Resten av veckan blev hur bra som helst; fylld med äventyr, överraskningar och upptäckter. I tisdags tog jag med mamma och pappa på bio för att ge dem den ultimata bioupplevelsen. Sittandes i störtsköna recliners såg vi A Star is Born, mumsandes på free-refill-popcorn. Filmen var tragisk, jättebra, och med fantastisk musik. En kanonkväll med andra ord.
På onsdagen gav vi oss av i ösregnet för att besöka The Swedish American Museum i Chicagos nordliga delar. Jag har faktiskt aldrig varit där, men det var riktigt trevligt och gav en intressant historisk överblick över tiden då Chicago var en av Sveriges största städer. Följande dag sken solen igen (för att citera något jag hört "if you don't like the weather in Chicago, just wait five minutes") och vi tog oss an downtown. Vi parkerade vid bönan och bjöd på en magisk tur av staden. Vi besökte för första gången Amazon Go, den första fysiska amazonaffären utanför Seattle, som öppnade i september. Man scannade in sig med hjälp av deras app, plockade på sig vad man ville ha, och gick ut. Inga kassor eller köer. Kameror och sensorer avgjorde vad man handlade och drog pengar från kortet vi kopplat till Amazon. Helt fantastiskt knäppt att se vart världen är på väg.
Efter vi sett bönan gick vi och åt hotdogs, som absolut hör till när man är i Chicago, och därpå gick vi till piren och Hancock Tower. Båda de sistnämnda bjöd på magisk utsikt. En stor del av Chicago är arkitekturen, och att bara få gå runt bland alla dessa byggnader och åar, i solsken, är så mysigt. Innan vi begav oss hem igen köptes det både souvenirer och cheesecake.
På fredagen började jag morgonen med en löprunda, och blev mer eller mindre rekryterad av skolans cross-countrytränare. Helt seriöst, han stoppade mig och frågade vem jag var, varpå han senare på dagen kontaktade Roger för att höra sig för om mina löpartider. Coachen hade en plan för hur jag skulle kunna använda mitt sista år av eligibility för att springa med dem... Synd att de inte har fysioterapeut-utbildning på Lewis. Parantes: det är inte jag som blivit magiskt snabb, laget där är helt enkelt inte så magiskt snabba själva. Men ändå!
Senare på dagen var vi i Cantingy Park och besökte militärmuseeum. Nu såhär på höstkanten var det jättefint med växtlighetens färgskifte. Trots att jag varit där förr, lärde jag mig nya saker. Dessutom provade vi deras café för första gången! På kvällen åkte vi till Lou Malnati's för lite hederlig Chicago style pizza, samt ett överraskningsfirande av Mehdis kommande födelsedag. Jag smygbeställde en efterrätt som servitören bjöd på till Mehdis stora förvåning och vi hade dessutom med oss presenter, bland annat en finfin slipsklämma. Ända sedan vi blev tillsammans har jag firat alla hans födelsedagar med honom, och jag har alltid lyckats göra den speciell, även om han alltid lyckats lista ut överraskningsmomentet i förtid. Den här gången hade han dock inte en susning! Han blev sååå glad! Han älskar att öppna grejer (precis som ett litet barn) och han har aldrig fått födelsedagaefterrätt på restaurang förr. Det, plus att mamma och pappa älskade pizzan, gjorde kvällen helt fantastisk.
Även om det här var semester för oss, så hade Mehdi en verklighet att leva i, och den verkligheten tog sig i form av årets första simtävling i lördags. Så vi var där som ordentliga supporters och hejade fram Lewis till vinst.
Efter en mysig promenad på söndagen och en dundermiddag på Chili's var helgen över och vår resa likaså. Det var helt underbara 12 dagar, och det kändes som jag aldrig lämnat varken Illinois eller Mehdi, så det var en brutal verklighetssmäll som slog mig när vi blev avsläppta på flygplatsen. Jag vill inte behöva lämna Mehdi. Igen. Jag tackar för den här gången och börjar nu nedräkningen till den 19 januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar