Idag sprang jag förbi en man som satt i sin bil, på sin uppfart, med motorn igång och läste tidningen. Det är helt otroligt vad folk inte bryr sig här. Under vintern står bilarna igång utan förare för att de ska vara varma när det väl är dags att åka nånstans. På somrarna står de igång för att det är svalare med ACn I bilen än nån annanstans. Global uppvärmning? Bränder i Sverige? Sinande tillgång på olja? Vem bryr sig liksom.
Utöver det lilla irritationsmomentet gick löpturen kanonbra. Jag har äntligen köpt ett vätskebälte! Beställde först ett med fasta, upprätta flaskhållare, men det slog jag armbågarna i hela tiden. När jag letade vidare hittade jag ett som har avtagbara flaskhållare, som man kan ha antingen upprätta eller liggande. Det känns extremt ovant att springa med, men jag kan nog vänja mig. Har även köpt Gatorade Endurance Formula, vilket är vad de kommer servera längs maratonet, så ska vänja magen vid det!
Ibland tänker jag att det känns som jag gör allt det här med maratonet till en jättegrej, speciellt när jag träffar folk som sprungit lika många maraton som jag simmat 1500ingar. Men sen tänker jag att det här faktisk är en jättegrej. För mig. Och för pappa! Om några år kanske ett maraton är en baggis, men jag vet att jag alltid kommer minnas det här första loppet, och det ska minsann inte falla på att jag är oförberedd! Så imorse åkte vätskebältet på, laddat med vatten, Gatorade, gel och toapapper (med en 20km runda och nya energiprodukter vet man aldrig ;)) och jag gav mig ut i regnet.
Hade laddat upp med en jättegod middag igår. Gjorde en kikärtssallad på medelhavsvis, med färska grönsaker och örter, och till det hade jag gjort Mehdis favorit: tonfiskflatbreads. Jag toppade dem med de överblivna grönsakerna och örterna och det blev hur gott som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar