Efter ett knappt år var det dags att ta förväll till Illinois. För den här gången i alla fall. På väg till flygplatsen tog Mehdi med mig till Olive Garden, en restaurang som aldrig slår fel. Det var så gott, vi hade det så mysigt och det blev den perfekta avskedsdaten! Flyget gick sent på kvällen och var en kanonresa: direktflyg i medvind med SAS som tog 7.5 timmar. Jag gillar O'Hare flygplats eftersom den är rätt så liten och lättillgänglig, men trots allt gillandet var det så ledsamt att säga hejdå. Inte nog med att vi inte kommer ses, Mehdi kommer dessutom inte vakna förrän mina dagar är halvvägs över. Tidsskillnaden är det värsta, men det är för the greater good, så vi kommer få det att funka.
När jag landat möttes jag helt oväntat och överraskande av både mamma och pappa på flygplatsen (och inte tågstationen där jag brukar bli mött) och det var den bästa överraskningen jag kunde önskat mig! Det var så skönt att se dem igen, och att få lite bärhjälp såklart. En gemensam tågresa följt av en bilresa senare, var vi hemma. Mamma hade bakat tårta och mina födelsedagspresenter väntade på min säng. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och det känns bra att vara hemma.
Tillbaka i Sverige
"How lucky am I, to have something that makes saying goodbye so hard" - Nalle Puh
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute...
-
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar