Första praktiken!

Tänka sig att jag nu gjort min första praktikvecka! Det är sådan skillnad mot de enstaka VFU-dagarna vi tidigare haft. Jag börjar redan känna mig bekväm och jag får ta hand om vissa patienter själv. Jag är även väldigt glad att praktiken faktiskt blir av och inte har ställts in som allt annat.

Nu har jag alltså gjort en av tre veckor på mag- och tarmkirurgen i Helsingborg. Tyvärr är alla gruppass inställda men jag har blivit lite runtskickad mellan avdelningarna för att jag ska kunna se så mycket som möjligt. Det vi gör som fysioterapeuter på sjukhuset innebär mycket mobilisering och att se till att patienterna kommer upp så snabbt som möjligt efter operationer. De flesta som kommer till oss kommer efter planerade operationer och har fått information om vad de kan vänta sig redan innan. Dock kommer en del in efter akut operation och då krävs det lite mer av oss. 

I torsdags spenderade jag förmiddagen på HIA – hjärtintensiven – för att få lite variation följt av ett besök hos en patient på lungavdelningen. På lasarettet finns en mottagning för undersökning och diagnostisk bedömning, framförallt gällande axelskador, så på eftermiddagen fick jag även vara med på en undersökning med ultraljud och grejer. 

Idag när jag kom till praktiken visade det sig att min handledare var hemma med sjukt barn, så där stod jag helt handledarlös. Tre fysios på ortopeden förbarmade sig över mig och jag fick följa med dem hela dagen. De skickade runt mig lite så jag fick se de mest intressanta patienterna och vilken skillnad det var mot kirurgen! Här är uppgifterna mycket mer individuellt baserat på patientens skada och man får göra mer än att bara mobilisera. 

Det har alltså varit en riktigt bra början på praktiken och att pendla till Helsingborg har gått riktigt bra. Jag tar tåget 06:30 på morgonen och sen är jag hemma igen vid 15-15:30. För att göra det hela ännu bättre så har Pressbyrån halva priset på glass, och varje tågstation har ju en Pressbyrån…

If there's a reason to panic... Panic.

Om jag får fler frågor om våra bröllopsplaner och om vi ska ställa in det hela så kommer jag gå i taket. Frågorna i sig är inte problemet, utan allas egna förutsägningar om coronavirusets framfart i juli och deras vilja att dela med sig. Det sista en blivande brud behöver höra är att ”jag ska nog inte räkna med att det blir av”. MEN HALLÅ??? Som att man inte är stressad som det är? Jag struntar fullständigt i vad du tror – har du inget uppmuntrande att säga så var tyst. Jag menar, vad vet du som inte vi vet om viruset? Just nu ligger det reseförbud över stora delar av världen, men klarar seriöst världsekonomin att hålla gränserna stängda i ett halvår? Så länge Mehdis familj kan komma hit så fortgår planerna. Social distancing då? Ja, just nu ligger det på max 500 pers på samma ställe i Sverige och om det ändras inför juli så får vi väl tänka om då. Självklar ställer vi ju in/flyttar fram kalaset om vi måste, men det är inget vi tänker planera för förrän det är dags. Det är mycket nog att planera för plan A utan att redan behöva organisera en plan B också. 

Så just nu planerar vi som om ingenting och är restriktionerna för begränsande för att det ska gå att ha ett bröllop i juli, då har världen större problem än att det blir ett bröllop som uteblir.

Så skolan har stängt. Tentan i psykiatri är framflyttad till obestämt datum. Praktiken börjar förhoppningsvis fortfarande nästa vecka. Jobbet sker hemifrån. Min resa till Marocko i maj är på gränsen till att bli inställd. Kenzas besök här över påsk blir inte av. Det är ju minst sagt en omställning – på global nivå. Jag är bara tacksam så länge vi inte har utegångsförbud. Och så länge alla nära och kära mår bra, så klart.

Mina tankar går ut till alla som inte kommer få uppleva sina ”once in a lifetime” scenarion. Alla mina kompisar i USA som inte kommer få gå över scenen på sin graduation, alla som fick avbryta nationals utan att ens hunnit simma, alla som fått sina bröllopsresor inställda. Men samtidigt är jag tacksam för att jag inte känner någon som hittills har förlorat någon närstående, förlorat sitt jobb, eller på annat sätt drabbats av något livsförändrande. Detta är tuffa tider för alla, mer för vissa. Ta det försiktigt där ute, men försök sprida lite positivitet och glädje – det behövs!

En semla om dagen är bra för magen

Semmeldagen har väl varat i snart närmre två månader nu, och jag har gjort en del tappra försök att hitta en favoritsemla. Jens, min tränare från Nyköping, har åkt runt halva Sverige för att testa framröstade top 10 semlor. Jens personliga andraplats var från Bellevue Conditori i Malmö, och jag har sedan jag såg det försökt ta mig dit för att testa dem. Dock har jag gång på gång misslyckats av olika anledningar.

Istället började vi med semlor från Icas bageri, och jag vet inte om det var för att det var första semlan på ett år eller om de helt enkelt bara är väldigt goda, men jag var väldigt nöjd med den. Väl värda sina 2 för 45kr.

Nästa gång det blev dags för semlor testade vi omtalade Leve vid Triangeln i Malmö. Alla i Lund som pratar om semlor utanför Lund, pratar om Levi. Trots att dessa åts efter en ”all you can eat”-sushimiddag så var de väldigt goda. Dessa var väldigt ”mandliga”, till och med med lite hela mandelbitar i massan.

Numera finns det ju väldigt många varianter av semlor, så följande söndag (fråga inte varför, men söndagar blev semmeldagar) var jag tvungen att testa Broder Jacobs kardemummasemla här i Lund. Det var alltså en kardemummabulle/flätad knut som omvandlats till en semla. Denna 48krs-bulle var väldigt god med mer tuggmotstånd än en vanlig har. Den var också rätt så mandlig, vilket jag tycker är gott.

Slutligen lyckades jag äntligen ta mig till Bellevue, som tydligen utnämnts till Malmös bästa ställe för semlor tre år i rad, och upptäckte till min häpnad och lycka att de hade alla möjliga kreativa konstellationer. Prinsess, wiener, baileys, nutella, och vanlig så klart. Jag valde en wiener semla för 38kr medan Mehdi tog en vanlig för 30 – naturligtvis smakade jag på båda. Wienersemlans koncept var god, förutom att håligheten i bullen gjorde den alldeles för fylld med grädde. Efter att jag skrapat bort hälften av grädden och efter att typ hälften av mandelmassan droppat bort, så gick den ner. God, men inte värd sex veckors sök och förväntningar. Mehdis semla var mer lättäten och normalgod, men den var inte speciellt märkvärdig.

Min personliga favorit var nog kardemummasemlan från Broder Jacob, men vill man ha en vanlig, okonstlad semla så hade jag satsat på Leve. Icas semla var dock mest prisvärd och enklast att få tag på om man bor två minuter från Malmborgs, och jag tyckte den var god. Här fick ni min icke efterfrågade semmelrecension – helt opartisk och osponsrad – från en som egentligen inte kan något som helst om bakverk.

Det ska tilläggas att jag någonstans mellan alla dessa semlor fick en hemgjord minisemla av Karin i huset där vi bor. Den var också mycket god! Dock är det ju få semlor som slår husmor Helenas, så nästa år får det kanske bli en tripp till Nyköping! 

Nu ser vi fram emot våffeldagarna istället! 

Provsminkning

I söndags morse tog jag tåget till Malmö för att träffa Lina från Orientaliska Fjärilar som ska göra mitt hår och smink till bröllopet. Vi hade bokat in en provsession för att testa lite stil och sånt. Jag var där i nästan tre timmar och jag blev supernöjd med resultatet. Lina testade nyanser och olika typer av produkter för att ha en bättre bild av vilka produkter som funkar bra med min hudtyp. När det gällde håret så visade jag henne några bilder på vad jag ungefärligt tänkte mig, men hon hittade på något helt eget som blev mycket bättre än vad jag väntat mig. Alltså, åh vad jag ser fram emot att få slå samman alltihop – klänning, hår, smink – och bara få bli så vacker som jag kan. Det kommer bli bra!

Efter mötet med Lina åt jag lunch med Johanna och Cajsa på Avokado, vid triangeln. Väldigt fräscht lunchställe med, spoiler alert, fokus på avokado. Det var mycket gott och trevligt i alla fall.

Jag har även fått mail från min handledare för uppkommande praktik. De första tre veckorna ska jag vara på kirurgen i Helsingborg. Det ska bli så otroligt skönt att komma ifrån skolbänken och kontoret ett tag och bara fokusera på kliniskt arbete. Nu ska jag bara hämta ut mitt ID-kort som jag behöver inom vården, sedan är jag redo! 

Masters-DM

Lite halvt impulsartat anmälde jag mig till vårens distriktsmästerskap för masters som gick av stapeln idag. Det innebar att jag fick åka hem till mamma och pappa och leta fram mina gamla tävlingsdräkter. Jag var lite nojig över om de fortfarande skulle passa, men det gick precis lika osmidigt och oelegant som det alltid gjort att få på sig dem. Det känns helt galet att det var, nästan exakt, tre år sedan jag använde dem senast. Helt ärligt så är det fortfarande lite svårt och jobbigt att inse att man inte är på den nivå man tidigare varit. Tre år känns som en ganska kort tid, men så mycket har ändrat – så få metrar har simmats. När dräkten kom på kändes det så hemmavant och naturligt att min distanserade och avlägsna bild av och känsla för Wingate inte riktigt matchade nuet.

Som tur var fanns det inga längre sträckor än 100, så jag kunde inte ta på mig något galet som en 800ing frisim i alla fall – vilket garanterat hjälpte självförtroendet. Istället simmade jag 100fr, 50fj, samt 50fj och 50fr i lagkapp. Det var väldigt roligt att upptäcka hur jobbiga korta sträckor kan vara. Jag fullkomligt flög fram först 50 av 100fr för att sedan totaldö på sista 25. Är ändå väldigt nöjd med en tid som bara var en sekund över mitt personbästa. 50fj var ännu roligare då jag till och med slog mitt personbästa – som jag i och för sig satt 2009, men ändå! Båda lagkapperna gick jättebra, och i frisimlaget slog jag också personbästa med en tiondel, även om det inte räknas på grund av den flygande starten. Det kändes som en helt ok boost för mitt ego J

Men vad vore en tävling utan publiksupport och nyponsoppa? Mamma, pappa och Mehdi satt alla där och hejade på mig. Det är en riktigt fin känsla, att få gå i mål och titta upp på sin familj som sitter och strålar som om jag precis vunnit OS. Det är guld värt! Nyponsoppan är en gammal tradition, då jag under mina tävlingsår i Sverige inte kunde tävla utan min dos av energi i form av nyponsoppa. Allt som allt är jag väldigt nöjd med min dag! 

Corona-stress

Knasig historia, jag och Mehdi får inte jobba och är satta i ”karantän” av oroliga kollegor. Det är nämligen så att vi har en tjej i huset som kom tillbaka från Iran för en vecka sedan, vilket jag råkade nämna för en tjej på jobb. Så klockan 9 igår kväll ringde chefen Mehdi och undrade över vår ”situation” och sa att för vår egen skull bör vi kanske stanna hemma ett tag. Tjejen i fråga har inte varit i utsatta delar av landet och är fortfarande utan symptom. Enligt sjukvården och mamma (!!!) är det inget att oroa sig för men ett fåtal kollegor på jobb har fått panik. Även chefen som ringde oss jobbar hemifrån i ”karantän” eftersom hennes man nyligen varit i Italien och hon inte vill skapa panik på kontoret. 

Självklart förstår jag vikten av att ta det säkra före det osäkra, men det är ju större sannolikhet att man blir smittat på Öresundståget eller i mataffären av någon av alla dessa tusentals personer som precis kommit hem från sina sportlovsresor. Men, men, egentligen stör det mig inte, mitt problem är nog mest att personen som fick reda på detta gick anonymt direkt till chefen istället för att ta upp sin oro med oss direkt, vilket jag tycker är lite småfult. Tydligen är det så klimatet där är.

Mehdi verkar dock trivas rätt bra hemifrån... 

Men livet utanför jobb går vidare som vanligt. I skolan har jag precis blivit certifierad i första steget av en lång utbildning inom basal kroppskännedom – ett ämne som jag till att börja med tyckte var extremt flummigt. Efterhand som vi lärt oss mer har jag dock börjat uppskatta behandlingsformen på en helt ny nivå. Till rätt patientgrupp kan BK nog vara riktigt användbart. Jag kan även förstå poängen med meditation, även om jag fortfarande har väldigt svårt för att anamma konceptet. 

Weekend i Tyskland!

Vi provade på att ta tåget till Tyskland i onsdags och det var ju hur smidigt som helst! Vi åkte via Hamburg och var framme i Bremen samma kväll. Det är ju som så att Lauren och Lenni äntligen flyttat till Europa och nu börjat komma i ordning. De flyttade in i sin lägenhet i december och efter en totalrenovering har de fått det jättefint där. Vi spenderade hela helgen hos dem och det var hur kul som helst med en liten återförening. Lenni jobbade i både torsdags och fredags, men Lauren var en utmärkt tourguide. Hon hade samlat ihop cyklar så vi allihopa hade varsin och vi spenderade torsdagen åt att upptäcka Bremen. Med tyska mått mätt är staden inte jättestor, men med mina mått mätt så var den enorm. Dock var stadskärnan rätt liten men väldigt mysig.

Vi strosade runt genom små trånga gränder, tittade på kyrkor och torg, gick in i små, roliga butiker och hittade såklart en teaffär. Bästa souveniren är helt klart ett te med lokala motiv! Bremen är känd för musikanterna, en Grimm-historia som handlar om en åsna, hund, katt och tupp som skulle ta sig till staden och leva som musikanter. Mitt i stan finns en staty av djuren som tydligen ska innebära tura att klappa på. Efter en trevlig kebablunch cyklade vi vidare till den största stadspark jag någonsin sett! Full med kringliga vägar och dammar, och mitt i parken låg ett litet minizoo med både åsnor, påfåglar, hästar och grisar.

På fredagen var vi på ett vetenskapsmuseum som var helt otroligt häftigt! Vi ”lyfte” bilar, var med om jordbävningar, testade lögndetektorer, skapade elektricitet och massor av annat kul. Favoritdelen var våningen om människan och våra sinnen, där de hade olika aktiviteter som förvrängde våra sinnen helt, vilket var jättehäftigt. Samma kväll var det äntligen dags för får traditionsenliga sushikväll. Ända sedan Lauren och Lenni blev ett par, har sushi varit vår dubbeldate-grej. Nu hade de hittat ett jättegott och fräscht sushiställe och oj vad vi njöt!

Följande dag tog vi allihopa bilen till Hamburg för en dagsutflykt. Hamburg är alldeles för stort för att kunna täckas på en dag och dessutom regnade det, men vi fick ändå gjort och sett en hel del. VI parkerade nånstans mittemellan alla broar och kanaler där vi gick runt och tittade på alla gamla byggnader. Staden har tydligen fler broar än Venedig och är verkligen helt byggd för båthandel. Alla hus hade dörrar på alla våningar som vette ut mot vattnet som tidigare använts från att hissa upp varor till. Vi körde vidare till centrum där vi turistade runt. Lennis simmarkompis har startad en kedja med glasskaféer så självklart tog vi en paus från regnet och åt en varm våffla med en glasskula på. Deras glasskoncept var väldigt spännande, med smaker som blåbär-lavendel, pistasch, avokado och en massa annat unikt.

Det var så otroligt kul att få ses alla fyra igen, vilket vi inte haft möjlighet att göra på nästan två år. De är vårt äldsta kompis-par, med relationer som började redan när Lauren kom som Vikas och min recruit under vårt andra år på Wingate. Efter en toppenhelg, var det två väldigt nöjda, men trötta, resenärer som kom hem till Lund i söndags natt. 

Rehab for Life

Så jag har inte skrivit så mycket om mitt springande på länge, vilket främst beror på att jag inte har sprungit på länge. Jag har helt enkelt inte en kropp som uppskattar löpning (än). Jag drog på mig benhinneinflammation vid årsskiftet och då tänkte smarta lilla jag att spinning är ett bra substitut. Det tyckte inte mina knän. Efter ungefär 4 spinningpass gav mitt vänstra knä upp och sa ifrån ordentligt. Det visade sig vara en utmattning av de patellofemorala strukturerna och det kändes som att allt under knäskålen blev superinklämt varje gång jag böjde knät.

Jag har varit hos två olika fysioterapeuter sen dess. Den första sa att jag borde anpassa min ambitionsnivå till min fysiska förmåga och jag sa tack och hej. Den andra lät mig göra max uthållighetstest för att bevisa för mig själv att jag inte är stark nog för att klara av den belastning jag försöker utsätta mig för och därmed ge mig hopp om att istället kunna anpassa min fysiska förmåga till min ambitionsnivå. Det lät mycket bättre. Fick en massa utmanande och tunga övningar för att jag ska kunna bli starkare. Är man 25 år gammal och i övrigt frisk och stark, då ska det minsann inte finnas några sådana hinder.

Både knäet och benhinnan har nu blivit betydligt bättre och jag började småjogga i veckan igen. Jag tänker att jag ska försöka prioritera styrketräning lite mer den här gången medan jag bygger upp löpningen igen. Annars så simmar jag fortfarande mina två pass i veckan och det känns riktigt skönt. 

Alla Hjärtans Dag

Vilken fin helg vi har haft! Alla hjärtans dag (eller den 15 om man ska vara petig) har alltid varit lite extra speciell för oss och jag har som vanligt gått all in (i år har jag även pyntat…). Eftersom vårt favoritsushiställe var fullbokat i fredags hade vi en typisk svensk taco-fredag hemma istället, och det blev hur bra som helst. Mehdi hade köpt ett jättefint armband till mig och han fick en inramad tavla av stjärnhimlen den 4 juli 2020. Lite cheesy, jag vet, men är inte det poängen med den här dagen ändå?

Sushin blev i stället av igår, och det smakade lika bra som alltid. Vi hade spenderat hela dagen i Malmö och tittat på kostymer, köpt semlor och varit i min favorit-te-affär. Jag har försökt få tag på deras chokladte hela vintern, men det har varit slutsålt varje gång. Det är ett rött te, med faktiska chokladbitar i och det passar perfekt på kvällen när man inte vill ha koffein. Sammanlagt gick vi över en mil för att jobba upp hungern inför middagen haha, och det var tur det, för vi råkade beställa lite mer än planerat. Men åh så gott det var! Lite chokladte och en helkass mellodifestivalsdeltävling på det, så var kvällen perfekt.

Bröllopsfeber

Ni vet hur man går på julmarknader för att bygga upp förväntningarna och stämningen inför jul? Tydligen kan man gå på ”bröllopsmarknader” också!!! Och då gör man ju det så klart. Så jag tog med mig mamma och pappa på Sveriges största bröllopsmässa i Malmö i söndags och det var hur fräckt som helst! Mehdi, som inte var speciellt intresserad, fick vara hundvakt i stället. Nu har jag ju i och för sig mycket planerat redan, men det var ändå otroligt kul att gå runt där och bli inspirerad. Vi tittade blan annat på en pampig modevisning och jag var väl lite smånervös att en massa annat fint skulle dyka upp, men jag tycker den klänningen jag köpt var finare än alla där hehe. Vi fick även provsmakat en massa tårtor och drycker och annat spännande. Jag bokade konsultation med en blomsteraffär till slutet av mars och kollade runt efter en DJ. Dessutom skrev vi upp oss i varenda tävling där fanns. Vi hade tydligen chansen att vinna allt från en spa-weekend, till hela bestickset, till smycken för 100,000, till ett helt bröllop. Väntar fortfarande på vinstsvar från allihopa…

Det var en så festlig tillställning och jag känner att jag vill att mitt bröllopsår kan vara föralltid! Mamma tyckte också mässan var superbra och även pappa var lite smånöjd. Det är något speciellt med att vara så omringad av folk som alla känner samma förväntningar och lycka, av precis samma anledning. Sen kan jag ju också nämna alla goodie-bags vi kom hem med…