Så nu är jag tillslut officiellt klar med simningen. Det blev ett fint avslut med 100 frisim snabbare än någon kunnat föreställa sig att jag skulle kunna simma. Helgens last-chancetävling gick bra och vi har nu ett helt gäng som ska vidare till nationals. Själv firade jag slutet på min karriär med "all you can eat"-sushi och cheesecake.
Det här är normalt sätt en ganska jobbig period för laget. Knappt hälften förbereder sig för nationals och pratar inte om annat än alla grejer de kommer få, hur träningarna går, och hur de ska tillbringa veckan i Alabama. Resten av laget är åsidosatta och underprioriterade. Wingate University är ett av de snabbaste lagen i divisionen, och divisionen har blivit väldigt snabb, så att få vara en del av ett så här bra lag är fantastiskt, dock känns det jobbigt att inte kunna vara bland de få som faktiskt tar sig hela vägen till nationals.
Men igår ringde Kirk mig och erbjöd mig att följa med till Alabama och nationals som lagkapten och lagsupporter. Bara det faktum att han vill ha med mig är en stor ära. Det betyder att han tror min närvaro kan hjälpa, motivera, och supporta laget. Så mina planer att åka hem över spring break har nu tyvärr ersatts av planen att åka till Alabama. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma hem, men detta är en once in a lifetime-erfarenhet och jag vill verkligen få ut så mycket som möjligt av mina sista månader här i USA.
Change of plans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute...
-
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar