Glad fredag allihopa!

Det här inlägget är tillägnat alla er som haft en lång, besvärlig dag, eller till och med vecka. Ni är inte ensamma. I skrivande stund står jag i en dusch och äter ett äpple och försöker fundera ut hur jag ska ta mig här ifrån. Nu undrar ni säkert varför i hela fridens namn jag äter och duschar samtidigt som jag bloggar, så stressat är väl ändå inte mitt liv?
Det hela började med att vi har tvättdag idag. Alla mina långa träningsbyxor är i tvätten vilket lämnar mig med shorts. På väg till gymmet, i mina shorts, inser jag att det verkar vara dags att raka benen (oj vad jag saknar oktober till februari som collegesimmare...) och eftersom gymmet har privata duschat med dörrar man inte kan se igenom, tänkte jag att jag kan raka benen efter mitt träningspass. Alla som någon gång rakat benen har vid något tillfälle skurit sig på fotknölarna, och har ni inte det, så gör ni det inte rätt... Idag var en sådan dag. Och alla ni som skurit fotknölarna vet också att de ALDRIG slutar blöda. Så jag börjar leta runt i min väska efter något jag kan plåstra om det hela med och kör handen genom ett till hälften övermoget äpple. Nu har jag äpple i hela väskan, samt över mina dresspants som jag lämnat däri. Alla andra kläder är I mitt skåp som är åtminstone 40 sekunders gångavstånd från duschen.
Eftersom jag inte har nåt bättre för mig i väntan på att det ska sluta blöda, äter jag upp resterna av äpplet medan jag funderar på vad jag ska klä på mig om och i så fall när jag kommer till mitt skåp. Det står för tillfället mellan äppliga byxor, svettiga shorts eller en äpple- och bloddränkt handduk. Har även glömt rena strumpor och det finns inte mycket värre än att ta på sig svettiga strumpor efter man har duschat. Så summa summarum, hela den här processen har varit helt i onödan eftersom jag ändå kommer få fräscha upp mig när jag kommer hem. Tur det är helg. Happy Friday allihopa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...