Me: great voice, Kirk!
Kirk: yeah, I lost it when I was screaming at you, cause I thought you were gonna let her go.
"Her" är tjejen jag simmade bredvid på milen. Idag fick jag bevisat för hela laget att långdistans är kul. Det är spännande. Aldrig förr har så många varit så engagerade mitt lopp som idag. Flera kom upp till mig och sa att detta var tävlingens mest intressanta lopp, och att det var en "great show".
Så jag gav mig av på detta ca 18 minuter långa äventyr, som skulle bli ett av mina mest intensiva lopp. Jag drog ifrån tjejen bredvid, men efter 350 yards är hon ifatt, och hon passerar. Kanten av poolen är full av galna Bulldogs som viftar, skriker och pekar. Låt inte henne dra ifrån! Och inte en chans att hon skulle få gå. Jag korsar banan för att simma på hennes sida och hänga på. Sida vid sida kämpade vi som galningar, med coachernas pekande, Vikas viftande handduk, Jess ständigt med med räkneplattan närvarande.
När jag kände att jag hade styrkan att dra ifrån, korsar jag banan igen (fick beröm för min strategiska simning av Mariona) och lämnar tjejen bakom mig. Jag gick imål en sekund snabbare.
Lopp som det hära är det roligaste man kan simma, och enligt resten av laget är det riktigt kul att titta på!
Till råga på allt är det min namnsdag idag! Tack för kortet, farfar och Ethel :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar