I vårt lilla community här finns en bar som heter Basecamp. Det ligger precis vid slutet av skidbacken och har alla förutsättningar för att vara världens smultronställe. Men det är det inte. Maten är ingen vidare, servicen är inte bra och man får vänta alldeles för länge på allt. Men idag fick man en gratis måltid där om man bor i byggnaden vi bor i, så jag tänkte varför inte? Mehdi har lektion så jag fick gå dit själv.
Att vara ensam är något som av någon anledning alltid framstår som obekvämt, pinsamt och märkligt. De flesta skulle hellre gå hungriga än att gå och äta själv. Jag har aldrig riktigt brytt mig, vill jag göra något/gå någonstans och ingen jag känner vill eller kan följa med, då går jag helt enkelt själv. Jag är underhållande så om det inte är allt för länge, så har jag inget emot mitt egna sällskap. Dock inser inte alla runt omkring en att man ibland trivs på det viset och envisas med att bjuda med mig och "hålla mig sällskap". Uppskattar gesten men nej tack, jag vill bara sitta här i lugn och ro och äta min cobb-sallad som jag beställde för avokadons skull men som av nån anledning serverades utan just avokado. Jag spenderar 8 timmar om dagen med att prata med främlingar, det får räcka.
Så jag satt där och tittade på omgivningen medan jag åt min sallad (när den väl serverades efter 50 minuter) och bestämde mig för att nu har jag testat färdigt det här stället. Vi får leta vidare efter vårt smultronställe!
För övrigt har jag simmat idag! Jag gör det en gång i veckan nu och det går faktiskt rätt bra. Lungkapaciteten är inte vad den var, men det kan jag väl jobba upp igen om nu enorma lungor är något att sträva efter. Istället för att ligga i bassängen i två timmar kör jag kortare, men väldigt effektiva pass så det är kul. Sedan vet man ju att jacuzzin väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar