Här händer det grejer!

Den här veckan har skolan äntligen känts lite givande. Vi hade nämligen basal kroppskännedom I två dagar, och sedan dess har jag varken kunnat sitta eller stå utan att tänka på konsekvenserna. Men med tanke på hur mycket man använder kroppen till är det ju verkligen något som är värt att tänka på. Frågan är varför inte optimal kroppshållning är något som man lärt sig sedan första klass. Nu är det liksom rätt tufft att jobba bort de där korslagda benen... Det var i alla fall väldigt intressant och väl värt att lägga ner lite funderingar kring. Vi har även lämnat in vår första uppsats så nu börjar det hända grejer!
En annan stor nyhet den här veckan är att jag fått jobb! Jag har sökt en massa positioner sedan jag kom hem inom alla möjliga kategorier, men det var just en som jag verkligen tyckte var intressant: ekonomiassistent. Vänta va? Jag hade ju tröttnat på business och "office jobs"? Jo, men sen har så många sagt till mig att jag inte ska döma ut en hel kategori baserat på det absurda företag jag jobbade för i USA, vilket i och för sig låter rimligt. Dessutom vill jag göra något givande så jag kan fortsätta utvecklas och lära mig något nyttigt, och är det något jag lärt mig så är det att det finns mycket att lära i och av stora företag. Hur som helst, idag ska jag skriva kontrakt med Academic Work. Via dem ska jag sedan jobba för QlikTech International AB i Lund. Det är ett jätteinternationellt svenskt företag, med huvudkontor i Pennsylvania, som utvecklar mjukvaror för visuella analytics. Jag kommer jobba en till två och en halv dag i veckan, beroende på behov, vilket kommer passa perfekt med mitt skolschema, och kontoret ligger precis vid E22, ungefär 15 minuter på cykel från där jag kommer bo. Jag är hur taggad som helst!
Annars så har det i allmänhet varit en produktiv vecka. Jag spenderade onsdagen på Emporia jagandes födelsedagspresenter till Mehdi. Detta blir första året sedan vi träffades som jag inte kan fira dagen med honom, så ska försöka göra det bästa möjliga när det gäller förtidsfirande! Jag har även hjälpt pappa att kitta fönster, hujedamig vilket projekt vi har framför oss haha! Men det gick makalöst bra (citerar pappa). Mamma är I Kalmar på semester och lämnat oss till att klara oss själva till på söndag, men det verkar ordna sig för oss ändå! Slutligen så fortsätter jag ta hand om mina krånglande ben med akupunktur och övningar. Nog ska jag kunna springa på i Chicago, men det är på tiden jag får dem till att läka. Och det var bara de första fem dagarna på denna somriga septembervecka, mer kuligheter komma skall :)

Här är återigen min favodryck efter ett tungt löppass! https://erikakaspersson.blogspot.com/2018/08/lite-tomt.html?m=1

Weekend i Halmstad!

Helt spontant och jättehärligt tog jag en tur till fina Halmstad i helgen för att hälsa på Emma (och Hannes så klart!). Jag har ju inte sett deras lägenhet än! De har verkligen fått till det så himla mysigt och lägenheten är jättefin. Den ligger väldigt centralt, så på fredagskvällen gick vi en runda längs Nissan och tittade på omgivningen. Vi lagade kyckling med klyftpotatis och tittade på Moana innan vi blåste upp en nyinköpt luftmadrass som jag sov så himla gott på.
Lördagen började vi med en löp/cykeltur mot stranden och förbi Emmas skola innan vi åkte och åt thaibuffé. Emma hade gett mig ett restaurangbesök i födelsedagspresent och jag ville att hon skulle ta mig till nåt av hennes favoriter, och åh vad gott det var! Nudlar, grytor, vårrullar, sushi och en massa annat gottigott. Mätta och belåtna strosade vi sedan runt på Halmstads alla shoppinggator och tittade i affärer. Jag köpte bland annat ännu ett te till min samling! Halmstad är riktigt mysigt och med mycket att göra, så när vi gått oss trötta blev det bullfika på café Skånskan. Det blev en kanonbra uppladdning för kvällens bowlingmatch. Vi spenderade nämligen kvällen på O'learys med bowling och goda drinkar.
Imorse, efter en stabil frukost på hemgjorda tekakor, körde vi alla ner till Skåne. Det var fantastiskt kul att få sett hur de har det och det är skönt att de inte bor så långt borta. Nu behöver det ju inte dröja så länge tills vi ses igen!

Pendlingslife

Jag tycker det är rätt mysigt att resa, vare sig det är tåg, buss eller flyg, så är det nåt spännande med det. Pendling däremot är en annan historia. Först och främst så är alla bussarna mellan Kungshult och Eslöv mismatched och man missar alltid anslutningen med ungefär, cirka en minut och fjorton sekunder. Sedan har vi tågen som, när de väl går, är fyllda till bristningsgränsen. En till handväska ombord så säger hela vagnen poof. Men sen kommer ändå det värsta. De som ska på tåget på samma station som man själv ska gå av... Var i hela fridens namn ligger logiken i att, med sin kopp, I princip totalblockera vägen ut för avstigande resenärer? Alla är så stressade åt alla riktningar. Rulltrappor som är till för att avnjutas jogga det upp för. Hujedamig. Därefter har jag ännu en buss för att faktiskt komma fram till skolan och stadsbusschauförer är en klass för sig. Det har körts mot rödljus, det skriks på bilister, svärs åt fotgängare, men tillslut kommer jag ändå fram på nåt sätt. Och man ska väl vara glad att vi ändå har ett relativt (väl)utvecklat kollektivtrafiksystem i Sverige. Dock är jag väldigt glad att jag fått ett rum i Lund och ska flytta dit i oktober! Elvira är ansvarig för ett par korridorer i centrala stan, och det är på så vis jag har hittat boende. Nu ska vi minsann bli grannar igen och åh vad kul det ska bli!

Valvaka

Tydligen så har vi en tradition att när det är val, då ska man lyxa till det! Vi köpte hem landgång och smörgåstårta och sen satt vi och följde hela valvakan. På eftermiddagen hade vi varit och röstat i Östra Strö, på min gamla skola, och den var sig lik. Jag har helt glöm bort att det skulle vara val i år, så de senaste veckorna har jag får läsa på som bara den för att ha nån uppfattning. Jag har även kollat på debatter och utfrågningsprogram på TV. Min rent allmänna uppfattning är att det finns för många partier som har för lika uppfattning om saker och ting och att blockindelningen ställer till det. Men det var spännande att följa och det ska bli ännu mer spännande att se hur allt ordnar till sig.

Emma var hemma nu i helgen så det var ju superdupertrevligt att få umgås lite det firade vi med både försök till grillad kyckling och våfflor till frukost. Vi har även bestämt att jag ska och hälsa på henne nu i helgen, så det ska bli kul att få se hur hon bor! Jag ska ju även och hälsa på Mehdi (för att faktiskt kunna springa det där maratonet som jag tjatat så mycket om) och jag har äntligen fått klart med flygresor och ESTA, och jag är SÅ REDO.
När jag var ute och sprang häromdagen frågade pappa mig om jag tyckte det var roligt att springa och det var faktiskt en väldigt bra fråga. Det är så lätt att man hamnar i rutiner, oavsett vad det är man gör, att man tillslut slutar fundera över varför man gör det man gör. Mitt helt ärliga svar är att jag älskar att springa men jag längtar till att maratonet är över så pressen på distans och att ge sig ut oavsett väder försvinner lite; jag har blivit för fixerad vid siffror. Mina ben är överansträngda och behöver få bli starkare. Betyder detta att jag ångrar att jag anmälde mig? Absolut inte, men jag tror inte sju månader är tillräckligt med träning för att skadefri nå den prestationsnivå jag strävar efter. Jag ser fram emot att få spendera vintern med att jobba upp styrka, ägna våren åt fart, för att sedan så småningom kunna kombinera dessa med mitt diatansintresse och bli riktigt vass!

Team Grease och Hälsningsgille

Nu är första skolveckan över och om jag ska vara ärlig har vi inte gjort mycket skolrelaterat. I tisdags hade vi vår första VFU, verksamhetsförlagd utbildning, och jag och tre andra var och intervjuade en kille som jobbar inom hemvård för äldre. Alla i klassen fick träffa fysios med olika inriktningar så att vi nästa vecka kan presentera det för varandra. Efter det träffade jag mitt nollningslag, Team Grease, så att vi kunde måla en lagflagga tillsammans. Vi kommer ha en massa aktiviteter och grejer så man kan samla poäng de närmsta veckorna och så tävlar vi mot lag Shrek, Starwars och Harry Potter.
Onsdagen var skollös och jag hade världens oflyt hela dagen. Allt började med att jag vaknade för sent och sedan var vårt internet nere och jag skulle försöka beställa skolböcker, vilket tog föralltid. Det ledde till att jag missade bussen till Eslöv och fick ta nästa, sedan missade jag tåget till Lund, för att slutligen missa bussen till skolan där nollningsfestligheterna höll till. Vi skulle nämligen samlas där för trebensfotboll och utgång. Vårt lag kom tvåa! Det var faktiskt väldigt trevligt ordnat med lekar och grejer. Vi som precis börjat kallas novisher och vi är ledda av våra faddrar som i sin tur styrs av fyra generaler. Generalerna är iklädda gröna mantlar och solglasögon, och de ser superseriösa ut hela tiden.
Under kvällens gång fick jag reda på att Swish haft problem under dagen och min anmälan till klubben inte gått igenom vilket innebar att jag i princip inte kunde komma in, men då helt plötsligt vände mitt oflyt och är nu en av de få i historien till att komma in utan förköpsband. Festandet var på Västgöta nation och det var rätt trevligt. Jag har lärt känna ett gäng tjejer nu, var av en är nyss hemkommen från USA precis som jag, så det är skönt att ha nån i samma anpassningsituation som jag. Hur som helst, det känns bra att jag har ett litet umgänge nu i alla fall.
I torsdags hade vi ett par utdragna och poänglösa föreläsningar om att man ska sprita händerna femtioelva gånger i timmen. Jag längtar efter att de "riktiga" kurserna ska börja och inte bara det här mjukstartstramset, så man får lära sig något vettigt. Idag var en rätt givande dag dock! Lunds Universitet hade Hälsningsgille och vi gick runt och pratade med en massa organisationer och företag, och vi fick hur mycket grejer som helst. Allt från popcorn och chokladbollar till reflexer, smoothies och tygpåsar. Vi fick även lyssna på olika orkestrar och skolans rektor samt lära oss mer om olik nationer. Jag har ju gått med i Västgöta men får se om jag ändrar. Efteråt gick vi till universitetsbiblioteket och skaffade kort, så BRING IT ON school!

On a side note, jag har oroat mig i ett halvår för att ansöka om ESTA eftersom det varit strul med andra visumansökningar, men jag fick iväg min ansökan i veckan och den blev godkänd! Så nu är jag redo att åka till Mehdi och mitt första maraton om drygt tre veckor! Har även fått ok från skolan att vara borta.

Dagens fångst! 

Här har vi mamma som försöker sig på grillning NO MATTER WHAT 

Grillmästaren ordnade även med chokladbollar! 

Nollning

Nollningen är nu officiellt påbörjad genom att vi blev indelade i olika lag. Jag är med i lag Grease. Filmen alltså... Det känns lite halvstelt men jag tror det är ett bra tillfälle att lära känna folk, så jag dök upp på kvällens grillning och flaggmålning. Förstår inte riktigt varför vi är uppdelade i så många lag, för vi är rätt få i varje, men vi hade trevligt efter en stund och vår flagga blev fin.
Så min dag började med att jag sprang i morse innan jag mötte min lilla grupp för kursens enda verksamhetsförlagda utbildningsdag. Vi skulle åka och träffa en fysioterapeut som jobbar med hemtjänst för äldre och fråga ut honom om allt vi kunde komma på. Han var trevlig men rätt vag i sina svar. Jag fick betydligt bättre svar av min fysio som jag gick till för akupunktur efteråt. Hon är supertrevlig! Därefter fick jag springa in på Ica och köpa korv innan det blev dags att åka tillbaka till Lund för nämnt nollningsevent.

First Day of Class!

Nu var det två år sedan jag hade "årets första skoldag" och den gången sa jag att det var min sista första skoldag, men vad visste jag! Nu har jag återigen satt mig i skolbänken så nu ska det bli fysioterapeut av mig. Klassen är på drygt 40 elever med Susanne Brokop som ansvarig för programmet. Alla Sveriges simmare känner till henne då hon varit både tränare och fysioterapeut för landslaget. Hon var/är även inblandad i diverse andra sporter och inflytelserika styrelser, så det känns som vi kommer få en bra grund här.
Skolan som så innefattar oss, arbetsterapeuterna och sjuksköterskorna och byggnaden innehåller allt från café och uteplatser till uppehållsrum med kylar och microvågsugnar och egna skåp till oss.
Hela dagen igår bestod av introduktion till programmet och till Lunds studentliv och vi träffade även de faddrar som är ansvariga för nollningen. De är typ dubbelt så många som vi är. Klassen verkar vara väldigt blandad med allt från 19-åringar till 40+, alla med olika bakgrund. Gemensamt var dock att de flesta sökt för att kunna jobba med idrott och friskvård, vilket kanske är föga förvånande. Väldigt få svarade ja när Brokop frågade om anledningen till att vi sökt var att hjälpa äldre, barn, eller de som försöker ta sig tillbaka från exempelvis en stroke, vilket förmodligen beror på att ingen riktigt insett bredden av programmet. Men det kommer väl!
Efter skoldagens slut gick jag till medborgarskolan för en och en halv timmes franska. Jag har anmält mig till en intensivkurs i hopp om att det nån gång ska bli något av mina språkliga begränsningar.

Glömde berätta att dagen avslutades med årets första kebab!!! 

Slowly adjusting

Nu har jag varit hemma i två veckor och jag har börjat anpassa mig. Jag har listat ut användningen av Swish, har skaffat mobilt bank-ID och lärt mig hur skånetrafiken vill att jag ska resa. Jag har även skaffat studentkort och gått med i Västgöta Nation; har även fått en liten uppfattning om vad poängen med nationer är. CSN är jag också anmäld till vilket plånboken tycker om, så jag är helt enkelt redo för livet nu.
Utöver alla sådana här praktiska grejer hade jag en rätt bra vecka förra veckan. Jag var hos en fysioterapeut i torsdags och fick lite akupunktur. I torsdags var jag och pappa på lunch hos farfar, I lördags var jag på kräftskiva hos Karin och i söndags var jag och mamma på fika hos mormor och morfar. Det var riktigt trevliga tillställningar alltihop och jag är så glad att jag äntligen kan få träffa alla och vara med på sådana här grejer.
Veckans utmaning var dock min 3-milarunda i lördags. Pappa och hans onda häl hängde med på cykel och det var ett väldigt uppskattat sällskap. Det är otroligt hur långt man kommer på tre mil och hur mycket man ändå måste pussla för att få till det på slutet. Men tre mil blev det och jag är otroligt nöjd och stolt.

Trelleborgsloppet

För andra året i rad blev det milen på Trelleborgsloppet för mig! Det har blivit en så mysig tradition, tycker jag. Pappa och jag åkte dit igår morse och möte tre fjärdedelar av den andra familjen Kaspersson. Tyvärr så var pappa bara med som support eftersom han har problem med hälen, men det uppskattades det med! Team Kaspersson växer så det knakar, då vi nu välkomnade Irenes kompis Ingrid också under lagnamnet. Klockan tio gick starten på 10km och en halvtimme senare startade halva distansen, och jag var faktiskt riktigt nervös. Men det gick helt okej, även om jag hoppats på snabbare.
Här är lite tankar om loppet... Om man ALDRIG tränar på att hålla sin måltid per kilometer när man tränar, då är det ett helsike att försöka göra det på ett millopp. Om man i princip bara spruning på platt mark, då känns en och en halv kilometer uppför tungt. Så min strategi var att köra på så fick det bära eller brista, och det brast lite. Men jag kom i mål och det gick snabbare än sist. Den här sommarens fokus har varit på att komma upp i långa distanser, så får jag jobba på fart och att persa mer nästa år :)
Loppet var perfekt timat med Irenes födelsedag, så efteråt åkte vi hem till dem på brunch och tårta. Det var hur trevligt som helst att får träffas och umgås! Och inget smakar bättre än en dunderbrunch efter en idrottslig prestation.

Kommit i ordning

Även om jetlaggen inte hänger med så börjar jag anpassa mig så smått till att vara tillbaka i Sverige. Mamma lagade lyxmiddag igår med steak, rösti och beasås, det var så gott! Jag har plockat våra egenodlade tomater med mamma och jag lagade chili med pappa. Jag följer med ut med hundarna, har sprungit längs välkända stigar, och jag tittar på utfrågningsprogram av politiker på tv. Det har varit jätteskönt att bara landa och inte göra nånting i ett par dagar, men nu är jag redo för rutiner och nya äventyr! Ser fram emot skolstarten.
Jag har även "tinat" upp mitt gymkort och släpade med mig pappa som skaffade en veckas provkort. Han är nämligen skadad, så han ska cykla i ett par dagar istället för att springa, och får tyvärr hoppa över årets Trelleborgslopp på lördag. Själv ska jag springa milen och se var den hamnar. Det har varit ett skönt och välbehövt lugn annars, och det känns bra att äntligen vara uppackad och på plats.

Tillbaka i Sverige

Efter ett knappt år var det dags att ta förväll till Illinois. För den här gången i alla fall. På väg till flygplatsen tog Mehdi med mig till Olive Garden, en restaurang som aldrig slår fel. Det var så gott, vi hade det så mysigt och det blev den perfekta avskedsdaten! Flyget gick sent på kvällen och var en kanonresa: direktflyg i medvind med SAS som tog 7.5 timmar. Jag gillar O'Hare flygplats eftersom den är rätt så liten och lättillgänglig, men trots allt gillandet var det så ledsamt att säga hejdå. Inte nog med att vi inte kommer ses, Mehdi kommer dessutom inte vakna förrän mina dagar är halvvägs över. Tidsskillnaden är det värsta, men det är för the greater good, så vi kommer få det att funka.
När jag landat möttes jag helt oväntat och överraskande av både mamma och pappa på flygplatsen (och inte tågstationen där jag brukar bli mött) och det var den bästa överraskningen jag kunde önskat mig! Det var så skönt att se dem igen, och att få lite bärhjälp såklart. En gemensam tågresa följt av en bilresa senare, var vi hemma. Mamma hade bakat tårta och mina födelsedagspresenter väntade på min säng. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och det känns bra att vara hemma.

"How lucky am I, to have something that makes saying goodbye so hard" - Nalle Puh