Jag gör verkligen framsteg här! Från att inte ha fått komma hit alls, till att bo hos en kompis, till att bo hos en morbror, har jag nu tillsist hamnat hemma hos Mehdi. De sista två nätterna av min vistelse här i Bryssel kommer jag sova i Mehdis syster Kenzas rum, på våningen under Mehdi, och det betyder verkligen jättemycket för mig. Det betyder att jag är accepterad av hans familj och att de ser en framtid för oss tillsammans, vilket är ett stort steg. Att vara i ett mångkulturellt förhållande är allt annat än lätt, men jag har ju aldrig backat för en utmaning. Medan jag försöker förstå och acceptera våra många olikheter så lär jag mig samtidigt så mycket, och inte för en sekund ångrar jag vad jag gett mig in på. Det enda jag önskar är att jag hade lite lättare för att lära mig franska... Jag förstår mer och mer mais parler est impossible. Lyckligtvis har Mehdis mammas engelska blivit betydligt bättre!
Färdigpackad och flyttad bjöds det på en typisk belgisk måltid: musslor och pommes. Jag har aldrig ätit musslor förr, men när jag väl kom över det oaptitliga utseendet smakade det faktiskt rätt gott. En annan nämnvärd händelse är att jag sprang för första gången sedan BUS idag, och det kändes kalasbra! Nu är jag redo för nästa race, so BRING IT ON!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar