Jag har ALDRIG lyckats simma en bra 500 efter en längre distans. Jag fastnar liksom i mitt distanstempo och det brukar gå långsammare än öppningen på tidigare simning. Idag tänkte jag att det ska minsann inte hända! Jag bestämde mig för att bli sprinter och sprinta loss redan från start. Dålig idé. Brände all energi och dog efter 75. Gick i mål sekunden långsammare än gårdagens tid, och fick en skrikande, arg coach efter mig, som tyckte det var idioti att ändra taktik sista minuten (han hade väl visserligen en poäng, men äldre taktiker har ju uppenbarligen inte funkat, så varför inte försöka?). Det var precis att jag tog mig till final. Bitter och irriterad tog vi lunch och tre timmar senare återvände vi till poolen för finalpass nummer två.
Nu gick det bättre! Första gren och första heat. Kapade ytterligare två sekunder från gårdagens pers (även om min första 100ing och 200ing var långsammare) och klättrade ett par placeringar.
I allmänhet har Wingate fina prestationer, men Queens leder fortfarande. Att vi blev diskade på 400 medleylagkappen gjorde inte saken bättre. Men vi har två dagar kvar, och mycket kan hända!
Efter lasagne (helt ok faktiskt) är vi nu tillbaka på hotellet. Har hängt med Wingates föräldra-crew här ikväll. Det är så många så har kommit för att heja, allt från Colombia till New York. Kul att se supportstyrkan växa! Men nu är det läggdags, imorgon är jag ledig så då ska det hejas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar