Weekend Trip

Jag är fast besluten att uppleva och se så mycket jag bara kan, vart jag än är, och jag tar varje chans jag kan att upptäcka nya platser. Så nu har jag övertygat Mehdi om att spendera en helg i St. Louis och det är inte vilken helg som helst, det är nämligen samtidigt som the American Belgian Malinois Club's National Specialty. Coincidence? :)
Eventet håller på en hel vecka och omfattar alla fyra belgiska vallhundraser och jag är supertaggad på att se dessa hundar tävla och visa upp sig! Jag hoppas kunna möta massor med hundägare och kanske uppfödare så jag kan lära mig så mycket som möjligt om raserna.
Förutom att titta på hundar ska vi så klart utforska St. Louis. Jag har åkt förbi staden förut men jag har aldrig stannat till, så det ska bli kul!
Något annat som är kul att se fram emot är våren! Snön och allt salt är borta så vi passade på att noggrant tvätta bilen i helgen. Den är nu skinande ren och saltfri!

Hur kan jag ha glömt?

Häromdagen strosade jag runt på Walmarts - vilket är livsfarligt. Man går in för att köpa ägg och kommer ut med badskum, persilja, linser, en ny slev och en massa annat man inte behöver medan äggen på nån vänster glömdes bort. Hur som helst, i mitt strosande la jag märke till alla påskdetaljer som dykt upp och tänkte att det är så typiskt amerikanskt att ha dekorationer till varje litet tillfälle. Sedan slog det mig att man ska ju faktiskt dekorera till påsk!!! Jag, drottningen av alla dekorationer, har glömt hur man firar påsk. Jag har helt glömt bort att ett påskris ska pyntas och sättas på bordet. Jag har glömt att man ska hitta snea kycklingar I vartenda litet hörn. Jag har glömt att en läskig häxa på en kvast ska hänga från fönstret. Hur har jag lyckats glömma påsken??? Det kan vara betyda en sak, det är dags att komma hem.
Men eftersom jag inte kan komma hem än så får jag fortsätta ta mina barndomstraditioner hit. Svenska, klassiska påskägg existerar inte här, men istället har jag assisterat påskharen i hans inköp av påskgåva: en Godiva-chokladkanin. Den, tillsammans med ett kort, ska gömmas i vår lilla etta så Mehdi kan få gå på skattjakt nästa helg. Inte för att han bryr sig så värst mycket, men jag vill introducera alla våra traditioner, även de som jag glömt bort...

Reunion Week

Det känns inte som att det nästan var ett år sedan jag lämnade Wingate. Mitt liv är så otroligt annorlunda nu än det var för 10 månader sedan och medan alla minnen från collegetiden är färska som om de var gjorda igår, känns det som en annan tid. Det var märkligt att gå omkring på campus och inse att det är som tiden stått still. Jag träffade mina huvudprofessorer, åt i cafeterian, tittade in i klassrummen och hälsade på de jag fortfarande känner där.
Lauren hämtade mig på flygplatsen och det blev starten på en av många reunions den här helgen. När jag lämnat Wingate och åkt till Greensboro, där årets nationals hölls, träffade jag Kirk, de andra tränarna och alla simmare som pushat, coachat och stöttat mig under så många år och det var så kul att se dem igen. Återigen var det som att ingen tid hade gått förbi. I fredags dök de andra simmarna från Class of 2017 upp och vi var allihopa tillsammans för att heja på våra före detta lagkompisar, och vi hejade som aldrig förr. Tyvärr så har Wingate haft ett tufft år och placerade sämre än vi gjort på väldigt länge, vilket var lite jobbigt att se, men det blev en skrällseger på 4x200 frisim för andra året i rad med exakt samma laguppställning som sist. Känslan av att se det och höra på skriken och hejandet var helt magiskt.
Lewis hade en simmare med sig som simmade sitt livs lopp, så både Mehdi och Roger var väldigt stolta. Dock hade hon svårt att ladda om till finalpasset och tappade ett par placeringar.
Nu sitter jag på flyget tillbaka till Chicago, supernöjd med påfylda depåer av Wingateatmosfär, och tackar för denna gången. Hoppas det inte var sista gången.

What a man!

Det tar sig här i vårt kök, måste jag medge! Häromkvällen hade Mehdi karamelliserad lax med grönsaker färdiglagade när jag kom hem från jobb, och det var utsökt! Sedan fortsatte han att briljera när han lagade en omelette till mig som jag kunde ta med till jobb som frukost. Vi har nämligen Dexter, Mehdis kompis från skolan, på besök här över helgen så jag vill inte väcka alla genom att laga frukost.
I helgen grillade Mehdi kyckling till perfektion medan jag stod för marinaden och potatismoset och idag bestämde han sig för att laga cookies och det var en syn för ögat må jag säga. Tyvärr så blev det lite för mycket bikarbonat i smeten, så vi hade 24 oätbara cookies utöver de 6 vi åt obakta (det smakade inget konstigt, men var förmodligen inte så värst hälsosamt). Hur som helst, det går minsann ingen nöd på oss!

Min nya "hobby" i köket är te. Jag har läst på mig om olika teer och deras fördelar och idag fick jag mig en tur och genomgång av alla olika aspekter av drycken av en jättetrevlig tehandlare. Om allt jag läst om te är sant, så borde det vara lösningen på alla världens hälsoproblem. Men oavsett så kan det nog göra både lite kroppslig och själslig nytta. Så nu har jag köpt på mig lyxigt grönt, oolong och rooibos som jag ser fram emot att få avnjuta.

Lite motivation för mig

Med rehab och veckliga besök hos kiropraktorn så går läkandet av benen framåt sakta och förhoppningsvis säkert. Med nytt hopp om att så småningom vara tillbaka på löpbanan har jag nu anmält mig till Chicagoland Spring Half Marathon i maj. Alex, min kiropraktor, är hoppfull så det get mig hopp. Det går den 20 maj så då har jag nåt att fokusera på när jag är ensam hemma i två veckor. Mehdi har nämligen bokat flyg hem för att överraska familjen så han åker den 9 maj och kvar blir jag. Själv har jag för tillfället tyvärr inga planer på att åka till Sverige inom snar framtid eftersom det här med semester inte riktigt är en stor grej här i USA... Jag har dock bokat flyg till Charlotte över nationals så jag kan träffa alla simmare igen. Det ska bli så kul att komma bort en helg och träffa alla igen! Längtar helt otroligt mycket! Jag flyger nästa onsdag, den 14e, efter jobb.
Annars så har våren kommit med strålande sol och plusgrader. Det firade vi med att grilla på balkongen i eftermiddags! Med vår och sol längtar benen extra mycket efter att springa och jag anmälde mig även till en 5km foam run i Augusti tillsammans med Mehdi och Martina. Det är ett tag kvar, men kul att ha något att se fram emot!

Vilken värld vi lever i

Häromdagen fick jag ett automatiserat samtal från Wingates campus safety (av nån anledning är jag fortfarande kvar på deras telefonlista) som uppmanade alla att ta skydd, låsa in sig, dra för gardinerna, stänga av ljudet på telefonerna, och så vidare. Rösten var också tydlig med att meddela att det här inte var något test. Självklart hörde jag av mig till simmarna som satt inlåsta för att höra hur det var. Tydligen hade en kille, en snitch, blivit skjuten bara ett par hundra meter från skolområdet. Inga elever var inblandade, men återigen handlade det om langare och knark. Killen som blev skjuten gick ofta ut live på Facebook med information om misstänkta knarklangare, och nu hade väl en av langarna fått nog. Just den här dagen hade precis Prentis Robinson, som offret hette, lämnat polisstationen efter att ha anmält en av sina telefoner stulen. På väg där ifrån gick han live på Facebook, där hans följare helt plötsligt såg honom bli skjuten till döds av flera skott av en mörkklädd man. Live.
Att videon skulle spridas snabbt som vinden var väntat och det är en helt annan sak att höra om otäckheter än att faktiskt se det. Mördaren lämnade över sig själv till polisen nästa dag och Wingate har återgått till det normala.
Förra helgen såg vi på Bowling For Columbine och jag vet att jag rekommenderat den förr, men jag tycker verkligen det är en intressant dokumentär som blir mer och mer relevant i dagens samhälle. Skottlossning efter skottlossning dyker upp på nyheterna och antalet mord i USA överträffar alla andra länders, och ändå inser inte folk att konstitutionen kanske är lite outdated och att förändringar i världen kan tänkas kräva förändringar av uråldriga lagar.
Frågan är, hur många fler ska behöva dö på grund av att människor bär vapen av fel anledning?

Kusin på besök!

Nu har det varit torka här på bloggen igen och denna gången beror det på att jag haft finbesök! Förra lördagen kom kusin Johanna på besök, något vi haft löst planerat i flera år, så det var jättekul att planerna till sist blev verklighet! Vi har haft en jättetrevlig vecka, full med alla amerikanska upplevelser man kan tänka sig. Vi började med att utforska Chicago med allt vad det innebär. Vid det här laget har jag rätt bra koll på stan och de centrala delarna, så vi hittade ett trevligt café, en massa souveniraffärer och, så klart, hotdogs. Dessutom såg vi alla main attractions som man bör.
Tyvärr så var jag tvungen att jobba hela veckan, men som tur är slutar jag redan vid 4 så vi hann hitta på roligheter på kvällarna. Vi var, till exempel, på bio och såg the Greatest Showman som var rätt great tills jag läste på om den sanna historian bakom och insåg att filmen inte var speciellt sann. Jag är en sån person som älskar filmer baserade på verkliga händelser, och sitter gärna i timmar och researchar den verkliga historian. Självklart förstår jag att det oftast behöver piffas till lite, men man får inte ändra för mycket. Vi var även på hockey och såg Blackhawks förlora mot LA Kings men det var ändå en bra föreställning. Jag har verkligen saknat att gå på hockey!
Annars så var vi och shoppade flera gånger om, utforskade Naperville och testade alla kulinariska upplevelser häromkring. Det innefattade bland annat pizza, cheesecake, hamburgare samt ett besök på Walmart för godisinhandling.
Som avslutning på denna festliga vecka åkte vi till stan och såg på Second City's komedishow. De är en improvisationsteater och den var jättebra. Det var som en restaurang med servitörer som sprang omkring och tog beställningar medan komikerna uppträdde, och det var en bra mix av show och involverande av publiken, så hela upplevelsen var väldigt trevlig!
Nu har Johanna åkt hem igen och jag tackar för denna gången!

Glad Alla Hjärtans Dag

När jag gick ner till bilen i garaget imorse låg lilla Dasher där och väntade. Det har blivit en tradition att jag får ett gosedjur av Mehdi på Alla Hjärtans Dag, och vad kunde vara mer lämpligt än en liten mjukishund? Jag döpte honom till Dasher, eftersom det är vad jag tänkt döpa min framtida malle till.
I år hade jag sagt till Mehdi att jag ville bli överraskad, och fyndig som han är så skyndade han hem från träningen och hade middag färdiglagad när jag kom hem. Nu är han ju allt annat än en mästerkock, men det är väl tanken som räknas och inte tandvärken efter att man tuggat i sig en väldigt well-done stek? Hur som helst, det var väldigt omtänksamt och vi hade det mysigt.

Lägger även in en bild på gårdagens semlor som Farida bakat och så snällt delade med sig av. Svenskt och gott!

Fun Run

Idag fick jag med mig Mehdi på en Valentine's Fun Run i Naperville. Den arrangerades av ON Running Shoes och vi fick provspringa i deras skor. I ett par Cloudflyers tog jag mig fram ett par kilometer med blandad gång och långsam jogg, första rundan på flera veckor! Banan var en hjärtformad rutt genom stan och den avslutades i löparaffären där mina runderna med löpargruppen normalt sett utgår från. Det var kul att få träffa alla löpare igen, jag har verkligen saknat att springa med dem och skorna kändes faktiskt riktigt bra.
När vi kom i mål bjöds det på hjärtformade pizzor och chokladfondue; vi fick goodiebags med energiprodukter och en vattenflaska, och Mehdi (som inte ens hade vetat om eventet om det inte vore för mig) vann ett presentkort på en timmes helkroppsmassage...
Det kändes så bra att få vara med och springa litegrann igen och det var så kul att få med Mehdi. Vi hade det jättetrevligt. Men höjdpunkten var ändå ett photo booth med en rottweilervalp! Se, universum har återigen talat...

Gott Kinesiskt Nytt År!

Idag firade vi början på hundens år. Jag är född i hundens år. Jag känner att universum försöker säga mig nåt...
Jag vaknade tidigt imorse och åkte till Downers Grove för att titta på isskulpturer; de hade lite festligheter som hull igång i helgen och jag börjar bli väldigt uttråkad så jag åkte dit. Efteråt åkte jag och tränade och jacuzzibadade, vilket har blivit min största motivation till att simma. Med mina trasiga ben har det blivit en hel del simmande på sista tiden, det sitter minsann fortfarande i! På vägen hem köpte jag D-vitaminer eftersom jag läst att brist på det kan orsaka värkande muskler, och helt ärligt så har jag inte sett mycket sol de senaste månaderna.
Jag måste erkänna att jag är rätt duktig på att underhålla migsjälv. Idag beställde jag fem scrapbooks och började organisera alla mina foton från de senaste åren. Har tänkt göra album av alla mina minnen för det är så mycket roligare att titta på än att sitta och bläddra genom datorn. Utvecklingen på mobilkameror sedan 2013 var verkligen märkbar, så det lär bli ett och annat lågkvalitetsalbum... Men minnena har hög kvalitet och det är det som räknas!
I äran av det kinesiska nyåret gick jag på ett av tillställningarna som de ordnade här. En hemlagade kinesisk buffé! Det var riktigt gott men jag har luktat av kinasoppa sedan dess och jag är för slö för att duscha igen... Det följdes av ljusshow och fyrverkerier i skidbacken. Det var hur fräckt som helst! De hade släkt ner all belysning och sedan hade de en hel parad av skidåkare som åkte ner för backen på led med facklor i båda händerna. Det var helt förtrollande att titta på! Jag försökte fånga det på bild men mobilkameran har inte utvecklats tillräckligt för att det ska göra det hela rättvisa...

Ser man på, en isskulptur av en hund... 

Snow Day

Jag trodde att snödagar var något som bara existerade på college men när jag vaknade och det var en halvmeter nyfallen snö utanför fönstret, ringde Hailee och sa att kontoret var stängt idag. Jag satt ivrigt och väntade på att det skulle ljusna så jag kunde gå ut och njuta av snön. Det var helt magiskt ute! Jag gick en lång runda medan snöflingorna fortsatte falla och det hur mycket de än plogade så fylldes det igen på en gång. Jag tog även en tur till vårt lilla gym här på området och cyklade en stund för att bli av med lite energi. Hela tiden väntade jag på att någon skulle dyka upp där ute. På wingate startade snöbollskrigen och snögubbebyggandet så fort första flingan visade sig, men här verkar det som att folk växt ifrån sånt... Och med Mehdi i Indiana blev det rätt ensamt efter ett tag.
Det tog inte allt för lång tid innan jag blev uttråkad. I mina desperata försök att underhålla mig själv har jag lagat bananpannkakor som åts med grekisk yoghurt, bakat pizzabullar som jag fyllt frysen med och lagat chili som jag ska göra lunchlådor av. Jag tog en till promenad nu på kvällen och tittade på alla som roade sig i skidbacken (hade åkt jag med om jag hade kunnat) så jag har fått mer frisk luft idag än jag fått på länge. Jag här även kollat på en massa tutorials på YouTube om hur man tränar valpar, olika kommandon och handrörelser. Jag har fortfarande inte passerat min hundfas, vilket börjar bli oroande... Men allt som allt har det varit en bra dag. Lugn och skön!