Julmarknad nummer ett!

Vi har hur länge som helst planerat in julmarknad på Wapnö gård i Halmstad, så i lördags morse åkte pappa och jag till Emma och Hannes. De bjöd på en hejdundrandes brunch med hemgjorda tekakor, ägg och bacon. Hur gott som helst! Därefter begav vi oss till Wapnö, som är en gård med fokus på mjölkproduktion. Julmarknaden bjöd på sång, matförsäljning, hantverk, ponnyridning och en massa trevliga grejer att titta på. Nästan alla stånden hade smakprov så min lunch bestod av en kombination av brända mandlar, glögg, korvar, honung, sill, senap, och en massa annat spännande. Det godaste var dock revben på nöt. Jag har aldrig ätit något så gott!!!
Där fanns även en glöggförsäljare med honungssötad glögg som var magiskt god så nu har vi laddat upp inför kommande veckor. En annan försäljare bjöd på smakprov av en mängd olika honungskonstruktioner, med saffranshonung som min favorit. Det blev även inhandlat en superfin dörrkrans, från en handlare från Höör, som nu pryder ytterdörren. Kransen alltså, inte handlaren.
När vi var lagom frusna och färdiga med marknaden åkte vi till Emma och Hannes och fikade på lussekatter, saffransgifflar, pepparkakor och glögg, medan vi tittade på Christmas Chronicles.
Igår var vi hos mormor och morfar och firade mormor. Det bjöds på kalasgod mat som vanligt. Det är så kul att jag kan vara med på alla kalas och tillställningar nu, för det har jag verkligen saknat!

Värda att fira!

Efter två långa, kämpiga månader är äntligen anatomikursen över! Det avslutades starkt med ett skriftligt prov, ett seminarium med presentationer och ett praktiskt prov den här gågna veckan. Det skriftliga var riktigt svårt och jag väntar med spänning på resultatet, medan palpationen var jätterolig och jag fick veta att jag blev godkänd samma dag. Man vet att man har hamnat rätt när man trots att man knappt kunnat andas på flera veckor, fortfarande uppskattar skolan.
Vi har sedan länge planerat firandet av kursens slut, och det gjorde vi med en brakfest i fredags. Klassen är så fantastiskt rolig att hänga med så det blev en toppenkväll med bubbel, pizza och utgång. Helsingkrona nation hade tema Guilty Pleasure så vi dansade loss till Backstreet Boys, Abba, Britney Spears, One Direction, osv. Hur kul som helst!
Förutom festen så firade jag med julklappsshopping. Det är alltså inte ens december och jag är i princip färdighandlad med ALLT! Så himla nöjd!
Höjdpunkten på shoppingen var teaffären jag "råkade" hamna i. Jag har nog ett litet teproblem misstänker jag för jag kan inte hejda mig och min samling bara växer och växer. Nu är den utökad med ett till julte, ett te att ställa på jobb, samt ett gratis smakprov av chokladrooibos som den snälla damen i affären bjöd på.
Glad, nöjd och lättad gick jag och la mig i fredags kväll :)

Glad midsommar!

Kontoret har haft besök av några amerikaner från huvudkontoret i Pennsylvania den här veckan och så klart vill man ju visa upp bästa sidan av både landet och företaget. De hade cheferna ordnat med en supertrevlig after work i onsdags och vad kan vara svenskare än midsommar?! Tänk vilken tur, det enda året jag inte varit hemma och fått en ordentlig midsommar, så får jag fira det I november i stället! Och oj vad satsigt det var! Det var så fint dekorerat och de hade köpt en mass blombuketter så vi kunde göra kransar. Trots att halva kontoret inte pratar svenska hade vi utskrivna snapsvisor och maten var fenomenal! Den godaste catered lax jag ätit, en hel buffé av olika inlagda sillar, pajer, ägg, köttbullar, bröd och potatissallad med rädisor. Så himla somrigt och gott! Cheferna överdrev verkligen inte när de sa att det bästa med Qlik var människorna och stämningen. Det är ett helt fantastiskt gäng jag jobbar med.
Midsommarfirande eller inte, det är ju trots allt november, och vad passar bättre en biomys en kall, mörk kväll? Jag och några i min hyperengagerade (undrar om det kommer vara lika mycket engagemang i alla tre åren) drog ihop ett gäng (närmare bestämt 19 stycken) och gick och såg Fantastic Beast: the crimes of Grindelwald I torsdags kväll. Alltså, Harry Potter och J. K. Rowling har en speciell plats i min generations hjärtan. En efter en läste man böckerna efterhand som de kom ut, och detsamma gällde filmerna. Jag kommer ihåg hur mamma och pappa fick läsa de två första för mig eftersom jag var för liten för att göra det själv. Resterande slukade jag med hull och hår så fort de kom ut. Att få växa upp med Harry Potter och hans gäng var verkligen ett stort plus och det finns få serier som är så välgjorda, med så välutvecklade karaktärer, som denna.
Fantastic Beasts är ju en annan historia dock, men ändå en relativt bra uppföljning på hennes tidigare verk, och man känner redan hur hon har en plan att få dessa histories att utvecklas också. Så det var ett glatt gäng 90-talister som gick hem från bion i torsdags.

Känns bra att vara hemma

Häromdagen åkte jag hem till mamma och pappa på middag. 30 minuters kollektivtrafiksresa dit och sedan 30 minuter tillbaka. Alltså det är ju helt fantastiskt! De senaste åtta åren har det kortaste middagsavståndet varit en 4,5 timmars tågresa med byte i Norrköping, medan det längsta har varit en 30 timmar lång resa med övernattning på en flygplats i Ney York och byte i Amsterdam. Och nu ynka 30 minuter. Tro mig när jag säger att jag överutnyttjar detta till 100%. Det är så mysigt att umgås med familjen och vovvarna! Dessutom är det fruktansvärt tråkigt att sitta själv i Lund. Dock har jag en väldigt aktiv klass, så oftast finns det nåt att göra. I helgen hade vi till exempel Harry Potter-maraton där vi tog oss igenom de tre första filmerna.
Jag har även haft gott om tid att träna palpation på andra. Det är ju liksom inte nog med att vi ska veta var alla ben och muskler sitter och fäster, man ska ju dessutom kunna hitta dem också. Lite skämtsamt diskuterar vi hur vi ska deffa fram till palpationsexamen, leva på tonfisk och vatten, för att sedan ha bastukväll dagen innan. Kan man be framtida patienter att följa samma riktlinjer? Typ "sorry, din knäled är för svullen för att jag ska kunna hitta ditt ligamentum collateralis lateralis, du får återkomma"...
I helgen blev det dessutom fikabesök hos mormor och morfar! Supertrevligt var det, och helt klart inom överkomligt avstånd det med. Det känns bra att vara hemma!

Någon har satt fast en mustasch på spegeln i hissen på jobb, så att man ska påminnas om att supporta movember-movement och uppmärksammandet av prostatacancer! Bra och klädsamt initiativ tycker jag. 

Livet på cykel

Det sägs att cyklister är livsfarliga och det största störomomentet i trafiken. Speciellt i städer som Lund. Nu när jag har bott här i snart en månad börjar jag få lite erfarenhet av cykellivet och den lilla studentstaden här. Först och främst kan jag tala om att Lund är pyttelitet. Ja, om man har en cykel, det vill säga. Kommer man med bil är staden enorm och man hamna 99 gånger av 100 inte där man tänkt sig. Detta är dock inte cyklisterna fel, utan den framtida spårvagnens och de dåtida enkenvägskonstruktionernas fel. Hela staden är uppriven och blockerad, vilket gör det lite småbesvärligt att ta sig runt. Men att Lund ska vara Sveriges elfte största stad är ju komiskt, ingenting är ju längre bort än 15 minuter på cykel från de centrala delarna!
Det där med att cyklister är farliga stämmer nog lite, då de (vi) tar sig (oss) rättigheter man kanske inte borde. MEN jag har även insett att en av anledningarna till att cyklister är farliga är alla gångare! Noll koll på omgivningen. Går på CYKELbanan. Går i bredd. Och det värsta av allt: går med hörlurar. Skaffa ringklocka sa dem, det är bra att ha. Jaha, ingen lyssnar ju? Men jag har blivit smidig som en vessla när det gäller att navigera fram mellan byggarbetare, bussar (som också är livsfarliga I den här stan), gångare och alla andra som vågar sig ut, och på så fina dagar som idag, är det underbart att kunna cykla överallt.
Jag cyklade till fysioterapeuten häromdagen (jag har börjat gå hos en här i Lund för att underlätta pendlandet) och det är helt fantastiskt vackert på vägen dit. Jag fullkomligt älskar höstens soliga dagar med alla vackra färger och den lågt stående solen. Jag ska dit ett par gånger i veckan för att rehaba och att cykla dit klockan 7 på morgonen var en fröjd för själen! Så, summa summarum livet är bra på cykel, I alla fall om man håller sig undan rusningstrafiken!

Mårten kalkon och farsdag i förskott

Det här med Halloween var ingen stor grej i Lund. Som jag kommer ihåg från Nyköping så var det en stor tillställning, och i USA är det naturligtvis enormt. Men i Lund var det inte mycket att hänga i julgranen. På tal om julgran, det bästa med Halloween är att när det är över så är det raka vägen fram till jul. Hela torsdagen stod min Echo Alexa och spelade julmusik och oj vad jag njöt!
Bortsett från lite halvdant Halloweenfirande i fredags, var jag hemma i helgen. Jag pluggade massor, åt gott, drack te, mös med familjen och lekte med Pepsi. All den terapi som behövs när man är stressad över skolan och inte kan springa av sig stressen. Idag tentades nämligen nedre extremiteter av och då skulle vi kunna sånt som att m. flexor digiti minimi brevis som har ursprung på basis ossis metatarsal V och fäste på basis phalange V, innerveras av n. plantaris. Säg det snabbt sju gånger. Och lägg till 50 muskler till, deras funktioner och en massa skelettdelar. Tur att det leder till nåt intressant i alla fall!
Hur som helst, I helgen gjorde vi bland annat lasagne så jag har till hela veckan. Vi firade även tidig farsdag, eftersom alla var hemma i helgen, och Mårten Gås. Mårten klarade sig dock för han blev utbytt mot en kalkon. Det var hur gott och trevligt som helst! Om jag nånsin blir hälften så bra på matlagning som mamma, då är jag nöjd.

Underbara helg

Det här har varit tidernas mysigaste helg! Hela familjen var samlad och vi hade det så trevligt så. Emma och Hannes plockade upp mig i Lund i fredags efter jobb och vi åkte hem till dukat bord i Kungshult. Jag vet inte när alla fyra satt och åt middag tillsammans senast. Det är så kul att både Emma och jag pluggar liknande grejer, och mamma är ju högst involverad inom vården, så vi har så spännande diskussioner. Sen är jag ju lite efter de andra så hela helgen har mina latinska utal blivit konstant rättade...
Vad gjorde vi sen hela fredagskvällen? Jo, vi palperade! Emma fick vara försökskanin så jag kunde träna på att hitta både kondyler, trochanter, processus transversus, tensor fascia latae och en massa annat. Det tar sig, snart så bör det väl sitta någorlunda tycker jag.
Igår hade vi lyxen av gemensam frukost/fika innan jag besökte den nyöppnade Dollar Store i Eslöv. Verkligen superbilliga grejer!!! Jag köpte plåster, en yogurt- plus müslimugg och, helgens bästa val, en ny leksak till Pepsi. Jag har aldrig sett någon så glad för en present förr, varken människa eller djur. Leksaken hängde i hans mun tills pappa tog den därifrån precis innan läggdags. Det var de mest värda 10 kronor jag någonsin spenderat haha.
Nu är det alltså söndag igen, och även om det bara är oktober så tyckte mother nature att Kungshult behövde snö. Det var jag minsann inte beredd på, och jag är inte riktigt redo att ta fram vinterkläderna än... Men det lär ju säkert inte stanna.
Jag fick åka tillbaka till Lund tidigt eftersom vi skulle ha korridorsmöte. Kände att det var på tiden jag fick träffat de andra och presenterat mig! Det var trevligt och väldigt relevanta grejer diskuterades. Det känns verkligen som att folk här bryr sig och vill få allt att vara fräscht och välfungerande, vilket jag uppskattar. Alla har olika uppgifter i korridoren och jag blev tilldelad att tvätta handdukar var fjärde vecka. Helt klart överkomligt.
När mötet var över åkte jag för att äta brunch med Hanna på Västgöta nation. Studentlivet här är så himla genomtänkt! Det låter verkligen oss studenter leva och njuta av saker och ting utan att vi ska känna oss ruinerade. Studentbrunch för 50 kronor till exempel; den innehöll bröd, ägg, bacon, pannkakor, quesedillas, sallader, efterrätter och annat smått och gott. Kanonbra ju! Dessutom jag och Hanna inte hunnit ses sen jag kom hem, så det var supertrevligt det med.
Nu ska jag sitta med en kopp av mitt nyinköpta, säsongssmakande te, I mina nya morgontofflor, plugga och bara njuta av livet tänkte jag.

Qlik

Jag har ju helt glömt att berätta om mitt nya jobb! Jag har ju hunnit jobba ett par dagar och det känns riktigt bra. Det är hur mycket som helst att lära gällande olika system och vad jag förväntas göra, men det går bra och jag lär mig allt eftersom. Hittills har det varit mest bervidgående men jag hoppas kunna få börja jobba själv snart. Att fika är en stor del av kulturen där och det bjuds dagligen på både frukost på morgonen och frukt och varma drycker under hela dagen. De har dessutom en restaurang som man kan köpa lunch på. På bottenvåningen finns ett rum som heter Playground där man kan spela fussball, pingis, Fifa och en massa annat.
Företaget startade i Lund men har nu blivit väldigt internationellt och språket där är engelska. Helt ärligt så vet jag knappt vem som kan svenska och vem som inte kan. Vi studenter sitter i en egen del ansluten till de andra och jag har mitt egna skrivbord, dator och två skärmar.
Qlik ligger vid E22 och det tar ungefär 12 minuter att cykla dit så det är ju helt perfekt! Ingenting är långt i Lund! Förutom om det stormar... Häromdagen var jag med om det märkligaste; en sidvind fångade mig och min cykel så hela cykeln gled sidledes, rakt in i ett högt nätstaket. Alltså, jag trillade inte, utan gled stående in i staketet. Skrapade upp både handen och pannan och måste sett jätterolig ut.
Hur som helst, jag mår bra och jag trivs kanonbra på jobbet. Ser bara fram emot att komma in i det hela lite mer så jag kan jobba självständigt!

Tillbaka i rutiner

Att komma "hem" förra veckan var det värsta. Trött och sliten, med för tunga väskor, känns det trist att komma hem till ett hem som inte känns som hemma. Mitt lilla rum i Lund var främmande och tomt och jag kände mig så brutalt ensam. Men nu har det gått en vecka och jag trivs riktigt bra, har börjat inreda och få det lite mysigt. Det enda som jag tycker är frustrerande är att dela kök med andra. Allting känns lite halvoljigt och jag har väldigt lite frys och kylutrymme, men som tur är har jag nära hem och mamma och pappa har gott om matlådor!
Jag missade ju en del när jag var borta, inklusive en tenta som jag får ta igen runt jul, men jag kom tillbaka precis i tid för att börja på nästa avsnitt. Vi hade en veckas föreläsningar om neuroanatomi och igår blev den delen avtentad. Det känns som vi går igenom saker lite för ytligt; neuro är ett så stort område att man hade velat fördjupa sig lite mer än vi gavs chansen. Dessutom var vår lärare alldeles för överkvalificerad för jobbet. Men jag håller tummarna för att provet gick bra ändå!
I onsdags hade vi VFU-dag och jag och Cici åkte till kvinnokliniken i Malmö. Det var jättespännande att få gå med en heldag och verkligen få lite insights i vad de gör. Jag uppskattar verkligen möjligheten att få prova på lite olika områden och få lära sig om olika möjligheter. Dock känns det galet att så många kvinnor väljer att få såpass många barn, trots alla problem som tydligen kan uppstå. Det här med VFU är lika skrämmande som lärorikt!
I helgen åkte jag hem och fick vila upp mig och öka dosen näringsintag, efter att ha levt på gröt och tonfisk i nästan en vecka, och det var superskönt. Så nu är jag med på banan igen och kylskåpet är fullt med matlådor! Nu ska bara min förkylning tas hand om, sen är allt toppen!

Tack Chicago för den här gången

Resten av veckan blev hur bra som helst; fylld med äventyr, överraskningar och upptäckter. I tisdags tog jag med mamma och pappa på bio för att ge dem den ultimata bioupplevelsen. Sittandes i störtsköna recliners såg vi A Star is Born, mumsandes på free-refill-popcorn. Filmen var tragisk, jättebra, och med fantastisk musik. En kanonkväll med andra ord.
På onsdagen gav vi oss av i ösregnet för att besöka The Swedish American Museum i Chicagos nordliga delar. Jag har faktiskt aldrig varit där, men det var riktigt trevligt och gav en intressant historisk överblick över tiden då Chicago var en av Sveriges största städer. Följande dag sken solen igen (för att citera något jag hört "if you don't like the weather in Chicago, just wait five minutes") och vi tog oss an downtown. Vi parkerade vid bönan och bjöd på en magisk tur av staden. Vi besökte för första gången Amazon Go, den första fysiska amazonaffären utanför Seattle, som öppnade i september. Man scannade in sig med hjälp av deras app, plockade på sig vad man ville ha, och gick ut. Inga kassor eller köer. Kameror och sensorer avgjorde vad man handlade och drog pengar från kortet vi kopplat till Amazon. Helt fantastiskt knäppt att se vart världen är på väg.
Efter vi sett bönan gick vi och åt hotdogs, som absolut hör till när man är i Chicago, och därpå gick vi till piren och Hancock Tower. Båda de sistnämnda bjöd på magisk utsikt. En stor del av Chicago är arkitekturen, och att bara få gå runt bland alla dessa byggnader och åar, i solsken, är så mysigt. Innan vi begav oss hem igen köptes det både souvenirer och cheesecake.
På fredagen började jag morgonen med en löprunda, och blev mer eller mindre rekryterad av skolans cross-countrytränare. Helt seriöst, han stoppade mig och frågade vem jag var, varpå han senare på dagen kontaktade Roger för att höra sig för om mina löpartider. Coachen hade en plan för hur jag skulle kunna använda mitt sista år av eligibility för att springa med dem... Synd att de inte har fysioterapeut-utbildning på Lewis. Parantes: det är inte jag som blivit magiskt snabb, laget där är helt enkelt inte så magiskt snabba själva. Men ändå!
Senare på dagen var vi i Cantingy Park och besökte militärmuseeum. Nu såhär på höstkanten var det jättefint med växtlighetens färgskifte. Trots att jag varit där förr, lärde jag mig nya saker. Dessutom provade vi deras café för första gången! På kvällen åkte vi till Lou Malnati's för lite hederlig Chicago style pizza, samt ett överraskningsfirande av Mehdis kommande födelsedag. Jag smygbeställde en efterrätt som servitören bjöd på till Mehdis stora förvåning och vi hade dessutom med oss presenter, bland annat en finfin slipsklämma. Ända sedan vi blev tillsammans har jag firat alla hans födelsedagar med honom, och jag har alltid lyckats göra den speciell, även om han alltid lyckats lista ut överraskningsmomentet i förtid. Den här gången hade han dock inte en susning! Han blev sååå glad! Han älskar att öppna grejer (precis som ett litet barn) och han har aldrig fått födelsedagaefterrätt på restaurang förr. Det, plus att mamma och pappa älskade pizzan, gjorde kvällen helt fantastisk.
Även om det här var semester för oss, så hade Mehdi en verklighet att leva i, och den verkligheten tog sig i form av årets första simtävling i lördags. Så vi var där som ordentliga supporters och hejade fram Lewis till vinst.
Efter en mysig promenad på söndagen och en dundermiddag på Chili's var helgen över och vår resa likaså. Det var helt underbara 12 dagar, och det kändes som jag aldrig lämnat varken Illinois eller Mehdi, så det var en brutal verklighetssmäll som slog mig när vi blev avsläppta på flygplatsen. Jag vill inte behöva lämna Mehdi. Igen. Jag tackar för den här gången och börjar nu nedräkningen till den 19 januari.

Mamma och pappa i Illinois

Det är så fantastiskt roligt att få ha mamma och pappa här. Att kunna visa dem runt och låta dem uppleva allt jag älskar med det här stället. De anlände sent i torsdags, efter att jag och Mehdi varit och ätit sushi med Martina och Mark. Dagen till ära hade jag bakat både kanel- och vaniljbullar. Det blev så många att jag kunde bjuda hela simlaget på bullar efter deras träning, vilket verkade uppskattas. Självklart räckte det även till mysfika med familjen. 

Hela fredagen var vi i Chicago för att hämta upp våra nummerlappar inför loppet. Man skulle kunna tro att det bara var att dyka upp, hämta lappen, och åka hem, men icke! Det var ett enormt expo med försäljning och gåvor av allt möjligt. Man kunde testa att springa på löpband i Kipchoges fart, vi fick hämtat våra supersnygga maratontshirts, fick en massa snacks och samples, återanvändningsbara sugrör, köpte vattenflaskor och tittade på Nike's maratonkläder som var till försäljning. Bestämde mig dock för att inte köpa några kläder förrän jag tagit mig genom loppet. 

På lördagen tog vi en tur genom Lisle och vårt gamla hood. De har redan hunnit med en massa omkonstruktioner där vi bodde och där är hur fint som helst. Återigen slogs jag av hur mycket tur vi haft som lyckat bo på ett sådant drömställe som vårt första boende. Vi åkte även till Naperville och gick runt lite i bland annat min teaffär (köpte ett av deras fantastiska seasonal höstteer!) och löparaffären för att köpa gels.
Måndagen var en spännande dag att vakna upp till. Det första stället jag upptäckte träningsvärk i var nacke och axlar. Vet inte om det beror på allt leendet under söndagen, eller att jag spänner mig när jag springer haha... Men sedan kom träningsvärken i benen... Hujedamig. Men pappa var värre. Hur som helst, denna haltande, framstapplande grupp tog sig både till Naperville för att äta glass och få medaljerna graverade, samt till Aurora för att shoppa. Vem gillar liksom inte shopping i 29 graders värme och med träningsverk överallt? Alla hittade en massa fina grejer så det blev minsann en lyckad tripp!