Life happens

Så jag spenderade gårdagen åt att fundera ut logistiken i min vardag. Där jag bor kan jag köra till jobb på 40 minuter utan trafik. I rusningstrafiken tar det minst  det dubbla, så bil har varit uteslutet. Nu ha rjag istället löst det som så att jag ska ta tåget. Tåget tar ungefär 35 minuter. Till och från tågstation kan jag antingen ta en gratis shuttle som tre gånger på morgonen och tre gånger på kvällen, eller cykla vilket tar ungefär en kvart. Så jag åkte och köpte en cykel. Därefter köpte jag ett månadskort för tåget. Från stationen i Chicago till jobb tänkte jag använda mig av ett bike-sharingprogram som jag betalade en årsavgift för (det var antingen det för $99 eller en dagsavgift för $9).
Fantastiskt tänkte jag, jag får motion och det är smidigt. Ja, om man hittar rätt vill säga. Istället för 10 minuter cyklade jag runt i Chicago i ungefär 50 minuter eftersom min GPS-signal försvann, och blev jättesen. Great. Och allt detta för att få reda på att vi kommer flytta inom 2 månader. Det nya kontoret är längre norrut, vilket är helt, jätteosmidigt för mig. Så nu kommer jag behöva köpa bil i alla fall. Den där lönen måste komma snart, för det här med att vara vuxen är inte billigt.

Mehdis bil är kanon, om man inte ska få plats med cyklar i den i alla fall. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...