Det sägs att cyklister är livsfarliga och det största störomomentet i trafiken. Speciellt i städer som Lund. Nu när jag har bott här i snart en månad börjar jag få lite erfarenhet av cykellivet och den lilla studentstaden här. Först och främst kan jag tala om att Lund är pyttelitet. Ja, om man har en cykel, det vill säga. Kommer man med bil är staden enorm och man hamna 99 gånger av 100 inte där man tänkt sig. Detta är dock inte cyklisterna fel, utan den framtida spårvagnens och de dåtida enkenvägskonstruktionernas fel. Hela staden är uppriven och blockerad, vilket gör det lite småbesvärligt att ta sig runt. Men att Lund ska vara Sveriges elfte största stad är ju komiskt, ingenting är ju längre bort än 15 minuter på cykel från de centrala delarna!
Det där med att cyklister är farliga stämmer nog lite, då de (vi) tar sig (oss) rättigheter man kanske inte borde. MEN jag har även insett att en av anledningarna till att cyklister är farliga är alla gångare! Noll koll på omgivningen. Går på CYKELbanan. Går i bredd. Och det värsta av allt: går med hörlurar. Skaffa ringklocka sa dem, det är bra att ha. Jaha, ingen lyssnar ju? Men jag har blivit smidig som en vessla när det gäller att navigera fram mellan byggarbetare, bussar (som också är livsfarliga I den här stan), gångare och alla andra som vågar sig ut, och på så fina dagar som idag, är det underbart att kunna cykla överallt.
Jag cyklade till fysioterapeuten häromdagen (jag har börjat gå hos en här i Lund för att underlätta pendlandet) och det är helt fantastiskt vackert på vägen dit. Jag fullkomligt älskar höstens soliga dagar med alla vackra färger och den lågt stående solen. Jag ska dit ett par gånger i veckan för att rehaba och att cykla dit klockan 7 på morgonen var en fröjd för själen! Så, summa summarum livet är bra på cykel, I alla fall om man håller sig undan rusningstrafiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar