Igår var Team Kaspersson i farten igen, även den här gången i Trelleborg. Jag vet inte om det är så att trelleborgare är ovanligt trevligt eller om det helt enkelt är så att Sveriges löparcommunity bara är glatt och trevligt av naturen. Längs hela loppet stod det folk och hejade och uppmuntrade oss löpare, och det kändes riktigt bra att få sådant stöd, och det hjälpte mig att springa bra mycket fortare än väntat. Efter ungefär tre kilometer kom jag ifatt Niklas. Hela Trelleborg verkade känna Niklas. Så om jag tänker efter är det kanske bara Niklas umgängeskrets som är trevlig. Vart jag än vände mig så hördes "heja Niklas, kom igen Niklas" vilket såklart var trevligt för Niklas, men det hade ju varit trevligt att höra lite "heja Erika" också. Eller Kaspersson. Att det är mitt efternamn var ju liksom inte svårt att lista ut tack vare min fina t-shirt. Hur som helst, efter ca 6 km försvann antingen Niklas, eller i alla fall hans hejarklack, bara för att komma tillbaka 2 km senare under namnet Nille. Man blir tydligen mer familjär ju längre man sprungit.
Mina första 5 km gick jättebra, mycket snabbare än väntat, medan den sjätte blev riktigt tung. Vi sprang två någorlunda lika loopar och på mitten passerade vi starten där de som skulle springa 5 km stod och väntade på att få börja. Sjunde kilometern gick snabbare igen och sen lyckades jag trycka till rätt ordentligt på de sista två. Jag kom i mål på 51:53 vilket jag absolut är nöjd med. Dock blev jag omsprungen av Niklas-Nille på upploppet.
På tal om löparcommunity så träffade jag på Charlotta som jag under BUS fick sån otroligt support ifrån. Det var trevligt att känna igen någon! Hennes man är just nu nånstans runt Eskilstuna och har väl sprungit snart hälften av alla sina maraton på väg hem från Timrå, projektet han gör för en skola i Västsahara. Kolla gärna in hans blogg!
När vi sprungit färdigt åkte Team Kasperssons 5 tappra löpare hem till Göran, Irene och Johanna för en dunderbrunch/lunch. Det var hur trevligt som helt och kroppen mådde fantastiskt efter att fått energidepåerna påfyllda.
Mina första 5 km gick jättebra, mycket snabbare än väntat, medan den sjätte blev riktigt tung. Vi sprang två någorlunda lika loopar och på mitten passerade vi starten där de som skulle springa 5 km stod och väntade på att få börja. Sjunde kilometern gick snabbare igen och sen lyckades jag trycka till rätt ordentligt på de sista två. Jag kom i mål på 51:53 vilket jag absolut är nöjd med. Dock blev jag omsprungen av Niklas-Nille på upploppet.
På tal om löparcommunity så träffade jag på Charlotta som jag under BUS fick sån otroligt support ifrån. Det var trevligt att känna igen någon! Hennes man är just nu nånstans runt Eskilstuna och har väl sprungit snart hälften av alla sina maraton på väg hem från Timrå, projektet han gör för en skola i Västsahara. Kolla gärna in hans blogg!
När vi sprungit färdigt åkte Team Kasperssons 5 tappra löpare hem till Göran, Irene och Johanna för en dunderbrunch/lunch. Det var hur trevligt som helt och kroppen mådde fantastiskt efter att fått energidepåerna påfyllda.
På kvällen åkte jag med Packe och Rasmus till en kompis i Lund och vi hade hur kul som helst. Det blev allt från vin och galna diskussioner till shots och falafel. Det finns ett ställe som heter Shotluckan som säljer de mest kreativa shottar man kan tänka sig. Den på bilden nedan heter scout. Jag gav dock bort marshmallowsen. Det blev alltså en riktigt lyckad lördag, från tidig morgon till sen kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar