Efter en stadig frukost på Ikea igår (när vi bytt till oss vårt tredje par av gardiner) åkte vi till Lewis University. Skolan påminner lite om Wingate, väldigt öppet, grönt och välskött. Bassängen där har åtta banor och allt där inne går fint i skolans röda och vita färger. Jag hjälpte till att organisera all ny utrustning och alla kläder som kommit in åt simmarna; vi gjorde fina högar åt var och en.
Därefter hade Mehdi möte med hela laget och jag bestämde mig för att inviga mina nya löparskor. De satt som en dröm! Jag har researchat löparskor och deras funktioner och anpassning efter olika typer av fötter, och sen gått runt och provat alla jag haft intresse av. Tillslut stod det mellan ASICS 2000 4 och Saucony Guide 10, men det blev ASICS och jag är helnöjd. Det blev en trevlig runda runt och genom campus.
När vi kom hem igen invigde vi all vår nya köksutrustning när vi lagade middag.
Coach Mehdi
Adulting
Livet har ju varit rätt lätt hittills. Skolgången är ju rätt straight forward och nu när det är klart blir saker mer komplicerat, men jag älskar det! Inom loppet av 24 timmar var jag och Mehdi på Ikea tre gånger och på Walmart fyra gånger. Det var så mysigt och kändes så vuxet att gå omkring där och planera lägenheten. Jag hade redan en rätt så exakt idé om hur jag ville designa stället, så vi visste vad vi letade efter. Dock ville vi inte lägga ut mer pengar än nödvändigt eftersom vi inte kommer bo här föralltid. Vi hade redan en säng, som vi fick ihopbyggd i onsdags, och ett par hyllor, men allt annat behövde införskaffas. Så vi strosade runt där tillsammans och valde ut gardiner, köksredskap, skoställ, handdukar, soffbord, stolar, sängbord, lampor och allt annat nödvändigt. Många av grejerna var trial and error och fick bytas och lämnas tillbaka. Vi bytte gardiner tre gånger eftersom de blev fel storlek och de släppte genom för mycket ljus. Men nu börjar det ta sig! Vi har jobbat heltid för att få fint och vi är hittills så nöjda med resultatet! En soffa är beställd och kommer på tisdag, sedan är det komplett!
The big move
Här finns ingen tid att förlora. OPTn kom i måndags klockan 12, jag var färdigpackad klockan 24:30, mitt flyg lyfte följande dag klockan 06:45. Med alldeles för mycket bagage för att kunna transportera mig ensam, följde pappa med till flygplatsen i Köpenhamn. Jag flög via Berlin, innan jag 12 timmar senare landade på O'Hare flygplats i Illinois. Min nya hemstat. Liz, som jag ska jobba med, kom och hämtade upp mig, eftersom Mehdi inte visste att jag var här. Jag som är så förtjust i överraskningar hade sagt att jag skulle komma dagen efter.
Vi bor i ett jättetrevligt område, det är som ett stort hotell, med gym, pooler, tennis-, golf- och volleybollbanor, gratis frukost, skidbacke och skiduthyrning, båtuthyrning, och löparspår. Personalen i receptionen var hur trevliga som helst och bara ÄLSKADE idén med att jag skulle överraska killen. De var mer än villiga att släppa in mig i lägenheten. Så där satt jag i en omöblerad lägenhet, efter att Liz hjälpt mig med mitt bagage, tills Mehdi kom hem från skolan halv 10 på kvällen. Hans första reaktion när han öppnade dörren var "fuck" eftersom den där ekonomen inte såg mig utan trodde att han glömt släcka lampan (vi betalar ju nu vuxet nog för el...). Men lyckan när han såg mig och insåg att hans extremt ensamma liv här var över, var oslagbar.
Vår lägenhet är en välplaneradetta på fjärde våningen, med balkong. När jag kom fanns det i princip en madrass på golvet, ett skrivbord, en stol och minimalt med köksutrustning. Tack och lov för Ikea.
My time in limbo is over - the big Change
Jag har nämligen nyheter för er. Mina planer att flytta till Bryssel verkar ha blivit ersatta, på bästa tänkbara sätt. För ett tag sedan blev jag kontaktad av en okänd man via LinkedIn som undrade vad jag skulle göra efter graduation. Han hade nämligen startad ett företag, en form av agency, som hjälper idrottare att skaffa jobb efter att idrottskarriären är över. Många av oss idrottare har inte haft tid och möjlighet att skaffa den arbetserfarenhet som många företag kräver, eftersom vi haft fullt upp med att träna och tävla. Dock har elitidrottande många andra användbara kvalitéer som en chef kan behöva och uppskatta. Hur som helst, jag sa till killen att jag tänkt plugga, men eftersom utbildningen är så dyr är jag öppen för förslag. Jag sa till honom att om han kan hitta ett jobb i Chicago, inom marknadsföring, hos någon som är villig att anställa mig, en utlänning, för bara ett år och om jag kan få ett jobberbjudande inom två veckor, då är jag intresserad. Jag har sett hur alla andra utländska studenter har kämpat i månader bara för att få enstaka intervjuer, så oddsen verkade minimala med tanke på mina specifika krav. För att göra en lång historia, fylld med intervjuer, telefonsamtal och mail, kort: en dryg vecka senare hade jag ett jobberbjudande. Jaw drop.
Nu kom dock nästa problem, jag har inget giltigt visum. Som student får man lov att ansöka om OPT, optional practical training, vilket i korta drag innebär att man får ett års förlängning på sitt studentvisum som ger en tillåtelse att jobba och tjäna pengar under 12 månader. Ett sådant kostar $410 dollar, en massa huvudvärker och det tar föralltid att få den godkänd och skickad.
Allt detta har hittills känts alldeles för lätt och smidigt för att jag ska ha kunnat tro på att det går vägen, nånting måste liksom gå fel nånstans. Just därför har jag valt att inte säga något till någon förrän allt var klart och uträtt, jag är alldeles för vidskeplig och vill inte jinxa något. Det har varit så otroligt svårt att hålla detta för mig själv den senaste tiden, och det är en extrem lättnad att kunna prata om mina ändrade planer. Jag har alltså under en period nu levt i någon slags limbo. Jag har inte vetat om jag är på väg mot Bryssel eller Chicago, inte vetat när jag ska åka, om jag ska åka, och jag har fått göra både dubbla och tripla planer i alla avseenden.
Men för knappt två veckor sedan bestämde sig USCIS, United States Citizenship and Immigration Services, för att delvis stilla min oro när de meddelade mig att min förfrågan, från veckan innan, om en påskyndad process inte kunde behandlas eftersom de precis godkänt min ansökan. Det blev nog ett kort ögonblick av hjärtstillestånd innan jag insåg att det faktiskt var sant.
Även om det var en extremt stor lättnad så var det dock inte klart än. Det faktiska kortet, som jag måste ha för att komma in i landet igen, måste först skickas till en amerikansk address och sedan hit. Hade det kommit bort i posten så hade jag fått börja om helt från början, vilket i princip innebär att jag är körd.
Det färdiga kortet skickades torsdagen den 17 till Wingate, och följande onsdag hade det fortfarande inte anlänt. Jag hade kontaktat ansvariga på skolans postkontor flera gånger och förklarat min situation och stressen i det hela, utan svar. Lauren, som varit en klippa i allt det här, var där flera gånger om dagen för att se om det kommit, men mindre serviceinriktad personal får man leta efter än idioterna som jobbar där. Så i onsdags ringde jag till USCIS för att få ett trackingnummer och det visade sig att det var levererat den 19... Det hade alltså legat där i flera dagar utan att någon brytt sig. Gissa om jag var frustrerad. Hur som helst, Lauren sprang dit och fick det skickat med UPS superexpress, vilket kostade mig $86 (!!!), för att få det levererat i fredags. Så vad gör jag då fortfarande i Sverige kan man undra? Det blev ju så klart inte levererat som planerat, men idag dök en trevlig UPS-gubbe upp klockan 11:50 med mitt otroligt efterlängtade OPT.
Så med allt detta sagt, nu ska jag flytta till Chicago, så har ni vägarna förbi är det bara att hojta till!
Trelleborgsloppet 10km
Mina första 5 km gick jättebra, mycket snabbare än väntat, medan den sjätte blev riktigt tung. Vi sprang två någorlunda lika loopar och på mitten passerade vi starten där de som skulle springa 5 km stod och väntade på att få börja. Sjunde kilometern gick snabbare igen och sen lyckades jag trycka till rätt ordentligt på de sista två. Jag kom i mål på 51:53 vilket jag absolut är nöjd med. Dock blev jag omsprungen av Niklas-Nille på upploppet.
På tal om löparcommunity så träffade jag på Charlotta som jag under BUS fick sån otroligt support ifrån. Det var trevligt att känna igen någon! Hennes man är just nu nånstans runt Eskilstuna och har väl sprungit snart hälften av alla sina maraton på väg hem från Timrå, projektet han gör för en skola i Västsahara. Kolla gärna in hans blogg!
När vi sprungit färdigt åkte Team Kasperssons 5 tappra löpare hem till Göran, Irene och Johanna för en dunderbrunch/lunch. Det var hur trevligt som helt och kroppen mådde fantastiskt efter att fått energidepåerna påfyllda.
Vill bara visa min fina macka
När mormor och morfar delar med sin hemmagjorda, inlagda gurka, så måste man ju hitta på nåt tillbehör som gör den rättvisa. Vad kan vara bättre än en leverpastejmacka?? Så igår kväll "slängde" jag och pappa ihop en pastej gjord på kycklinglever, smaksatt med timjan och ansjovis. Den gjorde sig riktigt fin på en surdegsmacka, toppad med gurka. Perfekt energi efter en tung löprunda imorse.
På tal om löpning så är Team Kaspersson återigen i antågande. På lördag tar vi oss an Trelleborgsloppet, men den här gången blir det inte längre än 10 km.
En massa trevligt umgänge
Der har varit ett par riktigt trevliga dagar nu på sistone. I söndags blev jag bjuden på lyxmiddag hos mormor och morfar, och den bestod av oxfilé med klyftpotatis och en massa tilltugg. Vi satt och pratade och umgicks hela eftermiddagen och hade hur mysigt som helst. På vägen hem plockade jag upp Anna i Malmö, som följde med mig hem. Har man ett år av snack att ta igen så krävs det ett pyjamasparty! Igår eftermiddag åkte jag och pappa till farfar och åt en dunderfika. Göran var också där och det var jättetrevligt!
Girls night out
Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner. Det kvittar hur ofta, när och under vilka omständigheter vi ses, det är alltid som att tiden stått still. I lördags träffades jag, Anna, Jill och Johanna hemma hos Jill och hade en fantastisk kväll. Stort shutout till Jills kille som spenderat timmar åt att rengöra musslor som han sedan tillagade! Vi åt lyxigt som få och drack en massa gott vin tillsammans och bara pratade hela kvällen. Där satt vi, fyra tjejer som sedan Nyköpingstiden har tagit helt olika vägar i livet, och hade trevligare än nånsin. Anna som lever livet i Stockholm nu efter graduation, Jill som njuter av livet som mamma, Johanna som ska spendera det närmsta året åt att fullt ut satsa på sitt kanotande, och så jag. Det blev en toppenkväll och det är så skönt med folk som det är så lätt att umgås med. Stort tack till mina fina vänner för att ni finns!
Det bidde visst en bilbana
I min födelseannons, lite drygt 23 år sedan, skrevs det något i stil med "det bidde ingen bilbana... Välkommen Erika". Det hade förmodligen fått dagens feminister att rasa, men som tur är är jag varken speciellt feministisk eller rasande, så jag tycker det är rätt kul. Något som är ännu roligare är min genialiska faster och farbror som då så eftertänksamt gav mig just bilbana min första jul. Julhälsningen löd: det bidde visst en bilbana. Den här banan återfanns häromdagen när vi städade ut ett förråd (med hälsning och allt kvar!). Jag hade jättekul åt att tvätta och göra iordning den, köpa batterier och bygga ihop den, bara för att se att den inte funkar. Något har väl rostat sönder någonstans. Finns det nån hobbyelektriker där ute som kanske letar efter ett mer eller mindre antikt projekt? I så fall hojta till!
När jag inte leker med bilbanor så tränar jag eller hittar på nåt annat kul. Idag var jag tillexempel på Nova med mamma och shoppade och hade det mysigt. Jag köpte en portabel laddare för min vanliga laddare luktade bränt och blev varm som bara den tidigare idag, så nu är jag livrädd för att använda el i rummet under natten. Vill liksom inte vakna ihjälbränd imorgon bitti...
Liten har blivit stor
Det är inte var dag ens lillasyster flyttar hemifrån för första gången, men just idag var en sådan dag. Hon ska ju nämligen börja plugga till sjuksköterska i Halmstad och jag är så otroligt stolt över henne. Så idag tog hon (och Hannes som också ska börja plugga i Halmstad) sitt pick och pack och åkte iväg. Picket och packet var rätt omfattande så medan Hannes körde sin bil så körde jag vår bil, och på så sätt fick vi med oss allt. I väntan på att lägenheten de ska bo i ska bli färdigrenoverad får de bo i en supermysig liten stuga, som det tog oss ett bra tag att hitta. Men den var jättefin och det är nära till både skolan och Ica Maxi, så det ska nog bli bra! Det blev en trevlig kväll och jag önskar er all lycka!
Innan vi körde, spenderade jag eftermiddagen i Malmö på festivalen. Ett av världens bästa taekwondo-lag, från Korea, hade uppvisning och det var helt makalöst vad duktiga de var. De var otroligt synkroniserade och de hoppade, voltade, sparkade sönder träplattor, och så vidare. Riktigt imponerande! Efter det blev det såklart mat: en grillade macka fylld med diverse grönsaker och grejer. Smakade riktigt fräscht!
Nya äventyr... för Mehdi
Det är med stolthet och lite vemod jag tar emot bilder som den nedan. Jag är så stolt och glad för Mehdis skull, som nu är på väg mot nya äventyr i Chicago. Om ett par veckor påbörjar han sin master of finance på Lewis University, en bit utanför USAs tredje största stad. Han flög till Wingate för en vecka sedan och har passat på att träffa kompisar och förbereda för det kommande året. I förberedandet ingick det att köpa bil. Han har alltså köpt sin allra första bil nu! En fin, silvrig Nissan Altima, som han har fyllt till bristningsgränsen med sina saker och som just nu är ungefär 4 timmar ifrån Chicago. Jag är så stolt och glad för hans skull men jag måste erkänna att det känns lite jobbigt att inte få vara med. Det hade ju varit fantastiskt att få uppleva allt detta tillsammans, men förhoppningsvis får jag vara med och välja Range Rover någon gång i framtiden. Eller åtminstone titta på när han väljer...
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute...