Det har gått ett år

Vårt härliga simmargäng :)

”Du kommer aldrig klara det”. ”Jag ger dig ett år, sedan är du hemma igen”. Sådant fick jag höra när jag berättade att jag skulle flytta till Nyköping. Det är möjligt att jag inte är typen som flyttar hemifrån vid sexton års ålder, men jag är definitivt typen som tar alla chanser och möjligheter att utvecklas och förbättras. De allra flesta stöttade mig dock och var väldigt glada för min skull, och er tackar jag jättemycket för allt stöd.

   Nu har det gått ett år. Mitt första år i gymnasiet och mitt första år på internat. Det har varit spännande från dag nummer ett och jag har hunnit göra och lära mig så otroligt mycket. I höstas tog jag brons på 5000 meter i långbana, sedan simmade jag mitt bästa sum-sim någonsin. Jag har simmat mitt första både SM och JSM, och jag har varit två veckor i Afrika. Dessutom har jag slagit ett rätt gammalt skolrekord.

   Det tog mig nästan en hel termin innan det slutade kännas som ett läger och jag insåg att detta var på riktigt. En helt ny verklighet, där jag har lärt känna så många nya underbara människor, både simmare och klasskompisar. Det finns alltid någon att umgås med. Sophie är den absolut bästa lägenhetskompis man kan önska sig, hon är supersnäll och vänlig och alldeles för duktig på att baka för mitt eget bästa. Sedan har vi vår vulkan Helena som får sina utbrott då och då (oftast har vi gjort oss förtjänta av dem), men som verkligen är en klippa.

   Gymnasiet är väldigt annorlunda jämfört med högstadiet. Ämnena är inte som man trodde och allt går mycket fortare än tidigare. Men alla i klassen har nu samma mål och samma ambitioner, och vad det gäller skolan samma intressen och det känns roligt. NV10b har tillsammans hunnit med vattenkrig i kanoter, besök på kolmården och räddningsuppdrag. Det är en härlig klass och jag trivs väldigt bra.

   Att jag valde att lämna alla jag kände, allt jag var van vid var ett stort steg, men jag har inte ångrat det en enda gång. Under detta år har jag utvecklats mycket både inom simningen och som person. Jag vet att jag är stark, att jag kan ta hand om mig själv och jag vet att jag har skrämmande bra självförtroende ;)

   Tack alla ni som stöttar mig och som följer mitt liv via bloggen, fortsätt gärna med det! Nu ska jag ut på nya äventyr under ett långt, härligt och välförtjänt sommarlov.