Jag är märklig, eller mitt imunförsvar är åtminstone märkligt. Veckan innan lovet var nästan alla simmare plus halva klassen sjuka, men jag klarade mig. Sedan åkte jag hem på lovet och då träffade jag inte lika mycket folk, jag befann mig inte i lika stora folksamlingar och jag simmade inget. Då passar det minsann att bli förkyld! Nu är jag genomförkyld och det är väldigt irriterande.Något som var till stor lycka var att det i morse var ljust ute när vi gick till träningen. Det är en otrolig skillnad att gå upp på morgonen om det är ljust. Träningen gick helt okej och jag tävlade mot Anton en massa. Jag var kanske lite i underläge, fast jag vann när vi skulle simma sakta (antagligen för att jag lät bli att simma sakta...). Sedan tänkte jag vinna över honom på 50 meter max också, och det är väl ändå tanken som räknas? Efter simpasset körde jag styrka, och herre gud vad det blev jobbigt. Fast jag tyckte jag var duktig, jag orkade åtminstone lyfta stången... ;)
Träningen nu på kvällen gick rakt åt pipsvängen, jag var så slut! Det kändes som om jag låg och simmade två meter under ytan. Det var fruktansvärt, men så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar