Vägen är resans mål. Som så många gånger förr är det förmodligen resan till och från lägret som vi kommer prata om och minnas. Efter att simmat (ett riktigt Erika-pass med 2000 arm och en massa långt frisim) och ätit frukost skulle vi lämna hotellet kl 10. 10 blev till 10:45, som blev till 11 eftersom vi behövde tanka innan vi startade. Tio minuter senare låter vanen poof pshyyyyy och börjar vingla. Och där satt vi med punktering. På närmsta motorvägsavfart blev WU-Swim snabbt omvandlat till WU-Mekaniker. De andra bilarna hade stannat på närmsta bensinstation i väntan på oss, medan Kirk klättrade över staket och småjoggade till vår räddning. En timme senare var vi äntligen på väg igen.
Det har varit en bedrövligt lång resa och vi är fortfarande inte framme, men vi jobbar på det! Will kör som bara den, så vi flyger fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar