Det finns ett fåtal saker som verkligen irriterar mig och en av de saker som jag dagligen stör mig, är folks oförmåga att visa hänsyn till andra när de går på tåg. Man ser TYDLIGT att folk står på insidan och ska gå av (och även om man inte ser det, så skulle man ju kunna förmoda det) men ändå står ombordstigande klistrade mot tågdörren och verkar irriterade över att folk försöker ta sig av. De får ett sådant där uttryck i ansiktet som att de inte ens ser att andra människor existerar. Allt som betyder nåt är att komma på tåget så fort som möjligt. Som att det skulle köra ifrån en. Det här är Eslövs tågstation, inte New York Citys tunnelbana. Sen får vi få, omtänksamma stackare som snällt står åt sidan för att släppa fram tant Agda, mamman med trillingar i barnvagn och resten av stans resenärer, inta ståplats under hela resan eftersom sittplatserna inte räckte. I omvänd situation, när jag ska av tågen, går jag rakt ut från tåget, med armarna i sidorna, i någon slags hämndlysten gest för att pointera min rätt att komma av tåget utan att riskera att bli översprungen.
Tack Erika, för att du påpekar hur ohyfsat många uppträder numera i trafiken och på s k kollektiva transportmedel.
SvaraRaderaDet har har blivit ett riktigt stort problem med sådana vanor, men det diskuteras alltför sällan. Att resa med tunnelbana eller buss är ofta en plåga, inte bara på grund av trängseln eller brådskan utan just för att så många gör som de vill även i lågtrafik.
Förr kunde man säga "Se på London! Där är människor så vänliga. Man tilltalas med ett "Hello Love, what can I do for you?" även av en okänd expedit, och även i trängselsituationer fanns det rum för litet humor och förstående. Numera har jäktet och de ohyfsade uppträdandet visst nått även till London, men ändå.
Det är lätt att säga "Inför hyfs och etikett på schemat!" men hur mycket skulle det hjälpa? Detta är väl främst något som föräldrar bör lära sina barn.
Du som uppenbarligen har en omtänksam familj bakom dig och som dessutom har mött USA:s och andra länders hänsynsfullhet måste fortsätta att påtala det här problemet. Som en kvinna sade som jag mötte, från det krigshärjade Bosnien: "Det är ingen dålig idé i fall man vill ha fred att börja med artighet och etikett!"
Det borde vi alla ta efter.
Carl Johan Ljungberg, Stockholm
USA-student 1978-1983