NCAA Division II 2017

Då var tävlingen igång! Jag fick sett en helt fantastisk 1000 idag där tjejerna racade ända in i mål på och slutade på 9:48. För Wingate gick det rätt bra, med flera finalplatser. Mehdi simmade frisim i 4x50-laget och de gjorde ett fantastiskt jobb, det är verkligen fart på den killen!
I pauserna gick jag och kollade på simhopp och det är rätt så imponerande det med. Egentligen vet jag ingenting om den sporten förutom att ju mer det stänker desto sämre är det.
Ikväll efter finalen åkte vi allihopa till Olive Garden och åt middag och jag vann en efterrätt! Vår fantastiska servitris var så nöjd med oss så hon bestämde sig för att genom barnsliga gåtor kora fyra vinnare, och jag vann! Så det har absolut varit en bra dag!

Opening Ceremony

Invigningen av Div II NCAA Championships festivalen var riktigt bra. Det var på en enorm teater med hur många våningar som helst av läktare och väggarna var så vackert dekorerade! Hade varit riktigt coolt att se en pjäs där! Istället fick vi se och lyssna på Chris Norton som blev förlamad från nacken och ner som freshman, men som trots alla läkares negativa kommentarer och attityder har lyckats få tillbaka en hel del rörlighet. Det var ett helt fantastiskt motivationstal och det var väldigt inspirerande. Hans poäng var att livet inte alltid går som planerat, men det gäller att leva i nuet och hitta någon form av mening i det man gör. Googla gärna hans namn och kolla upp honom!
Efteråt blev det middag och det var riktigt gott. Hela arrangemanget var imponerande. Närmre 1000 personer blev omhändertagande och matade både snabbt och effektivt. Så nu verkar alla vara redo att dra igång tävlandet imorgon!

Sheraton

Det här stället är WOW. Vi bor på ett Sheratonhotell med 17 våning, ägnat åt bara idrottare. Varenda våning har nationalsdekoration och även våra rumsnycklar har festivalslogon på sig. Hotellet har ett spelrum med Playstations, pingis, air hockey, packman och andra spel. Här finns dessutom restauranger, en liten shop, en hiss av glas med utsikt över hela Birmingham och ett fitnessrum med pool och bastu.
Jag delar rum med Katie och det funkar bra. Vi åkte till bassängen imorse innan vi åt lunch på Panera där jag åt en supergod kyckling/pecan/äpplesallad. Det blev en till tur till bassängen ikväll, och den här gången simmade även jag lite! Efteråt åkte vi till ett build your pizza-ställe och åt middag.
Bilder på hotellet kommer imorgon!

Sweet Home Alabama

Nu är vi på plats i Birmingham, Alabama. Vi åkte imorse efter frukost och det tog oss hela dagen att komma fram. Vi åkte direkt till poolen som ligger i ett jättekomplex tillsammans med en inomhus friidrottsarena och en basketplan, där NCAA div IIs brottning kommer hållas. Det följdes av middag på ett burgarställe.

Side note: jag är så stolt över alla löpare i familjen som idag genomförde Stävie Trail Run hemma i Skåne. Nummer 298 skulle varit jag, men det får bli nästa år istället!

Skandinavisk kväll!

Med alla sju skandinaver på plats, plus några icke-skandinaviska, modiga själar, hade vi en toppenkväll. Vi tittade på Kopps och boostade vårt svenska rykte medan vi åt semlor och popcorn. Mycket bättre kan det inte bli.
Mitt spring break började igår morse efter veckans sista lektion, och det firade jag med ett köttiga spinningpass. Har aldrig gjort det förr, och jösses vad jobbigt det var! Trodde jag var bra på att cykla, men det här tog cykling till en helt ny nivå...
Firandet fortsattes idag med pannkakor till frukost. Därefter hade jag ett par tutoring-appointments som höll mig sysselsatt ett par timmar innan jag åkte och fick naglarna fixade. Vi gick våra kläder för nationals idag, så jag fick en jacka, ett par byxor och två tröjor. Lite märklig passform men det får funka!

Livet som Erika

Eftersom livet som simmare är över. Fredag den 20 augusti, 2010, skrev jag mitt första blogginlägg när jag som 16-åring precis anlänt till Nyköping. Jag drömde fortfarande om att en dag bli en professionell simmare och jag planerade att simma och tävla för resten av mitt liv. Nu sitter jag här, knappt sju år senare, och är varken profisionell eller inriktad på att fortsätta tävla, men är ändå rätt nöjd med livet. Tänka sig som det kan bli...
När jag är på gymmet nu behöver jag inte längre gymma som en distansare, jag kan äntligen få börja lyfta tungt. När jag är i poolen nu kan jag simma precis hur långsamt jag vill, utan att någon skriker på mig (jag kan dessutom gå upp efter 300 yards om jag helt plötsligt inte känner för att simma längre). När jag är ute och springer nu kan jag springer vilken tid på dygnet som helst, och behöver inte ge mig under dagens hetaste timme. Jag är rätt nöjd med tillvaron måste jag säga.
När bloggen startades för knappt sju år sedan, var det efter ett önskemål från Eslövs Simsällskap så intresserade kunde följa min tillvaro på simgymnasiet. Jag är för evigt tacksam för klubben som fick mig att falla för simning och för alla som stöttat mig och följt mig här i mitt skrivande. Bloggen har blivit så mycket mer för mig än en utvecklingsrapport, jag samlar minnen, ventilerar och informerar, och även om simningen är över så kommer jag kunna uppleva alla mina minnen genom bloggen även i framtiden.
Eftersom jag inte kan identifiera mig som simmare längre, försökte jag komma på en ny titel; en ny identitet. Livet som student? - kommer behövas göras om om ett och ett halvt år. Livet i USA? - så dags nu. Livet som NARP (non athletic, regular person)? - nej. Så tillslut fick det bli Livet som Erika, för det är nåt som aldrig kommer förändras. Varför ska man behöva en specifik identitet egentligen? Vart man än går så kategoriseras man baserat på utbildningen, sport, jobb, osv. Men jag är Erika, och räcker inte det, så är det inte min förlust.
Så välkomna till Livet som Erika! Samma innehåll, samma skribent, bara nytt utseende! Designen går för tillfället igenom en uppfräschningsfas, så jag ber om ursäkt om det blir lite rörigt här.
Återigen tack till alla trogna läsare!

Range Rover life

Eftersom jag älskar att överraska folk (nästan lika mycket som att själv bli överraskad) och göra andra glada, hade jag ett väldigt speciellt äventyr planerat för Mehdi igår. Det är nämligen så att han är besatt av Range Rovers och inte en dag går förbi utan att han nämner favoritbilen. Tydligen var inte min radiostyrda version nog haha... Så jag ringde för några veckor sedan Land Rover Charlotte och bokade in en provkörning åt Mehdi. Han hade ingen aning. Men som han sken upp när han förstod vad vi skulle göra!
Så vi spenderade en timme åt att köra runt i en Range Rover, och jag måste erkänna att det är en rätt nice bil! Mehdi var glad som ett barn på julafton och vi hade en väldigt trevlig stund. Efteråt åkte vi och shoppade lite. Vad är en helg utan shopping?!

Mountain Man Brewing Company

Jag förstår inte hur hela min tillvaro kan vara så fixerad runt Professor Brock... Hon står för mer stress och bekymmer än alla mina andra problem tillsammans. Hur som helst, kursen jag tar nu är en sammanfattning av allt vi lärt oss inom marketing och vi jobbar konstant med att applicera allt. Ett av momenten är att hålla i en klassdiskussion, och jag och Vika var schemalagda i onsdags. Vårt uppdrag var att analysera en case study och sedan på ett engagerande sätt, hålla i en 45 minuters lektion. Vi båda visste att Brock hade höga förväntningar på oss, så vi bestämde oss för att ge allt.
Case studyn var baserad på ett lokalt bryggeri, Mountain Man Brewing Company, och handlade om huruvida de skulle lansera en light öl eller inte. För tillfället (2005) har de en öl som tilltalar en väldigt lojal skara av 45+, blue-collararbetare, men marknaden för vanlig öl minskar, medan light-öl ökar.
Vika och jag bestämde oss för att gå all-in, och tog oss an rollerna av företagets CEOs och gav alla i klassen varsin "roll" baserad på older och yrke. Rollerna representerade antingen företagets nuvarande market eller en yngre generation som hellre dricker light. Grupperna placerades vända mot varandra på varsin sida av klassrummet och vi inledde vår lektion med att förklara att vi samlat alla för att få hjälp med att bestämma företagets framtid. Men först bjöd vi på light beer så alla skulle få en uppfattning av hur vår planerade öl skulle smaka... Därefter rullade debatten igång, och alla gjorde ett imponerande jobb med att leva sig in i rollerna.
Avslutningsvis gick vi över vår egna sammanfattning och lösning på problemet, backat med avancerade, finansiella analyser.
Lektionen blev en succé, och Brocks enda kommentar var "wow". Bättre än vad han förväntade sig att hennes masterselever presterade, och den typen av beröm säger en hel del när det kommer från henne. I sådana här lägen är skola riktigt kul! Dock var det inte lika kul klockan halv 2 på onsdag morgon när vi fortfarande jobbade på presentationen haha..

Change of plans

Så nu är jag tillslut officiellt klar med simningen. Det blev ett fint avslut med 100 frisim snabbare än någon kunnat föreställa sig att jag skulle kunna simma. Helgens last-chancetävling gick bra och vi har nu ett helt gäng som ska vidare till nationals. Själv firade jag slutet på min karriär med "all you can eat"-sushi och cheesecake.
Det här är normalt sätt en ganska jobbig period för laget. Knappt hälften förbereder sig för nationals och pratar inte om annat än alla grejer de kommer få, hur träningarna går, och hur de ska tillbringa veckan i Alabama. Resten av laget är åsidosatta och underprioriterade. Wingate University är ett av de snabbaste lagen i divisionen, och divisionen har blivit väldigt snabb, så att få vara en del av ett så här bra lag är fantastiskt, dock känns det jobbigt att inte kunna vara bland de få som faktiskt tar sig hela vägen till nationals.
Men igår ringde Kirk mig och erbjöd mig att följa med till Alabama och nationals som lagkapten och lagsupporter. Bara det faktum att han vill ha med mig är en stor ära. Det betyder att han tror min närvaro kan hjälpa, motivera, och supporta laget. Så mina planer att åka hem över spring break har nu tyvärr ersatts av planen att åka till Alabama. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma hem, men detta är en once in a lifetime-erfarenhet och jag vill verkligen få ut så mycket som möjligt av mina sista månader här i USA.

Plot Twist

Så ni vet hur Conference var mitt livs sista tävling? Glöm det. Det var svårare att inte gå till träningen i måndags än jag trott, så jag dök upp och råkade anmäla mig till vårt last chance meet nu I helgen, och ingen kunde vara med taggad än jag. Jag tränar numera med sprintgruppen och laddar för mitt livs första, individuella 100 fritt i yards! Till och med Kirk är imponerad med farten jag fått upp.
Så imorgon bitti bär det av till Charlotte igen för att tävla än en gång!

Venting

Jag har nog aldrig riktigt förstått vilket privilegium det är att vara född som vit, europeisk, frisk kvinna. Jag har både bott och gått i skola i mångkulturella områden, men det är inte förrän jag flyttade till USA som jag började få upp ögonen inte bara för hur människor behandlar varandra, men även för hur obildade folk är och hur det påverkar deras syn på andra människor. Alla har vi fördomar och stereotyper, men det som är avgörande är hur vi låter dessa fördomar styra oss. 

Häromdagen var jag på ett lyceum där talaren var Suzanne Barakat, en muslimsk, amerikansk kvinna, uppvuxen i North Carolina, numera en läkare i California. För två år sedan var hennes bror, hans fru, och fruns syster brutalt mördade av en hatisk, vit man. Detta fick minimal uppmärksamhet medan liknande brott där rollerna är omvända oftast blir landsomfattande nyheter, kallade terroristattack. Suzanne var inbjuden av Wingates elevdrivna, nystartade klubb Muslim Student Association, en klubb som startats nyligen i syfte att informera och vidga folks perspektiv. Hennes TED-talk kan ni se nedan. 

Amerika är en förebild för resten av världen i så många sammanhang, men när det kommer till jämställdhet är de långt efter, och den största anledningen är okunnighet. Jag känner folk som påstår sig avsky muslimer, men de gillar Mehdi. Dessa människor har helt enkelt inte förstått att muslim och terrorist inte är samma sak. De inser inte att de träffar muslimer dagligen och att de är precis som vem som helst. Folk ser ner på kvinnor som bär slöja, men de har inget emot folk som går omkring med bibelverser tatuerade på kroppen. Visst, det förekommer förtryck och ojämställdhet inom delar av islam, men det är långt ifrån överallt. 

Dessa problem gäller naturligtvis inte bara muslimer, jag ser obekvämligheten växa hos vissa gällande alla möjliga typer av minoriteter, och det gör mig så arg. Det är 2017, människor har levt sida vid sida i tusentals år, och jag kan inte för mitt liv förstå varför folk fortfarande är så trångsynta att de inte kan se att allt detta hat bara förstör. 

Jag brukar inte ventilera mina samhällsåsikter, men ibland känns det som att det måste ut. Lyssna gärna på Suzanne när ni har tid!