Här finns ingen tid att förlora. OPTn kom i måndags klockan 12, jag var färdigpackad klockan 24:30, mitt flyg lyfte följande dag klockan 06:45. Med alldeles för mycket bagage för att kunna transportera mig ensam, följde pappa med till flygplatsen i Köpenhamn. Jag flög via Berlin, innan jag 12 timmar senare landade på O'Hare flygplats i Illinois. Min nya hemstat. Liz, som jag ska jobba med, kom och hämtade upp mig, eftersom Mehdi inte visste att jag var här. Jag som är så förtjust i överraskningar hade sagt att jag skulle komma dagen efter.
Vi bor i ett jättetrevligt område, det är som ett stort hotell, med gym, pooler, tennis-, golf- och volleybollbanor, gratis frukost, skidbacke och skiduthyrning, båtuthyrning, och löparspår. Personalen i receptionen var hur trevliga som helst och bara ÄLSKADE idén med att jag skulle överraska killen. De var mer än villiga att släppa in mig i lägenheten. Så där satt jag i en omöblerad lägenhet, efter att Liz hjälpt mig med mitt bagage, tills Mehdi kom hem från skolan halv 10 på kvällen. Hans första reaktion när han öppnade dörren var "fuck" eftersom den där ekonomen inte såg mig utan trodde att han glömt släcka lampan (vi betalar ju nu vuxet nog för el...). Men lyckan när han såg mig och insåg att hans extremt ensamma liv här var över, var oslagbar.
Vår lägenhet är en välplaneradetta på fjärde våningen, med balkong. När jag kom fanns det i princip en madrass på golvet, ett skrivbord, en stol och minimalt med köksutrustning. Tack och lov för Ikea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar