Tack 2017 och välkommen 2018!

Det här med att publicera en årssammanfattning varje årsskifte, är något jag har gjort till lite av en tradition; det ger mig tillfälle att reflektera över det gångna året och minnas tillbaka. Varje år känns det som det har varit det mest ”händelserika året hittills” och i år är inget undantag. Fortsätter det så här kommer jag minsann inte få en lugn pension. Jag har nu gått från att vara en studerande elitsimmare till att vara en arbetande amatörlöpare inom loppet av bara några månader, och det har minsann inte varit en enkel omställning.

Under slutet av 2016 var jag så nöjd med mig själv, som hade livet efter college klart och färdigplanerat. Jag skulle ju flytta till Bryssel och läsa en masters och jobba på min franska, i en miljö som skulle tillåta mig att lära känna Mehdis familj bättre, för att sedan få ett jobb inom EU. BOM klart. Inte för att jag hade en aning om vad jag ville göra för EU, det lät mest coolt. Samtidigt hade jag en före detta lärare som pushade mig för vidareutbildningar så att jag skulle kunna läsa en doktors så småningom. Så en masters i Bryssel lät optimalt.

Alla andra seniorer spenderade vårterminen åt stressamma arbetsintervjuer, jobb- och skolsök och planerande av framtiden, medan jag njöt av en stressfri och behaglig termin. Det varade fram till två veckor innan graduation, då jag i princip fick ett jobb levererat på ett silverfat. Som jag nämnt tidigare, har jag för vana att hoppa på möjligheter utan att tänka efter, och det här var inget undantag. Så snabbt som bara den fick jag ordnat med visa och allt annat som krävdes, och helt plötsligt var min välplanerade framtid extremt oplanerad, stressad och äventyrad.

Det finns så mycket jag vill göra i livet. Jag vill lära mig en massa språk, bo på en massa platser, bli polis, ta en doktorsexamen, jobba på kontor så jag får vara uppklädd tills jag knappt vet hur man går i platta skor längre, starta en egen välgörenhetsorganisation, rädda världen, bara ägna mig åt träning och se mer än ett och ett halvt avsnitt av Gossip Girl innan det är dags att sova. Men dagen har bara 24 timmar, jag kan än så länge bara befinna mig på en plats åt gången och vissa chanser får man bara en gång i livet.

Allt relaterat till min flytt till Chicago gick så smidigt (typ. Förutom Amerikanernas totala brist på smidighet, fungerande betalsätt av lägenhetshyra, postservice, och en massa annat) att det kan inte ha varit annat än meant to be (ja, förutom det lilla faktum att jobbet jag fått gjorde mig extremt bedrövad och varade i ungefär en månad). Nu lever jag ett vuxet samboliv, omringad av fantastiska människor och miljöer och jag känner mig riktigt lycklig. Mina planer på att rädda världen har blivit pausade men jag planerar att återuppta dem så fort Mehdi är färdigutbildad och kan börja jobba. Till dess kan jag jobba med att checka av min jobba-på-kontors-”dröm,” träna och engagera mig i lite mer småskalig välgörenhet.

En annan stor milstolpe under 2017 var min examen. Att som nioåring redan ha sina universitetsplaner bestämda är nog rätt unikt, och känslan av att fjorton år senare få bära hatten som bevis på ett uppnått mål var helt magiskt. Att jag dessutom fick göra det omringad av de som betyder mest för mig, gjorde bara saken ännu bättre. Jag var redo att lämna Wingate och börja nya äventyr, men jag kommer för alltid vara tacksam över allt vad de fyra åren där gav mig.

Det leder mig till min sista reflektion: simningen. Även om jag var trött på sporten och alla medföljande krav, var tomheten som följde skrämmande. Det var rätt tufft att ställa om och försöka kompensera för alla de timmar som jag tidigare spenderat i bassängen, men som med alla andra förändringar så vande jag mig. Jag tog mig från ett horisontellt, axelpåfrestande liv, till ett löpande liv som verkar vara påfrestande för allt från midjan och neråt. Tydligen så vänjer sig konditionen och hjärnan vid att springa bra mycket fortare än muskler och leder, och med min bristande förmåga att ta det lugnt och lyssna på kroppen så har det blivit mycket is, Voltaren och lindor det här året.

Det har varit ett väldigt inspirerande år, som gett mig mycket att fundera över och lära mig av, och jag ser nu fram emot ett händelserikt 2018. Efter den 18e juli, när mitt visa går ut, har jag absolut inga planer bestämda. Det mest sannolika är att jag stannar här lite längre, åtminstone till jul, men annars så kanske jag åker hem, eller så blir det Bryssel. För allt jag vet kan jag lika väl hamna på månen (fast då lär det bli dyrt att ta sig till Chicago för att springa maraton, dessutom tror jag det blir svårt att träna där med den svaga gravitationen. Jetlaggen hade inte heller varit kul att dras med.). Hur som helst, poängen är att jag trivs med förändringar och äventyr, och jag ser fram emot att ta reda på vart 2018 för mig.

Stort tack till alla läsare om följer mig trots mitt oregelbundna skrivande. Sedan jag hade som nyårslöfte för femton år sedan att inte äta godis, och det löftet aldrig bröts, så är jag lite rädd för det dära med nyårslöften, men jag lovar att jag ska FÖRSÖKA uppdatera bloggen lite bättre det kommande året.

Gott nytt år och tack för ett fantastiskt 2017!

Home alone

I torsdags tog Mehdi bussen till Florida med alla sina simmare, och kvar blev jag i ett snöbelagt Illinois. Så jag bjöd hem Ana och Caylee från jobb, innan vi skulle iväg till kontorets julfest. De är riktigt härliga tjejer och vi hade hur kul som helst. Så kul att vi kom för sent till festen.
Det var knytkalas och vi tog med oss pepparkakor och ett grönsaks- och dippfat. Det var faktiskt riktigt kul att få träffa alla! Jag ser ju mest bara de andra admintjejerna, men nu var alla andra också med. Vi spelade julklappsspel och vous fick julklappar av våra chefer, och jag fick en filt, muggar, varm choklad och ett presentkort på Starbucks. Det var minst sagt en lyckad kväll!
Det fortsatte snöa hela fredagen så det var riktigt sliskigt att köra hem igår. Jag insåg att jag inte har befunnit mig i vinterlandskap sedan jag fick mitt körkort, så jag är 100% newbie på det hära med att köra i snö och is. Men nån gång ska väl vara den första!

Merry Christmas!

När man vaknar på morgonen den 24e december och ett vitt snötäcke, överraskande nog, pryder hela omgivningen, då vet man att man har en perfekt jul framför sig. Nu har julen 2017 kommit och gått och vi har haft det fantastiskt mysigt. Detta var Mehdis och min tredje jul tillsammans och jag hoppas att det inte dröjer för länge förrän han kan följa med hem och fira en svensk jul på riktigt.
Efter en promenad genom snön och ett extremt misslyckat försök till baka vörtbröd, dukade vi upp till julbord och åt allt vi lagat. Med sill, ägg, Jansson, köttbullar, brunkål, rödbetssallad, bröd och ostar, blev vi både mätta och belåtna, och kände oss redo att öppna våra julklappar. Jag fick så mycket fint! En massa träningskläder, bland annat en vindtät löparjacka, en massa löparstrumpor, vantar, pulsband och t-shirts, en foundation, en jättesöt tröja som mamma stickat, en ny armbandsklocka och pengar. Mehdi fick även han en ny armbandsklocka (great minds think alike), tröjor och en julslips, men bäst var nog ände Echo Doten jag köpt till honom. Echo Dot är Amazon's basic lösning på ett "smart home". Genom att tilltala Alexa kan vi nu lyssna på nyheter, ringa och smsa folk, spela musik, fråga om recept, få celsius översatt till fahrenheit, och en massa annat. Om vi köper till andra gadgets kan vi få en lägenhet som i princip är helt röststyrd. Vi har haft det rätt roligt med Alexa hela dagen.
Men hur bra vi än har det här, saknar jag att vara hemma med familjen och släkten sen här tiden på året, men jag hoppas att jag nästa jul kan vara med.
God jul på er alla, hoppas ni haft ett par riktigt festliga dagar! :)

Julförberedelser

Så här dan före dopparedan gäller det att få till nästan alla de där sista förberedelserna. Köttbullarna och frallorna var klara för nån vecka sedan, och igår efter min förkortade jobbdag lagade jag rödbetssallad och brunkål. Inget av det smakade som det gör hemma, men det får duga. Idag invigde jag julledigheten med en 16 km löprunda följt av en tur till skidbacken. Pinsamt nog har jag aldrig nånsin åkt skidor förr, så jag har alltid kunnat inbilla mig att jag är en naturbegåvning. Tyvärr så är det nu bevisat att jag har absolut NOLL talang. Även liften upp till bebisbacken var en utmaning... Men jag tog mig genom ett par åk utan skador!
Hela eftermiddagen spenderades med Mehdi och hans kompis Dexter på ett köpcenter. Jag hade inte tänkt köpa nåt men när jag snubblade över ett par ASICS GT 2000 4, som verkar vara väldigt utgående ur sortimentet, på rea, kunde jag inte låta bli att köpa dem. När mina är utsprugna har jag nu ett nytt par. Tills dess får de vänta i garderoben.
När vi kom hem lagade vi Janssons frestelse och gjorde ett tappert försök till risgrynsgröt. Tyvärr så slutade gröten med en sönderbränd kastrull, en gröt med en otrevlig eftersmak, och en tur till Jewel Osco för att köpa färdig rice pudding...
Nu är det läggdags och nästa gång jag vaknar är det jul!!!

Chicago Marathon

Jag älskar överraskningar och utmaningar och jag älskar att överraska folk med utmaningar. För en månad sedan bestämde jag, mamma och Emma oss för att i hemlighet anmäla pappa till Chicago maraton och ge honom biljetten i födelsedagspresent nästa år. Chicago maraton är ett av de 6 mest kända maratonen (New York, Boston, Tokyo, London och Berlin är de andra 5) och det finns fyra sätt att komma med. Man kan anmäla sig till lotteriet och hoppas på att man blir utvald, man kan springa fort som bara den och kvala in, man kan betala en resebyrå typ 20,000 kr eller så kan man anmäla sig genom en välgörenhetsorganisation. Jag anmälde oss båda till lotteriet, men bara jag kom med. Så överraskningen i det här fallet blev att pappa inte fick springa... Men skam den som ger sig. Det är pappas "fel" att jag ens springer så inte en chans att jag tar mig genom ett sånt lopp utan honom. Nu, efter mycket funderande och planerande, anmälde jag tillslut honom till loppet via en välgörenhetsorganisation istället, vilket innebär att vi ska samla in $1500 innan det är dags att springa. Som sagt, jag älskar utmaningar. Jag har påbörjat planeringen av flera olika event och jag har öppnat en fundraising-sida. Ni kan följa min nya Instagram @torunforacause och kolla in min blogg för att följa vår träning och vår resa mot våra mål. Vill ni även hjälpa oss med ett litet bidrag så hade det verkligen uppskattats. Bidrag kan skänkas här. Alla insamlade pengar går direkt till Crohn's and Colitis Foundation som kämpar för att bota och lindra kroniska tarmsjukdomar. Tack för all hjälp och support!

Party of Swedes

I söndags fick vi äntligen till en träff med alla svenskar plus respektive. Sandra och hennes familj hade ordnat så trevligt och bjudit in runt 25 pers. Det var en härlig mix av svenskar, amerikaner, och andra folkslag; alla familjer innehöll minst en svensk flera hade barn födda i alla möjliga olika länder. Det var fantastiskt att lära känna alla och höra deras historier om vad som fört dem till Illinois.
Det är rätt fascinerande om man tänker efter, hur slumpen, hårt arbete eller olika sammanträffanden påverkar människors liv och deras förflyttningar. Jag är ganska säker på att mina föräldrar inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att deras dotter skulle hamna i en förort till Chicago 23 år efter att hon fötts, men så kan det ju bli ibland. Det gäller att hålla i hatten, för svängarna är rätt snabba ibland.
Hur som helst, vi hade det supertrevligt och beställde hem mat från Pita BBQ (eller om det var BBQ Pita...). Jag åt en chicken shawarma vilket är det närmsta man kan komma till kebab här. Efteråt bjöd Sandra på en hembakad saffranskaka. Jag älskar saffran; det kommer väldigt högt på min lista över positiva saker med julen (och den listan är lång kan jag tala om), och kakan i fråga var helt magisk. Som tur är har jag fortfarande saffran kvar från leveransen från Sverige, så får kanske baka en I juldagarna.

Nu närmar sig julen med stormsteg. Två och en halv dag kvar på jobb, sen blir det långhelg!

Bakade frallor till jul i helgen. Mamma gör dessa varje år och jag älskar dem! Självklart tjuvsmakade vi. 

Julbord och julmarknad

Jag blev överlycklig när jag insåg att det finns julbord att gå på häromkring för ett tag sedan. Alternativen var Swedish American Museum för $70 per person eller Ikea för $12.99... Ikea kan man ju alltid lita på! Så I fredags efter jobb, klädde vi upp oss och åkte till Bolingbrook för årets första julbord. Det var faktiskt väldigt välarrangerat och helt okej smakmässigt. Det bjöds på sill, lax, ägg, rödbetssallad, Janssons, köttbullar, julskinka, rödkål och sedan även potatismos med brunsås och lingonsylt. Lussekatterna serverades med bröden och till  risgrynsgröten fick vi lingonsylt, så lite skevt var det, men jag var lika nöjd för det. Efterrättsbuffen var dock höjdpunkten! Chokladbollar, dammsugare och glögg; tricket med pecanpaj är att slänga i lite mörk choklad; tårtor, lussekatter och gröt. Mmmm!
I lördags kväll efter vårt veckliga gym/hottub-besök åkte vi till Napervilles Christkindlermarket och gick runt och julmös. En sak jag älskar med att bo här, är att det alltid finns nåt att göra och med mitt underhållningsbehov (?) så är det perfekt!

Santa Lucia

Senaste gången jag var involverad i ett luciafirande var i trean på gymnasiet när vi simmare gick ett varv i poolen med tända ljus till tonerna av "tänd ett ljus" och det känns som evigheter sedan. Men i onsdags var det dags igen! Jag följde med Martina och hennes kille till det svenska distriktet i Chicago och Ebenezer Lutheran Church för att se på årets arrangemang av luciatåg. Det bjöds på folkdans, svenska psalmer och berättelsen om Lucia's ursprung innan själva Lucia faktiskt dök upp. Det var så himla vackert! Det var en märklig känsla av att sitta omringad av svenskar och amerikaner med svenskt ursprung och sjunga med till svenska sånger. Jag blev så imponerad av dessa tjejer som var både andra och säkert tredje generationen av amerikanskfödda, men som verkligen anstränger sig för att lära sig och delta i den svenska kulturen och språket. Efter ceremonin bjöds det på lussekatter och pepparkakor. Det var en härlig kväll och det kändes bra att få en rejäl dos av Sverige så här i juletid.

Julbak, julkok, julklapp, julgran

Den gångna helgen var den första helgen på väldigt länge som vi i princip inte hade några planer alls. Jag såg verkligen fram emot att inte göra något alls och att sova länge på morgnarna. Dock vaknade jag med Mehdi när han skulle och coacha i lördags och bestämde mig för att hänga med istället för att somna om. De hade ett sånt pass som jag skulle tyckt var jättekul och utmanande att simma, och jag önskade nästan att jag tagit med min baddräkt. Dock saknade de flesta simmarna den där extra gnistan som behövs för sen typen av pass, så det var lite synd.
Efteråt åt vi frukost och åkte hem och gjorde ingenting alls tills jag blev så uttråkad att jag släpade med mig Mehdi till vårt köpcenter. Väl där, delade vi upp oss och gick varsitt håll så vi kunde köpa presenter till varandra. Nu är jag nästan klar med alla mina julklappsinköp! Färdigshoppade åkte vi till gymmet och tränade och återhämtade oss i hottuben. Jag är så stolt över Mehdi som ÄNTLIGEN börjat träna igen. Förra veckan satte han sig ner och såg rynkorna på magen och tyckte att nu får det vara nog, så nu hoppas jag på sällskap till gymmet lite då och då.
I söndags spenderade jag halva dagen i köket. Jag bakade vaniljkrämsfyllda saffransbullar (Mehdi fick ett par med nutellafyllning, vilket inte direkt hjälper mot mag-rynkor) och de blev hur goda som helst! Har äntligen hittat vanlig jäst istället för torrjäst, så nu jäste det ordentligt, plus att jag använde den saffran som mamma och pappa så snällt skickat. Parallellt med bullarna lagade jag köttbullar till julafton och köttfärslimpa med potatismos till middagen så det var multi-tasking på hög nivå, men allt blev riktigt bra!

New look

Martina, en av svenskorna här, jobbar som fotograf och bad mig gå igenom hennes marknadsföringsplan med henne i måndags. Hon frågade även om hon kunde få ta några headshots av mig eftersom hon ville testa något nytt. Självklart ställde jag upp på båda! Då passade det utmärkt att jag åkte och klippte mig precis innan. Mitt hår var ofantligt slitet och jag hade även funderat på att försöka mig på en ny look, och frisören jag hittat var fantastisk. Jag visade henne lite bilder från pintrest och hon slog ihop dem till en frisyr som passar mitt utseende och hår. Innan jag hann ångra mig tvättade och klippte hon mig, och sedan stylade hon det. Jag blev supernöjd!
Så jag åkte hem till Martina och lekte model. Jag lärde mig att de flesta har en "söt" och en "seriös/sexig" sida av ansiktet och att tricket är att kisa med de undre ögonlocken istället för att sätta upp ögonen som man normalt sett gör. Måste säga att jag blev rätt nöjd med resultatet!

Glad första advent

(Är lite efter med mina inlägg igen...)
Hur som helst, vi hade en supermysig första advent I söndags, även om det blev men mycket mer omständigt än planerat. För mig är julgransinköpet en helig tradition. Det ska inte stressas och det ska tjafsas lite smått om utvalda granars lämplighet. Dock visade det sig svårt att över huvud taget hitta ett ställe som sålde ekonomiskt försvarbara träd. Efter en massa körande fram och tillbaka hittade vi tillslut julgranar på Home Depot. De bjöd på varm choklad som man kunde njuta av medan man vandrade omkring, så det var ju helt perfekt. Vi (jag) valde ut en gran som vi köpte men som var för stor för att få in i min lilla bil, vars säten man av nån anledning inte kan fälla. Så jag fick springa runt och leta upp rep så vi kunde binda fast den på taket istället. När vi kom hem och skulle sätta upp den visade det sig att vår nyinköpta julgransfot var sönder, så det var bara att ge sig ut igen och byta den. Men efter flera timmar av struligheter kom granen till sist på plats och det blev så fint dekorerat i lägenheten.
Sen kan man ju inte fira advent utan lussekatter, så det blev julbak på det hela. Vi tittade på en julfilm, åt lussekatter och pepparkakor, drack glögg och tände vårt adventsljus. Mehdi tog även igen på de glömda luckorna i adventskalendern. Han har lite svårt för det där med traditioner och förstår inte varför man INTE ska bre Nutella på en lussekatt... Men vi jobbar på det (: