Ibland vill man bara gå och gräva ner sig...

Värsta dagen på länge. Den började med en minihjärtattack när jag tio över fem i morse gick ner till ett mörkt samlingsrum och hör "hej Kasper". Då satt Jill tydligen i soffan och fy tusan vad rädd jag blev. Vidare till gymmet sen och där gick det åt skogen. Skulle köra knäböj med skivstången fram och pressa upp den på raka armar. Det har gått bra förr men idag glömde jag akta på huvudet. Kaboom, skivstången smäller i hakan som börjar blöda och jag biter genom sidan på tungan. Smärta. Jens sprang och hämtade is och jag stod kvar och kände mig som ett fån. Orutinerat... Tror tungan svullnat för det är lite småsvårt att prata "/
Skolan var hyfsat lugn. Vi hade ett långt hål så jag och Fanny drog ut på äventyr som avslutades på donken. Eftermiddagens träning gick katastrofalt. När det går så dåligt blir jag arg, och då går det ännu värre plus att det det finns risk för lite dålig stämning. Det är bara att bita ihop säger folk, men det går ju inte när man har en gigantisk tunga! Tillbaka från träningen får jag ett litet bittert sms från Jens att jag måste rensa balkongen. På något sätt har han sett resterna från kräftskivan som vi inte orkat ta hand om än. Så det var bara att knalla iväg till Ica med typ ett ton pantflaskor. Blä vilken dag.