Sedan har vi ju min musiksmak som folk ständigt chockas över. Faktum är att jag aldrig tidigare varit speciellt intresserad av musik, men de gånger jag lyssnat på något har det oftast varit 70-talsrock. Det har jag ingen annan än min käre fader att tacka för! Ända skillnaden är att jag plötsligt börjat lyssna mer på musik än tidigare. Så jag ser det snarast som att jag till sist kommit ur min nästan två decennier långa identitetskris ;)
Poängen med det här inlägget var att lugna er. Jag är fortfarande samma Erika och jag är inte på väg mot den mörka sidan ;)
Published with Blogger-droid v2.0.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar