Rehab for Life

Så jag har inte skrivit så mycket om mitt springande på länge, vilket främst beror på att jag inte har sprungit på länge. Jag har helt enkelt inte en kropp som uppskattar löpning (än). Jag drog på mig benhinneinflammation vid årsskiftet och då tänkte smarta lilla jag att spinning är ett bra substitut. Det tyckte inte mina knän. Efter ungefär 4 spinningpass gav mitt vänstra knä upp och sa ifrån ordentligt. Det visade sig vara en utmattning av de patellofemorala strukturerna och det kändes som att allt under knäskålen blev superinklämt varje gång jag böjde knät.

Jag har varit hos två olika fysioterapeuter sen dess. Den första sa att jag borde anpassa min ambitionsnivå till min fysiska förmåga och jag sa tack och hej. Den andra lät mig göra max uthållighetstest för att bevisa för mig själv att jag inte är stark nog för att klara av den belastning jag försöker utsätta mig för och därmed ge mig hopp om att istället kunna anpassa min fysiska förmåga till min ambitionsnivå. Det lät mycket bättre. Fick en massa utmanande och tunga övningar för att jag ska kunna bli starkare. Är man 25 år gammal och i övrigt frisk och stark, då ska det minsann inte finnas några sådana hinder.

Både knäet och benhinnan har nu blivit betydligt bättre och jag började småjogga i veckan igen. Jag tänker att jag ska försöka prioritera styrketräning lite mer den här gången medan jag bygger upp löpningen igen. Annars så simmar jag fortfarande mina två pass i veckan och det känns riktigt skönt.