Det ultimata testet för min lilla bil blev den nästan fyra timmars långa turen till Indiana i helgen, och det klarade den galant. Jag har ju som sagt blivit voluntärcoach så skolan erbjöd sig att betala för min resa till tävlingen. Jag är inte helt säker på var de tror att jag köper bensin, men de 216 dollar jag fick räcker så jag kan köra fram och tillbaka två gånger till.
Häromdagen fick jag äntligen min registreringsskylt som nu sitter fastskruvad i min personliga ram. Bilen har även gjorts lite mer vintervänlig med en ny rattmuff så nu fryser jag inte fingrarna av mig när jag kör till jobb om morgnarna. Förutom det har jag fått en liten grej installerad i bilen från försäkringsbolaget som mäter hur mycket jag kör och hur hårt jag bromsar, det ska i längden dra ner på kostnaden av försäkringen, och jag har hunnit bli rätt duktig på att motorbromsa. Nu tävlar jag och Mehdi dagligen om vem som bromsar bäst, vilket gör körningen lite roligare.
Jag är så nöjd så med min lilla Honda och varenda dag är jag tacksam över Mehdis hjälp att hitta denna racerbil. Nu håller jag bara tummarna för att vi ska klara oss genom vintern smidigt och lätt.
Min lilla bil och jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute...
-
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar