Häromdagen åkte jag hem till mamma och pappa på middag. 30 minuters kollektivtrafiksresa dit och sedan 30 minuter tillbaka. Alltså det är ju helt fantastiskt! De senaste åtta åren har det kortaste middagsavståndet varit en 4,5 timmars tågresa med byte i Norrköping, medan det längsta har varit en 30 timmar lång resa med övernattning på en flygplats i Ney York och byte i Amsterdam. Och nu ynka 30 minuter. Tro mig när jag säger att jag överutnyttjar detta till 100%. Det är så mysigt att umgås med familjen och vovvarna! Dessutom är det fruktansvärt tråkigt att sitta själv i Lund. Dock har jag en väldigt aktiv klass, så oftast finns det nåt att göra. I helgen hade vi till exempel Harry Potter-maraton där vi tog oss igenom de tre första filmerna.
Jag har även haft gott om tid att träna palpation på andra. Det är ju liksom inte nog med att vi ska veta var alla ben och muskler sitter och fäster, man ska ju dessutom kunna hitta dem också. Lite skämtsamt diskuterar vi hur vi ska deffa fram till palpationsexamen, leva på tonfisk och vatten, för att sedan ha bastukväll dagen innan. Kan man be framtida patienter att följa samma riktlinjer? Typ "sorry, din knäled är för svullen för att jag ska kunna hitta ditt ligamentum collateralis lateralis, du får återkomma"...
I helgen blev det dessutom fikabesök hos mormor och morfar! Supertrevligt var det, och helt klart inom överkomligt avstånd det med. Det känns bra att vara hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar