Min "karriär" som löpare smygstartade lite i April, och tog fart på allvar i maj när jag insåg att BUS-loppet närmade sig, och det har varit ett kul projekt att försöka sadla om till löpare. Dock har det här projektet hittills bara pågått i vår-, sommar-, och förhöstvärme, men nu när vintern nalkas börjar det bli en riktig utmaning. För mig alltså. Pratade nyss med pappa som varit ute och sprungit i 1°C i shorts och vantar, no big deal, men för mig som är van vid varma simhallar under vinterhalvåret, är det en rätt stor omställning. Som tur är så är jag inte rädd för utmaningar.
Förra veckan hittade jag en slinga som kallas the Prairie Path (Illinois motsvarighet till Skåneleden) och den går genom samhället där jag jobbar. Jag tog mig en tur längs den och genom lyxiga, high end-villakvarter medan de gula och röda löven föll runt mig. Har en känsla av att det kan ha varit årets sista behagliga runda. Lördagens runda blev genom snöblandat regn och obekväm kyla, och till skillnad från pappa hade jag på mig både långbyxor och jacka. Mörkt börjar det också bli, så nu har jag investerat i reflexer och pannlampa. Jag har dessutom hittat två sportaffärer som anordnar löpturer varje vecka med folk från omgivningen, så har tänkt hänga med där nån gång och se hur det är. Det är nämligen lite halvtrist att springa själv varje gång, men vet ju dock inte om jag kommer vara snabb nog att hänga med grupperna. Hur som helst, det är kul att ha något sportigt att fokusera på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar