova. 
Nu var båten död. Jag gick upp och inte en människa var vaken... Så jag smög tillbaka till min egen hytt och stängde in mig på toan i en halvtimme och fräschade upp mig. Sedan lyckade jag hitta några andra, okända människor, som var rätt underhållande tills båten började vakna till liv igen. Andra dagen var lika kul som första. Det blev lite mer dansande då, dessutom hann jag med karaoke. Det var inte min grej. Jag och Kango sjöng "Alla vill till himmelen" och jag kunde bara första versen och Kango kunde inte mycket alls. Timbuktus låtar går i ett jäkla tempo så det gick ju inte att följa med i texten heller. Vi fick 0,5 poäng av 10 av juryn... Men vi var söta i alla fall! Resten av dagen fick jag höra lite här och där från okänt folk kommentarer som "fint du sjöng" eller "åh visst var det du som sjöng". Man ska kunna bjuda å sig själv, då blir livet lite roligare! I alla fall för alla andra.
När båten vänt i Åbo och sedan kommit tillbaka i Stockholm väntade en lååång bussresa hem, bara för att upptäcka att jag är utelåst. Fanny hade nycklen och hon var med en betydligt senare buss. Så jag fick hänga hos Roma och försöka fixa till mig så gott det gick för denna kväll kom att bestå av efterfest på O'learys i stan. Det var fortsatt kul, men nu var jag rätt trött. Slutligen är jag hemma och ska äntligen sova! 
Tack alla som gjorde studentkryssningen till vad den blev!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...